”Breddad rekrytering raderas i lågkonjunkturen”
De senaste årens försök till breddad rekrytering till arkitektutbildningarna går om intet i lågkonjunkturen. Skolorna bör ta ett större ansvar för sina alumner.
Debattörens illustration av rådande läge: ”De senaste årens breddade rekrytering kastas under buss 2024 Lågkonjunktur”.
Under mina år som student på både Konstfack och HDK så har bägge lärosätena kliat sig i huvudet över det här med breddad rekrytering. Jag vet att det var ett aktuellt ämne när jag läste på Konstfack 2013. När jag efter en tid som yrkesverksam utomlands kom tillbaka för att läsa en master på HDK, hade frågan och dess potentiella lösning inte förändrats nämnvärt. Även KTH, Chalmers med flera har haft liknande frågor på agendan. Studenters bakgrund ska breddas.
I och med detta stålbad som arkitekturbranschen nu går igenom så raderas de senaste årens stapplande försök till en breddad rekrytering. Att nu söka sig till eller påbörja en utbildning inom arkitektur eller design skrämmer i första hand i väg dem som inte har råd att misslyckas. De som nyss lämnat design- och arkitekturhögskolorna har det tufft att komma in på arbetsmarknaden i en tid då kontoren har fullt upp med att avskeda.
Bäst chans har alltså således de med kontakter, kanske inom familjen, eller kapital att falla tillbaka på. De mest privilegierade kommer att hålla ut längst, som Sonia Hedenstrand skriver i sin briljanta artikel “Ärvda pengar är konstnärernas hemliga framgångsfaktor” i tidningen Kvartal. Denna verklighet, om än inte i lika stor utsträckning, är också sann för designers och arkitekter. Lågkonjunkturen accelererar skillnaderna i bakgrund. Att ta en examen som inte leder till jobb kostar och smärtar mer för dem vi så gärna vill ska gå på våra skolor. Priset är högre både ekonomiskt och socialt för den som nu ändå skulle vara så märkvärdig att studera design när jobben uteblir.
Lågkonjunkturen accelererar skillnaderna i bakgrund. Att ta en examen som inte leder till jobb kostar och smärtar mer för dem vi så gärna vill ska gå på våra skolor.
Ett något peppande Linkedin-inlägg från Jesper Lövkvist, Utopia arkitekter, men med ett i grund och botten dystert budskap talar om att arkitekter passar bra även i andra branscher. Det tror jag säkert men samtidigt måste vi ödmjukt ställa oss frågan vilka som först skickas dit?
”När jobben kommer tillbaka” är ett mantra jag ofta hör. Jag räknar inte kallt med att alla de arbetstillfällen som funnits under de senaste årens 0-ränte-Sverige kommer att komma tillbaka, exakt som de såg ut. Visst kommer det byggas igen, visst kommer det att investeras, renoveras. Mer projekt kommer dock inte att betyda fler arbetstillfällen.
Vi bör förbereda oss för en verklighet där mer jobb utförs, med stöd av ny AI-teknik, av en mindre grupp arkitekter och designers. Det kreativa arbetet inom yrket kommer potentiellt bli än mer exklusivt än det är idag, trots all strävan till en breddad rekrytering. Vi vill gärna tro att vi kan bredda och inkludera på våra högskolor men det måste också finnas ett arbetsliv som delar samma tro.
Lösningarna då tänker ni efter denna kaskad av dystopier?
Företag och kontor är i grund och botten vinstdrivande. Kommer inte projekten in måste personalen ut, det är svårt att begära annat.
I det rådande läget anser jag att design- och arkitekturskolorna måste ta ett större ansvar för sina alumner. Bjuda in till återträffar, vara generösa med utlysningar och projekt, ta vara på färsk kunskap och erfarenhet av studier i form av mentorskap och så vidare. Breddad rekrytering in måste också betyda något på andra sidan examen.
Julia Niklasson är inredningsarkitekt utbildad vid Konstfack och HDK.
