Debatt

”Vi måste kunna bättre!”

18 december 2019

Att anstränga sig mycket för att rädda klimatet är inte likställt med att anstränga sig tillräckligt, skriver Henrik Lindholm, Architects for future.

Annons
Annons
Foto Emelie Asplund

Klimatdemonstration i Göteborg den 27 september.

Det är kallt som vanligt under klimatmarscherna i Göteborg, och det regnar. Det är september. Min skylt av kartong är helt förstörd. På den har jag skrivit ”Radikalisera klimatpolitiken” med fluorescerande versaler i orange. En flicka som står en bit bort håller också i en skylt: ”Bry er!”. När bokstäverna rinner av det blöta pappret ser de ut som svarta tårar.

På Gustav Adolfs Torg har vi samlats i ett hundratal. Vi känner igen varandra vid det här laget. Innan jag går hem ser jag hur banderollen med texten ”Jordens vänner” ovanför den lilla crowdfundade scenen faller till marken, vätskad och tung. Regnet pärlar sig i yllekoftor och rinner nedför blöta ansikten. Vi ler mot varandra.

Jag föreställer mig den lilla flickans skylt ligga i bitar på graniten, smärtsamt lik en nästan fullständig metafor för sakens totala nederlag. Men inget väder har närmelsevis samma förgörande kraft som tomheten i våra åskådares ansikten. Inga versaler i världen ska någonsin överleva den förintande kvaliteten i en likgiltig blick.

Annons
Annons

Att vara arkitekt är att förfoga över en blick. Under utbildning, praktik och som yrkesverksam tränar vi oss i att använda den, och i all arkitekturnära utveckling är den avgörande. Den är vår kompass när vi jämnar ut trösklar, lyser upp gångtunnlar, inreder med återbruk och konstruerar i trä – inte för att vi är fetischister, utan för att det finns omätbara värden man inte tummar på. Med samma beslutsamhet måste vi nu våga söka upp flickan med skylten, se henne i ögonen, och känna tyngden av ansvaret som vilar på våra axlar.

År 2016 stod enligt Boverket svensk byggindustri för en femtedel av landets utsläpp av växthusgaser, vilket motsvarar över hisnande 20 miljoner ton. Trots att utsläppskurvan, enligt FN:s klimatpanel, måste vända nedåt från och med nästa år fortsätter partikelhalten i atmosfären att skena utom vår kontroll. Samtidigt som klimatet genomgår planetär kollaps inför öppen ridå, flyger arkitektföretagens styrelser till Mipim för en årsförbrukning koldioxid och företagen svämmar över av köttstinn matnorm, slentrianmässiga inköp av teknik och godis med regnskogsskövlad palmolja i lagom till jul.

Bortom blickfånget utanför kamerans ljus trängs en verklighet av oförverkligade visioner konstruerade av betong och likgiltiga blickar. När mätbart resultat inte motsvarar ambitionen övergår nederlaget från att vara en känsla till att bli faktum. Att anstränga sig mycket är inte likställt med att anstränga sig tillräckligt. Vi måste kunna bättre!

År 2022 kommer Boverket på uppdrag av regeringen införa kravställan på klimatdeklaration för alla nya byggnader över en viss volym i Sverige, i syfte att förbereda arkitekter och beställare för en eskalerad klimatambition. Uppdraget som utförs i samarbete med Naturvårdsverket och Trafikverket ska redovisas till Finansdepartementet på regeringskansliet i februari 2020 i samband med Boverkets årsredovisning. I väntan på den, går det bra att höja blicken.

Henrik Lindholm Medgrundare Architects for future

En kommentar

Väl skrivet, dock räcker det inte med bättre byggnader. Inom samhällsbyggandssektorn ställs våra förhoppningar ofta till 1. hållbara och smarta städer, 2. nära nollenergibyggnader, certifieringar m.m. samt 3. ökande andel elbilar. Några exempel: Av den yta som den bebyggda marken växte med i Sverige mellan 2010 och 2015, stod transportinfrastruktur för 52% och bostäder för 38%. Småhusmarken står för 93% av Sveriges totala bostadsmark och 7% utgörs av mark med flerbostadshus. Våra städer byggs alltjämt med för stora användning av mark, infrastruktur och behov av väggtransportarbete. Nyttan av bättre nya byggnader, nära noll-energihus etc. är naturligtvis ovärderlig men äts trots allt i stort upp av en totalt ökande bebyggelsemassan, då förnyelsetakten sett är ganska låg. Vidare; transportarbetet ökar totalt snabbare är vad förbättringar i fordonsparken hinner kompensera. (Under 2018 uppgick exempelvis nybilsregistreringen i Sverige av fossildrivna fordon till 85% och rena elbilar till 1,96% av den totala volymen samt räknat i personkilometer är vägtransporter i Sverige hela 8 – 9 gånger större än spårtransporter – vi åker mycket mer bil än vad vi åker med kollektivtrafik.

/Stellan Fryxell, arkitekt vid Tengbom, professor emeritus i fysisk planering vid Blekinge Tekniska Högskola

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå till nästa artikel