Debatt

Sveriges Arkitekter svarar: ”Att diskutera ismer leder inte framåt”

2 februari 2017 - Av Louise Masreliez

REPLIK. Diskussionen om arkitektur får inte reduceras till att handla om fasaders estetiska värden, skriver Sveriges Arkitekters ordförande i ett svar på Arkitekturupprorets debattartikel.

Annons
Annons

Tvärt emot vad Arkitekturupproret verkar tro tycker vi att det är glädjande att så många numera är engagerade i arkitekturfrågor. En bred folkrörelse tyder på ett allmänt växande intresse för arkitektur och leder till att fler engagerar sig i arkitekturdiskussionen, något som gagnar vår samhällsutveckling och arkitekturen i stort. I den diskussionen måste många olika röster få plats.

Men det är viktigt att diskussionen om arkitektur inte reduceras till att handla om fasadestetik. Arkitektur påverkar oss alla – som författarna så mycket riktigt skriver – men mer än på ett estetiskt plan, även om estetiken är en viktig parameter.

Gemensamt för Sveriges Arkitekters 13 000 medlemmar är att vi har gått (eller går) en utbildning i arkitektur och utformning av hållbara livsmiljöer med målet att bygga ett bättre samhälle. I övrigt är vi en heterogen skara med olika bakgrund, estetiska preferenser, kunskaper och erfarenheter. Därför kommer Arkitekturupproret inte kunna få ett svar vad gäller stil.

För oss är det svårt att lyfta ut estetiken som en enskild faktor, då det är så många andra faktorer som också påverkar arkitektur. När den svenska arkitekturens utveckling diskuteras i konkreta projekt behövs därför ökad förståelse för fler aspekter än fasaden, som till exempel kontextualitet, tillgänglighet samt social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet.

För oss är det svårt att lyfta ut estetiken som en enskild faktor, då det är så många andra faktorer som också påverkar arkitektur.

Jag efterlyser också en annan diskussion, minst lika viktig som den om hur vi gestaltar nybyggnation, nämligen hur vi förvaltar våra befintliga kulturmiljöer. Att bevara och restaurera vårt byggnadsbestånd är en framtidsfråga som är grundläggande för en hållbar utveckling i stads- och landsbygd.

Vi står nu inför en övergripande omställning av vårt samhälle där vi snart kommer att ha bytt ut många av dagens energikällor. Det är hur vi ska lösa den uppgiften som arkitekturen ska svara på, självklart med en hög konstnärlig verkshöjd. Att diskutera ismer är i det sammanhanget ingen väg som leder framåt.

Det är viktigt att alla människor, med olika bakgrund, arkitekter så väl som allmänhet, tillåts ha åsikter om arkitektur. Det är genom olikhet och diversifiering som vi bygger ett mångfacetterat och bättre samhälle.

Louise Masreliez Arkitekt SAR/MSA och ordförande i Sveriges Arkitekter

Relaterade artiklar:

8 kommentarer

Estetiken skall vara en del i kompotten och: ”Gemensamt för Sveriges Arkitekters 13 000 medlemmar är att vi har gått (eller går) en utbildning i arkitektur och utformning av hållbara livsmiljöer med målet att bygga ett bättre samhälle. I övrigt är vi en heterogen skara med olika bakgrund, estetiska preferenser, kunskaper och erfarenheter. Därför kommer Arkitekturupproret inte kunna få ett svar vad gäller stil.”

Det låter bra, men är oerhört svårt att ta på allvar när man samtidigt ser sånt här:
https://arkitekten.se/nyheter/har-ar-de-nominerade-till-villapriset/

”Det finns en stor skillnad bland de nominerade, både i ekonomiska förutsättningar, material och hur arkitekten har tagit sig an uppgiften, säger prisjuryns ordförande Ulla Alberts.”

Nå, jag må vara lekman, men trots att en låda är röd och en ser ut som betongfundamentet som blivit kvar efter artilleribeskjutning på det militära övningsfältet, så slås man snarare av enkelriktningen i exteriör än de stora skillnaderna.

De är alla extremt fyrkantiga lådor. Ytligt sett skulle de alla kunna vara byggda av lego och man skulle inte ens behöva skaffa vinklade specialdelar för tak eller utsprång.

Det finns en total avsaknad av någon som helst detalj som bryter fyrkantigheten externt, ingen utsmyckning kring fönster eller dörrar, inga utsprång med annat än räta vinklar, i-n-g-e-n-t-i-n-g alls som bryter enformigheten.

Så i praktiken får vi ETT svar. I alla fall för alla de som vill vara med och tävla om fina priser och ses som framåtsträvande och lite edgy.

Det är inte bra att ordföranden skriver ett debattinlägg på det här sättet. En ordförande kan aldrig bara föra fram sin personliga åsikt, för det kommer i alla fall att tolkas som förbundets ståndpunkt. Om förbundet på allvar hade sett positivt på en debatt om arkitekturfrågor i Arkitekten så hade det låtit de enskilda medlemmarna föra debatten. Nu är det tydligt att det inte är tillåtet inom förbundet att förespråka någon annan estetik än den för ögonblicket förhärskande. Och att inga debattartiklar får sakna orden kontextualitet och hållbarhet.

Jag anser att vi måste ha ett mycket öppnare debattklimat inom Sveriges Arkitekter! Medlemmarna måste få uttrycka sina åsikter utan att få en knäpp på näsan av ordföranden för att de tycker fel, eller debatterar fel saker.

Det enda väsentliga som Masreliez säger i svaret till Arkitektupprorets arkitekter är: ””Jag efterlyser också en annan diskussion, minst lika viktig som den om hur vi gestaltar nybyggnation, nämligen hur vi förvaltar våra befintliga kulturmiljöer. Att bevara och restaurera vårt byggnadsbestånd är en framtidsfråga som är grundläggande för en hållbar utveckling i stads- och landsbygd.”

Men det är ett faktum att ingen inom makteliten någonsin för detta på tal. Varför? Jo…för att det inte ligger några pengar i varsam hantering, omtänksam vård och insikt i det verkligt dyrbara för medborgarna: att känna igen sig och känna trevnad. Sedan arkitektutbildningar övergick till CAD-program och arkitektstudenterna inte längre behövde kunna teckna så ser allt likadant ut i alla broschyrer om nya byggnationer.
Nej, modernism är detsamma som ekonomism! Allt handlar om att ”öka tillväxten” (vilket fler och fler inser handlar om avgrunsdjup rovdrift på den enda planet vi har), därför finns inte längre någon estetisk, etisk eller för den delen moralisk kompass som följs ängre. Det är djupt beklagligt för oss alla.

Utseende är ju ändå synnerligen viktigt och att i snart 80 år producera , oftast likriktade, lådor gör ju ingen glad!

Precis som att det inte finns ett svar från arkitekt hållet, så kommer det heller inte att finnas ett svar från oss som är med i arkitektupproret.
Mitt svar gällande detta ämne är att jag ser vår historia försvinna när vi river gamla hus till förmån för nya hus. För mig har dom husen en själ.
Redan på 50-60-talet protesterade folket mot att riva gamla kvarter i dom flesta svenska städer. Fullt dugliga hus och därtill mycket vackra, jämnades med marken och ur askan byggdes det stora grå betong hus. Sverige skulle moderniseras! Då dög det inte att ha gamla hus! Nytt skulle det vara!

Jag personligen tycker att dom gamla hus och kvarter ska få vara som dom är, låta dom få representera den tidens arkitektur. Bygg inte nya moderna hus eller för den delen egendomliga påbyggnader vid eller på dessa hus.
Nya områden, där det inte förut stått hus, där kan man bygga enligt 2000-talets arkitektur.

Jag har Malmös Västra hamnen som ett utomordentligt fint exempel! Nytt, modernt och en fantastisk stadsdel där jag gärna uppehåller mig! Men här har det inte stått hus förut.

Jag har också gott om exempel på sorgliga byggen. Som tex vid Gustaf Adof torg i Malmö. Där rev man ett vackert sekelskifteshus och byggde en betonglåda som hotell Scandic hyser.
Och tyvärr är nog exemplen på sorgliga byggen starkt överrepresenterade…

Så.. med tanke på att ”Arkitektupproret” har många supportrar, så är det alltså många som vill bevara det vi har. Det är också många av oss som inte ser det vackra i en betonglåda.
Vi är inte bara en grupp på Facebook, vi är verkliga människor som bor i våra svenska städer och som påverkas direkt eller indirekt av besluten som våra förtroendevalda tillsammans med arkitekterna genomför.

Smak, vare sig det är konst, mat eller hus, kan ingen säga sig vara den som har rätt i vad som är bra. Det är i betraktarens ögon som avgör den saken. Så för mig är det orelevant om det är vackert med ny arkitektur eller ej. För mig handlar det om att bevara det gamla, att kunna minnas alla människor som bott och verkat i våra städer, deras liv med pigkammare och innergårdar eller korsvirkeshus i Skåne. Alla har dom en historia att berätta om från just sina kvarter.

”Jag efterlyser också en annan diskussion, minst lika viktig som den om hur vi gestaltar nybyggnation, nämligen hur vi förvaltar våra befintliga kulturmiljöer. Att bevara och restaurera vårt byggnadsbestånd är en framtidsfråga som är grundläggande för en hållbar utveckling i stads- och landsbygd.”

Orden låter fina men känslan är att det sägs en sak och görs en annan. Det finns ett flertal exempel som arkitekturupproret pekat på, av ”lådor” i modernistisk stil som byggts i just kulturkänsliga miljöer, exempelvis Lunds Domkyrka.

Hur är det att bevara? Man får lätt uppfattningen att bevara innebär att peta in avvikande stil.

”Kontextualitet, tillgänglighet samt social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet” som Sveriges Arkitekter vill lyfta fram hör mycket nära samman med estetiken. Man kan inte skilja det ena från det andra som ni försöker göra. En god arkitekturstil och goda, klassiska material är förutsättningar för ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Vi måste tänka långsiktigt och även ta hänsyn till den historiska kontexten när vi bygger i gamla städer. Därför är arkitektur i klassisk tradition det bästa. Den håller i längden.

Jag tolkar det som att Masreliez hävdar att debatten kräver en mångfald i faktorer som lyfts fram, fasaden där då inräknad. Jag tolkar även Masreliez åsikt i detta stycke handlar om att om diskussionen som Arkitektupproret väcker enbart kommer till att handla om fasade och den välmående staden så kommer denna argumenten i denna debatt lägga sig i ett sluttande plan (‘slippery slope’).

‘För oss är det svårt att lyfta ut estetiken som en enskild faktor, då det är så många andra faktorer som också påverkar arkitektur. När den svenska arkitekturens utveckling diskuteras i konkreta projekt behövs därför ökad förståelse för fler aspekter än fasaden, som till exempel kontextualitet, tillgänglighet samt social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet.’

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *