Världens arkitekter enas om regler för hållbart byggande

UIA:s världskongress i Köpenhamn i början av juli lockade drygt 6000 deltagare från 135 olika länder. Temat var Sustainable future – leave no one behind.

Programmet var digert. Drygt 150 olika seminarier och över 400 talare från hela världen behandlade hållbarhet och arkitektur på olika sätt. Dessutom presenterades 250 forskarrapporter.

De fyra kongressdagarna mynnade ut i slutdokumentet The Copenhagen lessons, som i tio korta punkter slår fast vilka snabba och radikala förändringar som krävs för att byggbranschen ska klara FN:s globala mål.

– Det är tio väldigt handfasta och bra principer, säger Tobias Olsson, förbundsdirektör för Sveriges Arkitekter.

Han är övertygad om att de arkitekter som deltog på kongressen ställer sig bakom The Copenhagen lessons. Varje punkt fick stående ovationer när dokumentet presenterades, berättar han.

– Den stora utmaningen är att få med politikerna och byggherrarna på det här. Det krävs både lagar och ekonomiska incitament för att punkterna ska bli verklighet. Vi arkitekter har dock en viss rådighet som rådgivare, och då är det bra att ha tio tydliga principer att utgå från, säger Tobias Olsson.

Han tycker att det är ett viktigt tidsdokument som tydligt pekar ut en ny riktning.

– När man är i Köpenhamn och tittar på allt de byggt här de senaste 20 åren är det väldigt långt från hur vi tänker oss att vi skulle ha byggt idag, enligt de här tio punkterna. Det är väldigt många nya byggnader, mycket betong och mycket tegel.

Temat bidrog troligen till att intresset för seminarieprogrammet i de nordiska ländernas återbrukade paviljong på kongressen var stort.

– Vi i Norden ses som föregångare när det gäller hållbar arkitektur, även om vi har lång väg kvar. Undersökningar har visat att många som åker till kongressen gör det för att tanka kunskap om cirkularitet och hållbarhet, säger Tobias Olsson.

Efter de fyra öppna kongressdagarna med seminarier, föreläsningar och utställningar vidtog den slutna delen av kongressen, då UIA:s generalförsamling höll möte.

– Mötet började med att den baltiska arkitektorganisationen lämnade UIA för att UIA inte fördömt Rysslands krig mot Ukraina. Och för att UIA inte arbetat för en utestängning eller suspension av Ryssland, säger Tobias Olsson.

De nordiska medlemsländerna la en motion om att alla medlemmar inom 90 dagar ska skriva under på att de fortfarande står bakom en av UIA:s stadgar från 1985, som säger att man som organisation ska stå upp för fred och solidaritet. Motionen antogs.

– Vad som sedan händer om någon inte skriver under får vi ta ställning till i nästa steg, säger Tobias Olsson.

En veteran i UIA-sammanhang är Suzanne de Laval som deltagit på kongresser i Turin, Tokyo och Durban  och varit aktiv i UIA:s arbetsgrupp för arkitektur och barn sedan 2008.

– UIA spelar en viktig roll för man får kontakt, diskuterar och utbyter erfarenheter med kollegor i andra länder som har samma intressen som en själv, säger hon.

Hon tror att UIA idag är ganska okänt bland svenska arkitekter. Men så har det inte alltid varit.

– När jag var på UIA-kongress i Kairo för 35 år sedan var det jättemånga svenskar där. Men sedan har något hänt. Det är konstigt att så få svenska arkitekter tycker att internationellt arbete i en sådan här organisation är viktigt. Mig har det gett hur mycket som helst.

En av dem som var på UIA i Köpenhamn men inte kände till organisationen sedan tidigare är Torleif Falk, Stockholms stadsarkitekt.

– Jag blev inbjuden av stadsarkitekten i Köpenhamn till ett internationellt möte med andra stadsarkitekter. Vi delade erfarenheter och jämförde hur vi arbetar i olika länder och städer, säger han.

Han tror att organisationer som UIA kan vara en samlande arena.

– Folk möts och nätverkar kring de globala målen på ett väldigt bra sätt. Men jag saknade industrin och politiken. Det blir en väldig kraft när både expertis, politik och näringslivet samverkar. Vi kan inte bara prata längre, vi måste agera snabbt. Klimatförändringarna är påtagliga, säger Torleif Falk.

Ett av Tobias Olssons starka minnen från kongressen är paneldiskussionen där den tyska, flerfaldigt prisbelönta, arkitekten Anna Heringer bad befolkningen på södra halvklotet om ursäkt inför tusentals åhörare.

– Hon sa att vi i norr har konsumerat så fruktansvärt mycket koldioxid för att bygga konstiga grejer som kommer att förvärra klimatförändringarna, och att de blir värst i syd. Hon var väldigt känslosam och grät.