Larm från facket i Göteborgs stad: ”Vi talar om etisk stress”

Från att ha varit en perifer lokalpolitisk fråga har arkitektur på bara några år flyttat in mot centrum av den politiska debatten i Göteborg. Detta efter att flera politiker krävt ökad politisk kontroll över arkitekturen i stadens nybyggnation.

En av dem som varit mest drivande i opinionen är politikern Johannes Hulter (S). Han är i dag stadsbyggnadsnämndens ordförande. Numera står det formuleringar om ”traditionell, klassisk arkitektur”, ”moderna landshövdingehus” och den ”traditionella kvartersstaden” inskrivna i stadens budget, vilket Arkitekten tidigare har rapporterat om.

Malin Michaelson är ordförande i Sveriges Arkitekters lokalförening i Västra götaland och har varit aktiv i fackklubben i Göteborgs stad. Enligt henne är arbetslivet på stadsbyggnadsförvaltningen långt ifrån bekymmersfritt med den nya inriktningen.
 
– Nu har frågor om arkitektur och stadsbyggnad blivit ett politiskt slagfält. Men striden står inte främst mellan politiker av olika schatteringar, utan snarare mellan politiker och tjänstemän.

Något som konkret har förändrats är vilka som fysiskt får vara närvarande på de möten där en nyligen omorganiserad stadsbyggnadsnämnd fattar sina beslut. 

– Vi har en nämnd som inte vill ha för många tjänstepersoner på mötena. De som kan ärendena får inte vara med när besluten diskuteras och fattas, säger Malin Michaelson . 

– Det är ett problem att besluten fattas på ett ställe där de som kan frågorna inte finns i rummet och kan bidra med sin sakkunskap.

Enligt Malin Michaelson fattar nämnden ofta beslut som de inte skulle fattat om de bara hade förstått vad deras beslut egentligen innebär.

– I bästa fall får de sedan riva upp de besluten, i sämsta fall måste vi gå vidare med någonting halvdant.

Malin Michaelson betonar att det finns exempel på fall där det innebär en styrka att politiken har en så stark vilja, men att det också finns flera exempel på svårigheter då politikerna inte förstår de problembilder som arkitekter och stadsplanerare måste ta hänsyn till. Kraven på att bygga kvartersstad och moderna landshövdingehus kan visserligen fungera bra i vissa centrala delar av Göteborg, säger Malin Michaelsson. Men sedan finns det andra delar av staden som är byggda på andra sätt från början, där det inte alls fungerar att bygga så.

Dessutom fattar nämnden själv ibland beslut som går helt på tvärs mot den ambition de själva formulerat, som när det handlar om den så kallade Karlastaden kring det 74 våningar höga Karlatornet som byggs just nu. Det är Nordens högsta byggnad, något som kontrasterar bjärt mot idéerna om en traditionell kvartersstad.

– Jag har sagt till Johannes Hulter, att ditt mandat är fyra år. Men vi som måste ta ansvar för de beslut som fattas nu måste ta ansvar för dem, och arbeta med dem i 10 år, eller 15 år.

– De som jobbar här har massor av kunskap och integritet, och de blir ofta jättefrustrerade över att hela deras område så ofta numera kokar ner till några synpunkter på stil. De blir stressade och känner att de måste lösa grejer som de inte riktigt tror på.

Malin Michaelson säger att de haft diskussioner om ”etisk stress” på jobbet. Uttrycket används ibland för att beskriva upplevelsen av att inte kunna handla på det sätt som man själv uppfattar som det moraliskt rätta i sin yrkesroll.

Johannes Hulter säger att han har hört begreppet etisk stress, men att han är osäker på hur stort problem det egentligen är inom stadsbyggnadsförvaltningen i Göteborg. Han betonar att han har varit runt på alla avdelningar inom organisationen för att han vill ha en dialog med dem som jobbar där.

– Sen är det så att när man jobbar som tjänsteperson i en politiskt styrd organisation så har man ett arbete att utföra. Ser man saker som verkar strida mot gällande lagstiftning så får man naturligtvis säga till – då bör man säga till – men om man har problem med den politiska inriktningen är det en annan fråga.

När det gäller frågan om vilka som får vara med på nämndens möten säger Johannes Hulter att ”nämndens möten är till för nämnden”, och att de har reglerat närvarorätten så att delar av förvaltningen ska vara med endast när de har en funktion för de ärenden som diskuteras där.    

– Vi måste lösa det på ett sätt som är funktionellt för nämnden. Det vore ogörligt att ha stora massor med människor på de mötena.

Han beskriver det som att de nu är inne i ett ”paradigmskifte” när det gäller hur arkitektur och stadsbyggnadsfrågor behandlas i Göteborg, och att det är naturligt när saker och ting förändras att det då också är ”en tid då när det kommer upp mycket olika åsikter”.

– Människor är inte nöjda med hur vi under lång tid har planerat stan. Det är en del av demokratin att vi politiker företräder medborgarnas intressen. Vi ska också lyssna på dem som har professionell kunskap och lära oss av det.

Det kanske är det som är den springande punkten, att de inte upplever att du riktigt förstår och värderar deras kunskap?
– Ibland får man inte som man vill i en demokrati. Med det sagt vill jag att man hör av sig till mig om man inte håller med om en analys.

Men när Johannes Hulter var och pratade med tjänstemännen på Malin Michaelsons avdelning uppfattade hon det som att han gled runt olika viktiga frågor utan att kunna ge några bra svar på dem. Hon har respekt för att nämndens möten är till för nämnden, men också där tycker hon att kommunikationen mellan nämnd och förvaltning brister, och att det ofta blir svårt att få en samlad bild av hur politikerna egentligen har resonerat. Hon uppfattar heller inte att Johannes Hulter har ett så starkt folkligt mandat när det gäller just arkitekturen som han själv vill göra gällande.

– Johannes Hulter har själv varit med och drivit opinionen om arkitektur, och där har allting varit väldigt enkelt uttryckt hela tiden. Det finns inga rimliga undersökningar som ger honom stöd för det han driver.

Hon betonar också att stadsbyggnadsförvaltningen inte jobbar i ett vakuum där de inte skulle ha koll på vad medborgarna tänker.

– Under beredningen av ärenden har vi en dialog med alla möjliga invånare enligt ett systematiskt system. De dialogerna brukar politikerna aldrig vilja vara med på.

Malin Michaelson menar att Johannes Hulter uttrycker en både ensidig och stereotyp syn på arkitektur och stadsbyggnadsfrågor, och att han dessutom uppvisar en tydlig arrogans mot professionen.

Hon jämför med om en läkare skulle säga att han eller hon inte vill utföra ett arbete på ett visst sätt för att han eller hon i så fall inte skulle kunna garantera patientsäkerheten. 

– Då skulle politiken reagera på ett annat vis, då skulle man resonera om de frågorna på ett mer jämbördigt sätt. Men här finns inte ens utrymme för att diskutera.