Gå till innehållet
Gå till startsidan

Sveriges Arkitekters bransch- och medlemstidning

”Ta hänsyn till planeringens resultat”

Är en planprocess värd att lyfta fram och prisas även om den senare visar sig vara ogenomförbar? Planpriset som det ser ut idag lägger för lite vikt vid planeringens resultat, skriver planeringsarkitekten Johannes Böhm.

Planpriset 2016 gick till Frihamnen i Göteborg. Teamet bestod av Älvstranden utveckling med Göteborgs stad. Planen har sedan dess omarbetats.

Planpriset är på flera sätt arkitekturprisernas udda kusin. Kasper Salin-priset, Landskapsarkitekturpriset och andra arkitekturpriser syftar till att lyfta projekt som resulterar i en förbättrad fysisk miljö. Planpriset ges istället till projekt som ännu befinner sig tidigt i den snåriga planprocessen. De fysiska effekterna av en prisad plan kan därmed dröja i flera år, till och med årtionden. Skillnaden är således att de andra arkitekturpriserna lyfter upp resultatet av projekt, medan planpriset värderar planprocesser.

Frihamnen prisades år 2016 med Planpriset för ett nytänkande arbetssätt där medborgare, företag och kommunala förvaltningar bjöds in till samarbete. Men planen har ännu inte vunnit laga kraft på grund av ekonomiska svårigheter.

2017 belönade Planprisjuryn Södra Skanstull i Stockholm med motiveringen ”Den omsorg om människorna på platsen som ligger till grund för planprogrammet för Södra Skanstull ger det en stark lokal förankring. Det blir trovärdigt att dess stadsbyggnadsstrategi leder till en dynamisk och levande stadsmiljö av stort värde för att på sikt utvidga Stockholms innerstad mot söderort”.

Efter samrådsredogörelsen av planprogrammet som godkändes 2018 stod det dock klart att planen krävde en rejäl omarbetning på grund av försvarsmaktens yttrande att tågspåren i området måste finnas kvar. I år genomförs en intern studie som ska avgöra vilka delar av planen som är möjliga att arbeta vidare med.

Båda exemplen tydliggör hur Planpriset bedömer planer separat från dess genomförande. Detta får mig att reflektera över huruvida en planprocess kan vara värd att lyfta fram och prisas även om den senare visar sig vara ogenomförbar?

På förhand är det inte enkelt att identifiera en plans utslag i den fysiska miljön

För mig är det inte en helt lätt fråga. Det kan vara värdefullt att lyfta fram nytänkande planer och processer som bemöter komplexa problem. Innovativ planering kommer behövas för att hantera många av framtidens svåra utmaningar. Men ambitiösa planer saknar, i min mening, ett egenvärde. Det är först när planen lämnar ritbordet och blir till en fysisk realitet som vi kan bedöma effekterna.

På förhand är det inte enkelt att identifiera en plans utslag i den fysiska miljön. Genom att endast bedöma samtida planer i Planpriset finns en risk att vi fastnar i diskussioner om planprocessen, utan att beröra vilka fysiska resultat som våra planer faktiskt får när de implementeras.

Om bedömningen istället skulle handla om planers implementering och förmåga att påverka vår fysiska miljö skulle det bli många års väntan innan en plan kan uppmärksammas. Dessutom är det ingen enkel uppgift att avgöra när en plan är implementerad och redo att utvärderas. Jag tror dock att vår bransch skulle dra nytta av mer tillbakablick och reflektion.

Det är just sådan utvärdering som lätt förbises i dagens arbetsklimat med stressiga deadlines, byte av arbetsplats flera gånger per årtionde och en ständig framåtblick. Här ser jag en viktig roll för Sveriges Arkitekter. När vi som enskilda planhandläggare är insnöade i våra egna projekt behöver förbundet lyfta och belysa planer och deras effekter på längre sikt.

Att införa ett kompletterande planpris som belyser planer tagna längre tillbaka i tiden skulle kunna bidra till reflektion och diskussion om hur vi skapar planprocesser som ger önskvärda effekter när planer implementeras. Precis som de andra arkitekturpriserna behöver vi ett planpris som lyfter planeringens resultat.

Mer att läsa