Debatt

”Det behövs ett bättre språk om arkitektur”

15 maj 2019

Musikvetare kan prata i timmar om en Mahlersymfoni och i detalj beskriva klanger och uttryck, men arkitekter nöjer sig med ett samtal om ”god arkitektur”, vilket är något som gemene man mycket sällan förstår vad det är. Vi måste lämna detta entoniga språk, skriver Katinka Schartau.

Annons
Annons
Foto Istock

”Arkitektur är frusen musik”, ett uttryck hämtat från Igor Stravinskij.

När vi hittills, inom arkitektkåren, pratat om hållbarhet har det mest om handlat energi- och teknikfrågor; koldioxidutsläpp, trä istället för betong, naturmaterial istället för plaster och så vidare. Hållbart byggande inkluderar ju även begreppet social hållbarhet. Eftersom vår byggda miljö påverkar vår psykiska och fysiska hälsa får nu intresset för den gestaltade livsmiljön en pånyttfödelse.

Musikvetare och musikjournalister kan prata i timmar om en Mahlersymfoni eller en rockkonsert och i detalj beskriva klanger och uttryck.

Det finns ofta likheter mellan resonemang om musik och arkitektur – Igor Stravinskij skrev 1947 den kända artikeln ”Arkitektur är frusen musik”. Nyligen hörde jag på P2 för första gången begreppet ”hållbar musik” och det handlar om musikvärldens repertoarval. Bland arrangörer (detta gällde Helsingborgs konserthus) vill man vända de senaste 30 årens trend att dirigenter och solister flygs in till konserter världen över, vilket medför att en alltför ensartad klangbild odlas och att det på så vis sker en utarmning av musikaliska uttryck.

Annons
Annons

Styrkt av musikprogrammen på P2, ser och hör jag många paralleller mellan musikkonsten och arkitektur. Med detta perspektiv tycker jag att samtidsarkitekturen har fastnat i ett smalt segment av formuttryck. Arkitekter har också svårt att hitta ett verbalt språk som beskriver arkitektur och form på ett begripligt sätt. Musikvetare och musikjournalister kan prata i timmar om en Mahlersymfoni eller en rockkonsert och i detalj beskriva klanger och uttryck. Arkitekter brukar sammanfattningsvis beskriva något vi tycker är ”bra” med orden ”god arkitektur”, vilket är något som gemene man mycket sällan förstår vad det är. Däremot nickar vi arkitekter samstämmigt när begreppet ”god arkitektur” dyker upp.

Olika uttryck inom musiken betecknas klassiskt, jazz, hårdrock, dansbandsmusik och så vidare och inom bildkonsten och arkitekturen använder vi stilbegrepp som klassicism, jugend, eklekticism, modernism. Inom fältet Bild- och konstvetenskap (där arkitekturhistoria ingår) sägs postmodernismen efter 1975 kunna beskrivas med ledorden: narration, eklektisk och dekonstruktion (Lena Johannesson, Konst och visuell kultur i Sverige 1810–2000, Signum förlag 2007, Gert Z Nordström, Bilden i det postmoderna samhället, Carlssons förlag, 1992). Eftersom vi fortfarande lever i ett postmodernt skede skulle arkitekter, likt andra kreatörer, kunna ta tillvara ismens möjligheter. Dekonstruktion har vi sett exempel på (Zaha Hadid, Frank O Gehry med flera), och Jean Nouvel har intresserat sig för frågan om hur arkitektur ska tolka kultur och plats. De eklektiska och narrativa lösningsmodellerna och uttrycken som han använder (till exempel Arabinstitutet och Etnografiska muséet i Paris) har vi inte sett så många exempel på inom byggandet, inte i Sverige i alla fall.

Kan vi, med hjälp av erfarenheter och kunskaper om andra konstformer, ett inåtblickande istället för ett utåtblickande och en utvecklad vokabulär, låta hållbarhetskraven även bli funktionella och konstnärliga uttryck och vara en väg förbi det svart–vita, gråa, platta och det entoniga? Det vill säga, en socialt hållbar arkitektur som samspelar med hur människor fungerar och som berättar något som är begripligt och angeläget för betraktaren och brukaren.

Katinka Schartau Högskolelektor i fysisk planering, BTH, kursansvarig arkitektur och offentliga rum, arkitekt SAR/MSA, Schartau arkitektkontor ab.

6 kommentarer

Kring förra sekelskiftet fick ett nytt modernt var tionde år som Jugend, Nationalromantik och Swedish grace, alla med stor nyhetshöjd. Det gäller också den sistnämnda stilen trots att den tog med sig gamla uttryck. Låt oss lämna all låsning vid modernismens funktionalistiska ideal och få nytt modernt i verklig mening, att nyhetshöjden blir hög. Låt modernt betyda modernt igen.
Det nya moderna, den nya stilen, kan då beskrivas i konkreta termer som man kunde göra med Jugend, t ex ornamentik inspirerad av naturen. Om Nationalromantik kunde man säga att den hade inslag av allmogestil. När det nya är tydligt annorlunda blir det att hitta ord för det som karakteriserar det med ett språk som förstås av alla.
Befria arkitekterna från funktionalismen! Utbilda dem i tidigare stilar. Den samlade kunskapen om dem och insikter i hur de utvecklades ger de nya idéerna en professionell jordmån att växa i. Det konkreta och därmed begripliga språket får man på köpet.

Ja- tänk om samma ambition fanns inom dagens arkitektur som finns med musikkomposition… Trots att arkitektur och stadsbyggnad i hög grad präglas av funktionalitet, nog vore det trevligt om det fanns en högre ambition än att få ut mest kr/m2. Långsiktighet kanske…

Att jämföra arkitektur med musik är en vacker tanke. Musik är däremot en konstnärlig verksamhet vilket inte gäller för de flesta byggnader som uppförs i Sverige.

Det är en enorm skillnad på musiker och musikvetare. Musiker och producenter är ofta ganska obildade i musikvetenskap är oftast väldigt begränsade i vad de kan uttrycka verbalt om musik. Den mesta kommunikationen sker genom att spela, sjunga eller vissla hur det ska låta, eller med hjälp av notation, vilket kan jämföras med arkitektens ritningar.

Jag tror det finns en liknande skillnad mellan arkitekter och arkitekturkritiker. Arkitekter kommunicerar med skisser och ritningar och det är en fullt funktionell kommunikationsform som inte har något behov av mer verbalt uttryck.

Kanske finns en viss skillnad i hur man ser på smak – där arkitekter verkar ha en starkare tro på någon slags objektivt ”god arkitektur”.
Musikkåren har också en mängd olika utbildningar, kompositör, producent, instrumentalist etc, där det inom varje gren säkert finns en viss samsyn på vad som är ”bra musik”, men där branschen som helhet strävar efter väldigt många olika ideal.

Intressant och tänkvärd artikel, ett ämne att diskutera i Salongen!
Jane

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå till nästa artikel