Ingen ville ha den svenska paviljongen i Dubai

Just nu samlas världens ledare på klimatkonferensen COP 28 i Dubai i Förenade Arabemiraten. Staden var också fram till och med mars förra året värd för en världsutställning, Expo 2020, som hade hela 24 miljoner besökare. Det svenska bidraget hette ”The Forest” och var resultatet av en satsig arkitekttävling där Alessandro Ripellino till slut vann mot namnkunniga företag som Rahel Belatchew och Gert Wingårdhs arkitektkontor. Med sig hade Ripellino arkitekter såväl det franska konsultföretaget Studio Adrien Gardère (som är experter på utställningsverksamhet och bland annat har Louvren som uppdragsgivare) och det italienska innovationsföretaget Luigi Pardo architetti. 

Resultatet blev en byggnad nästan helt gjord av massivt trä där hundratals rundsvarvade tallar från Dalarna bar upp en konferensanläggning av träkojor högt uppe i luften. Byggnaden skapade ett spel mellan ljus och skuggor som skulle påminna besökaren om den svenska skogen, som Alessandro Ripellino menar är en mäktig symbol för samverkan.

– Vad finns det som är bättre än skogen när man ska beskriva samarbete? Träd pratar med varandra, genom kemiska substanser både i rotsystemen och ovan markplan. De berättar om angrepp av skalbaggar och utvecklar försvar mot dem. De skyddar varandra mot vinden och samskapar syre från koldioxid.

Det kan tyckas märkligt att en byggnad som är 2 300 kvadratmeter stor och bärs upp av 18 meter höga tallar försvinner. Men faktum är att Alessandro Ripellino när vi ringer honom inte vet vart den tagit vägen.

– Paviljongens tillblivelseprocess var komplicerad, och tyvärr fick inte vi arkitekter följa det till färdigbyggt projekt, säger Ripellino, som ändå själv var nere i Dubai vid världsutställningens invigning, såg den färdiga byggnaden och höll ett föredrag.

– Jag vet väldigt lite om vad som hände sen. Det jag vet är att vi projekterade för att paviljongen skulle kunna demonteras och återanvändas i återbrukbara delar.

I en av alla statliga offentliga utredningar – ”Slutbetänkande av Kommittén för Sveriges deltagande i världsutställningen Expo 2020 i Dubai” – kan man läsa om de vedermödor kommittén fått gå igenom för att hitta nya hem åt paviljongen efter att världsutställningen avslutades.

Från början såg det inte ut att finnas några bekymmer. Arrangörerna bad Sverige att överväga att helt enkelt låta byggnaden stå kvar på området, då den var ”unik till sin konstruktion och hade ett holistiskt hållbarhetsperspektiv”. Samtidigt fanns intresse från en annan aktör att montera ner konstruktionen och ställa upp den igen i Sverige. Det intresset svalnade dock. Sedan gav regeringen kommittén i uppdrag att försöka sälja paviljongen. De hittade intressenter, men inga bindande anbud. En större svensk stad visade då intresse, och ett företag. Men ingen av affärerna landade.

Kommittén frågade då ett 70-tal företag som på olika sätt var inblandade i världsutställningen, eller på annat sätt etablerade i Förenade Arabemiraten, om de var intresserade. Inget napp. Kommittén skrev till 130 svenska lärosäten för att kolla om något av dem möjligen skulle kunna ha någon användning för en paviljong. Ett ville, men drog sig så småningom ur då de insåg att det var ett för stort åtagande. Då ingen heller på den emiratiska marknaden visade intresse för att köpa paviljongen återstod bara möjligheten att ge bort den gratis till expo-arrangörerna. De tackade dock också nej, efter beslut från de emiratiska myndigheterna. I juli gav regeringen organisationen Business Sweden uppdraget att på kort tid montera ner paviljongen. Det är också så långt man kan följa den i dokumentet.

Massoud Biouki är handelssekreterare på Svenska ambassaden i Abu Dhabi och Business Swedens mellanösternchef. När vi når honom på telefon befinner han sig på samma område där den svenska paviljongen stod. Det är nämligen också där som COP 28 hålls just nu.

Massoud Biouki säger att anledningen till att paviljongen inte kunde stå kvar på området, trots att arrangören tidigare erbjudit Sverige att donera paviljongen till dem, har att göra med försäkringsfrågor.

– Den var helt byggd i trä, och värdlandet har inte någon erfarenhet av det materialet.

Han säger att uppdraget de fick var att ”nedmontera paviljongen och återställa marken, med kostnadseffektivitet och hållbarhet som ledord”. Det gjorde att de anlitade ett schweiziskt entreprenadföretag.

– Byggnaden är nu nedmonterad i delar.

Men en minimodell av paviljongen har återskapats i ett museum på expo-området, berättar Massoud Biouki. Och en del av träet har också återanvänts som till exempel bord och stolar i emiratiska skolor. Men det finns också en hel del material som inte återbrukats ännu.

– Det var ju ganska mycket trä, som Massoud Biouki säger.

Paviljongens arkitekt Alessandro Ripellino lyssnar intresserat när vi berättar vad som hänt med paviljongen.

– Det är klart att i den bästa av världar hade man önskat att det skulle ha gått att ta ett större tag om frågan och prata med oss arkitekter, vi är ofta bra på att hitta lösningar som kanske hade kunnat övertyga något försäkringsbolag. 

Han säger att drömmen hade varit om paviljongen hade kunnat stå kvar nu under COP 28 och att den svenska delegationen hade kunnat presentera sig där.

– Men jag är glad åt det du säger att träet används som bord och stolar i lokala skolor, säger han och funderar lite…

– Även om jag har lite svårt att se det framför mig, det måste bli väldigt många bord och stolar. Men vi byggde paviljongen för att den skulle kunna återbrukas och jag blir glad att höra att den intentionen har fullföljts.