Ny dom kan påverka Stockholms planer för förtätning
Mark- och miljööverdomstolen rev upp Stockholms stads detaljplan för nya bostäder på och intill ett befintligt bostadshus vid Ladugårdsgärdet och Nationalstadsparken. Domen kan påverka flera förtätningsprojekt.
– Ribban för vad grannar ska behöva tåla har sänkts, säger en juridikexpert som Arkitekten talat med.
Det var tänkt att i bästa fall bli ett prejudicerande exempel för Stockholms förtätningsstrategi. Detaljplanen för Genua 1 – en ny bostadsbyggnad på gården intill härligt gröna och lummiga Ladugårdsgärdet och Kungliga Nationalstadsparken, liksom invändig ombyggnad och inredning av vind i en befintlig byggnad nio meter bort. Totalt skulle det nya fyravåningshuset skapa cirka 15 bostadslägenheter och i den befintliga byggnaden 20 stycken, varav sex till åtta i vindsvåningen.
Den nya detaljplanen antogs i stadsbyggnadsnämnden i Stockholms stad i december 2021, med syftet att möjliggöra fler bostäder inom fastigheten och med arkitektur som skulle ansluta till den kulturhistoriskt värdefulla stadsdelens karaktär.
Men efter överklagande av boende i det befintliga huset (med flera) beslutade Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i oktober förra året att riva upp detaljplanen.
I skälen för domen anges bland annat en ofullständig dagsljusutredning, att det nya bostadshuset skulle placeras endast nio meter från det befintliga bostadshuset, samt att dagsljuset för de redan boende skulle försämras till den grad att det skulle anses som en ”betydande olägenhet”. Enligt MÖD ska de närboende inte haft anledning att räkna med ett nytt bostadshus av den tänkta storleken så nära det befintliga bostadshuset. Inte heller att den skulle uppföras på en yta som gränsar till en obebyggd del av nationalstadsparken, särskilt som byggnadens ena fasad skulle ligga endast cirka en meter från gränsen till nationalstadsparken.
Jesper Blomberg är specialistrådgivare på den affärsjuridiska advokatfirman Delphi, lärare på juridiska fakulteten vid Lunds universitet samt medförfattare av lagkommentaren till bland annat plan- och bygglagen, förvaltningsprocesslagen och lagen om allmänna förvaltningsdomstolar i Lexino.
Även om MÖD inte har satt en så kallad ”ventil” på domen – något som görs ytterst sällan när det är fråga om högst prejudicerande frågor som gör det möjligt att överklaga till Högsta domstolen – är den enligt Jesper Blomberg att betrakta om vägledande eftersom MÖD i de allra flesta fallen är den högsta instansen när det gäller PBL.
Det mest vägledande är att MÖD ännu en gång uttalar sig om vad grannarna eller den enskilda i övrigt har att förvänta sig i förtätningar i framtiden.
– I det här fallet är det mest vägledande att MÖD ännu en gång uttalar sig om vad grannarna eller den enskilda i övrigt har att förvänta sig i förtätningar i framtiden. Det är framför allt den principen som domstolen har följt upp med det här avgörandet, säger Jesper Blomberg.
Han ser även att MÖD i sin praxis blivit något ”hårdare” i sin bedömning, att MÖD allt oftare bedömer att grannar faktiskt inte haft tillräcklig anledning att räkna med, eller förvänta sig, förtätningen.
– Man ska inte som granne behöva tåla vad som helst, och ”ribban” för vad som måste tålas verkar ha sänkts något, det tror jag alla vi som håller på med PBL sett, säger Jesper Blomberg.
Vilma Herlin är jurist på planavdelningen på Stockholms stad och menar att resonemanget från MÖD får anses vara i linje med hur domstolen ”brukar resonera”, även om det enligt hennes bedömning är första gången som den väger in närheten till nationalstadsparken som en del i bedömningen av vad de boende har anledning att förvänta sig.
Om det finns fler detaljplaner på gång som ”riskerar att drabbas” av den prejudicerande domen är i dagsläget oklart, enligt Vilma Herlin. Men även hon anser att domen får en prejudicerande verkan vad gäller exploateringar, specifikt vad gäller betydande olägenhet vid placering av ett nytt flerbostadshus så nära nationalparkens gräns.
– Staden tar naturligtvis med sig MÖD:s bedömningar i det framtida arbetet med planläggning, säger Vilma Herlin.