Debatt

”Är det rimligt att makt går före kunskap?”

16 maj 2019

Inredningsarkitekturen definieras av byggnadsarkitekter. Det är ett stort problem – inte bara för oss inredningsarkitekter, skriver Torsten Hild.

Annons
Annons
Foto Istock

Inredningsarkitekter har specifik kunskap och erfarenhet efter många års utbildning och praktiskt arbete.

I vårt samhälle definierar den starke den svage, och dagligen debatteras genus- och postkolonial problematik i media. Det kan yttra sig i att en betraktare i maktposition med generell kunskap tar sig rätten att definiera och skapa specifika normer, trots att det finns människor med ett inifrånperspektiv som har djupare erfarenhet och kunskap om samma sak. Makt går före kunskap och samhällsmål.

Samma princip är stark i vår interna arkitekturkultur. De flesta byggnadsarkitekter vill säkert motverka ojämlikhet och orättvisor, men när det kommer till de skilda arkitektkompetenserna råder en tydlig maktstruktur. Byggnadsarkitekter ser på inredningsarkitekturen utifrån:

“Det verkar vara kreativt, lukrativt, fritt, och enkelt. Det där fixar jag”, tycks de tänka.

Annons
Annons

I en undersökning 2018 utförd av Sveriges Arkitekter Västra Götaland i Göteborg svarar arkitektkontoren att de inte behöver inredningsarkitekter eftersom de kan utföra de tjänsterna själva. Att inredningsarkitekter har specifik kunskap och erfarenhet efter många års utbildning och praktiskt arbete bekymrar dem inte.

“Det är ju samma ämnen som vi studerar”, brukar det låta.

Eftersom byggbranschen och byggprocessen fungerar som den gör, kan byggnadsarkitekter göra anspråk på inredningsarkitekttjänster. Och det gör de. Allt fler offentliga interiörer idag ritas inte av inredningsarkitekter, och de som lär ut inredningsarkitektur på utbildningarna är till stor del byggnadsarkitekter. Det arkitekturpolitiska programmet ”Gestaltad livsmiljö” innehåller mycket som tydligt handlar om inredningsarkitektur. Men inredningsarkitekter nämns knappt, och efterfrågas inte heller på offentliga institutioner. Där sitter byggnadsarkitekter.

Komikern John Cleese har gjort en tänkvärd betraktelse: ”För att kunna inse att en är oduglig på något, saknas just den kunskap som krävs för att vara duglig.”

Jag tycker att det illustrerar problematiken: Självinsikten är grund.

Jag ser hur kvaliteten på våra offentliga interiörer blir just mer generell. Den tappar den detaljbearbetning och empatiska omsorg som varit kännetecknande för svensk inredningsarkitektur.

Annons
Annons

När det kommer till inredningsarkitektur är det byggnadsarkitekterna som är normen. De definierar ämnet och tillämpningen. Det görs från ett betraktarperspektiv med en generell kunskapsnivå om området. Vi som har specifik kunskap och erfarenhet tillfrågas sällan.

Jag ser hur kvaliteten på våra offentliga interiörer blir just mer generell. Den tappar den detaljbearbetning och empatiska omsorg som varit kännetecknande för svensk inredningsarkitektur. I slutänden är det allmänheten som blir förlorare, när de tvingas leva med sina specifika behov, i närmiljöer gestaltade utifrån generella kunskaper.

Och vad driver byggnadsarkitekter att ta inredningsarkitektuppdrag? Samhällets bästa? Det där reglerar marknaden, säger somliga. Men brukarna har svårt att bedöma produkten. De kvaliteter som inredningsarkitektur bidrar med upplevs till stor del på en omedveten nivå och är inte mätbara.

Jag tycker att de olika arkitektkompetenserna ska verka över gränserna men det bör göras med en sund självinsikt. Vi bör arbeta tillsammans utifrån ett jämlikt perspektiv, sida vid sida.

Vår roll är inte att definiera världen åt andra. Vår roll är att vara frågande och empatiska. Då kan vi bidra till en värld där alla får vara med.

Annons
Annons

Torsten Hild Arkitekt SIR/MSA och professor i möbeldesign vid Göteborgs Universitet.

Relaterade artiklar:

6 kommentarer

Bra formulerat Torsten, utan omskrivningar fångar du det som många inredningsarkitekter känner och dagligen upplever. Hoppas det kommer fler inlägg från dig!

Det är alldeles för få inredningsarkitekter!

Hmmm …. – jag tycker mig känna igen symtom och problematik.

Dock är jag övertygad om att tillståndet skulle bli mycket bättre om branschen bestod av betydligt fler inredningsarkitekter. Med större tillgång ökar efterfrågan. Med fler inredningsarkitekter på flera stolar, såväl hos beställare som hos konsulter, så förblir inte inredningsarkitektur det nischyrke som det är i dag.

Det är för mig en gåta att Konstfack tillåts fortsätta att ta in alldeles för få inredningsarkitekter till såväl kandidat- som masterutbildningarna.

Sveriges Arkitekter bör skyndsamt agera i detta, samtidigt som system för intagning ses över.

Landskapsarkitekt LAR/MSA
Bengt Lindquist

När jag läse din kommentar om komikern John Cleese betraktelse:
”För att kunna inse att en är oduglig på något, saknas just den kunskap som krävs för att vara duglig.”
Då tänker jag på Tage Danielssons ord
”Utan tvivel är man inte riktigt klok”
Kanske något många av oss behöver ta med oss när gör oss till experter på områden vi inte behärskar till fullo.

Tack Torsten, så bra formulerat! Så länge jag kan minnas har vi inredningsarkitekter fått kämpa för vårt specifika gebit. Vi är även lätt klämda från återförsäljare i möbelbranschen som ger sina säljare inredningskurser och så inreder de själva ’gratis’ …Även här blir ofta resultatet en förflackning och miljöerna kan sakna det proffsigt verksamhetsanpassade. Vi bör alla höras och synas mer, samt visa på vilken skillnad det blir med inredningsarkitektens analysförmåga och kunskap.

Hej Jörgen! Ge inte upp! Det finns uppdragsansvariga husbyggnadsarkitekter som ser nyktert på storleken av sitt kompetensområde och söker samarbete med både inrednings- och landskapsarkitekter, med projektets OCH mottagarens bästa för ögonen! Bygg upp eget nätverk av likasinnade och ge dem som inte fattar bättre, kunder och beställare en match!
Agnieszka Svensson Arkitekt SAR/MSA

En mycket bra och tänkvärd artikel som borde
skrivits för tio år sedan eller mer! Detta har pågått
så länge nu att det blivit norm. Jag är arbetslös
på grund av detta och jag vet inte om jag ens vill
arbeta på ett kontor vars normer styrs av hus arkitekter och ingenjörer. Jag som många andra tvingas att frilansa och söker sig som oftast till produkt formgivning där våran kompetens behövs.
Jag fick nog när jag började på professionaliserings programmets steg 1 där inredningsarkitektens kompetens prioriteras efter Av och El konsulters, ordagrant och med smärtsam tydlighet. Då insåg jag att man inte kan tampas mot en hel bransch. En liten tendens är att nya kontor med enbart inredning som huvudmål börjar komma. Det kanske är den enda vägen framåt då ingen verkar lyssna eller förstå.

Jörgen Backman SIR/SAR/MSA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå till nästa artikel