Debatt

”Den täta staden kräver kunskap om detaljerna”

10 januari 2018 - Av Bengt Sundborg

Kunskapen om välutformade detaljer som även löser täthetens problem saknas i den nya statliga satsningen på den hållbara staden, skriver Bengt Sundborg.

Annons
Annons

Författaren, som bland annat skrivit handboken Ljus i bebyggelsen – om stadsplanering och arkitektonisk utformning (Svensk Byggtjänst), lyfter vissa balkonglösningar i Vallastaden som olämpliga i en tät stad.

Foto Bengt Sundborg

Exploateringarnas avigsidor har blivit påtagliga i det globalt sett glest bebyggda Sverige. Vi, som under större delen av efterkrigstiden haft en relativt välplanerad stadsutbyggnad, bygger nu ut på nya sätt. Höga byggnader placeras in väldigt tätt. Snabbproducerade detaljplaner processas i politiska maktspel utan professionella överväganden.

Regeringen gör nu utspel för att göra planeringen hållbarare (se nyhetsartikel) och skulle då även kunna passa på att förbättra den allmänna kompetensen hos ansvariga aktörer. Men de statliga satsningarna ser ut att bli få och mest översiktliga. För att klara problemen i verkligheten behöver vi lära oss att utforma goda lösningar för allt från bostadsgårdar till barnvagnsrum. Utan hållbara detaljer riskerar resultaten att fallera och regeringens satsning blir ett luftslott!

I en hållbar bebyggelse harmonierar helheten med delarna inklusive alla detaljer och tätheten är en nyckelfråga i det pusslet. I många exploateringsområden, som Hagastaden i Stockholm och Älvstaden i Göteborg, står mycket på spel. Fina siktlinjer, utblickar och himmelsljus ersätts i de nya täta exploateringarna av insyn och instängdhet. Sådana täta exploateringar associeras ofta med mörker, buller, avgaser, storskalighet, asfalt och betong. Men samma antal kvadratmeter kan utformas på ett mer anpassat sätt som gör upplevelsen ljusare och luftigare. Det finns sådana lösningar för tätheten i allt från fönsterkarmar till gatunät! Arkitektens läsare känner säkert redan till många av lösningarna och i min egen forskning hittar jag ständigt nya. Alla lösningar handlar om fysisk utformning och de flesta är på detaljnivå.

Här är två enkla exempel:

  1. När hus snedställs blir lägenheterna ljusare än när de ställs parallellt och gatumiljön känns luftigare.
  2. Arkader innebär trottoarer skyddade för nederbörd och husens exploateringsekonomi kan samtidigt höjas jämfört med hus kantade med konventionella gångbanor.

Men i jakten på bra lösningar dyker ibland fallgropar upp bland fullträffarna. Som till exempel några av balkongerna på bostadsmässan i Vallastaden. Från balkongerna syns grannlägenheten tvärs över gatan väl men längre utblickar längs med gatan är inte möjliga då de skyms av balkongernas massiva betongväggar. I täta stadsmiljöer är en sådan utformning direkt olämplig. På liknande sätt utförs många moderna fönsterkarmar med utskjutande partier som försämrar såväl ljusinsläpp som utblickar. Sådana fallgropar och liknande brister i stadsplaneringen är svåra att rätta till efteråt.

I bästa fall leder regeringens nya råd för hållbara städer och statliga stöd som ska främja pilotprojekt för stadsgrönska och ekosystemtjänster till nya värdefulla erfarenheter i steg mot något mer positivt. Men för att lösa alla problemen i stadsplaneringen krävs mycket mer. Alla aktörer i byggbranschen måste hjälpa till! Först när planeringssverige genomsyras av högre kompetens än nu kan en välbalanserad helhet kombineras med välutformade detaljer.

Bengt Sundborg planeringsarkitekt MSA och forskare vid RISE, Research Institutes of Sweden

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *