Gå till innehållet

”Arkitekter riskerar begå grovt bedrägeri”

Att skriva upp fler timmar än som egentligen läggs ner är inget annat än brottslig verksamhet, skriver Peter Ullstad.

Vi arkitekter är helt eniga om några saker: Vi vet att det inte går att driva ett företag om utgifterna är högre än intäkterna. Vi vet också att det är straffbart att ljuga om pengar.

Men det är så konstigt, vi verkar inte tro att de saker vi vet berör varandra.

LOU pressar timpriserna för att våra skattepengar ska användas så bra som möjligt och att svågerpolitiken ska motas i grind. Lovvärt och rimligt. Biverkningarna kan i vissa fall bli nedprisade bud som uppenbarligen inte klarar av att hålla intäkter och utgifter i balans. Låga bud har primärt två agendor. Dels ”vi vill ha jobbet till varje pris för det är en ny marknad” och dels, men kanske mer tvivelaktigt, ”vi vill ha en fin referens” (där kundens nytta blir åsidosatt på bekostnad av arkitektbyråns referensbilder och story).

Vi vet att det inte går att bedriva en konsultverksamhet under säg 500 intjänade kronor i timman. Dessutom förutsätter det att alla konsulter är 100 procent debiterbara. Hur tänker vi konsulter? Alla vet att 100 procent inte fungerar. Det är en blöt företagardröm om maximal lönsamhet. Lite som trafikverkets nollvision, fast korkat. Det skulle innebära att ingen fortbildning sker, ingen intern samverkan, ingen inläsning av nya regelverk, inga tävlingar (speciellt inte förlorade tävlingar) och ingenting annat som driver utveckling.

Det finns tre olika vägar framåt att välja på:

  1. Återvändsgränden: Det finns inget problem, alltså behövs ingen lösning.
  2. Den krokiga vägen: Vi fortsätter att prisdopa och skriver upp fler timmar än vi egentligen lägger ner (begreppet ”att momsa timmar” härrör från den här affärsidén). Det kallas grovt bedrägeri och har en straffskala på 6 månader till 6 år. När chefer beordrar sina underlydande att debitera fler timmar än de arbetade så anstiftas medarbetaren till att bli medhjälpare till det (grova?) bedrägeri det är att lura kunden på antalet timmar.
  3. Den raka vägen: Vi höjer våra timarvoden i våra anbud till nivåer som ger oss evigt rent mjöl i påsen.

Låt oss välja väg tillsammans.

Mer att läsa