Forskningsprojektet som söker värdet i miljoner ton sten
Flera arkitekter deltar i det nyligen startade forskningsprojektet Massa. Tillsammans med sina forskarkollegor ska de studera hur man på bäst sätt kan utnyttja de enorma mängder schaktmassor som frigörs i samband med utbyggnaden av Stockholms tunnelbana.
Konstnärliga perspektiv och värden är en viktig faktor i Massa-projektet.
Massa-projektet är ett samarbete mellan Stockholms stad, KTH Arkitekturskolan, Gaia arkitektur och Studio Erixon Aalto samt ett brett nätverk av multidisciplinär kompetens.
Marta Bohlmark.
– Projektet tar sin utgångspunkt i utmaningen att transformera miljontals ton rester av stenmassa som genereras från den planerade förlängningen av Stockholms tunnelbana, och förvandla dem till en resurs som kan skapa nya hållbara gestaltade livsmiljöer kopplat till Stockholms vatten utifrån närheten till massornas uttagsplatser, säger arkitekten Marta Bohlmark som tillsammans med sina branschkollegor Hanna Erixon Aalto och Ania Öst deltar i projektet.
I dag betraktas ofta schaktmassor som genereras i samband med att städer växer som en kostsam rest.
Ania Öst.
– Resultatet är vanligtvis ohållbara transporter tvärs över landet med stora konsekvenser för de miljöer där massan ska hanteras, förvaras och sedan på nytt transporteras. En helhetssyn på problemet saknas där restprodukten i stället kan utgöra en resurs för att lösa andra storskaliga utmaningar, säger Marta Bohlmark.
På 1950- och 60-talet pågick stora omdaningar av Stockholm i samband med att tunnelbanan byggdes ut. Frågan om hur schaktmassorna skulle hanteras landade på den dåvarande stadsträdgårdsmästaren Holger Bloms bord, och slutade med att tio ”bergstoppar” byggdes upp i stadens ytterområden,.
Hanna Erixon Aalto.
– I dag befinner vi oss i ett liknande läge där utbyggnaden av tunnelbanan beräknas att generera över sju miljoner ton schaktmassor men för vilka man ännu inte har en långsiktigt hållbar plan. Stadsplanering, konst och samhället i stort präglas dock av helt andra frågor än på Holger Bloms tid och utmaningarna yttrar sig i form av exempelvis ökad social segregation, fragmenterade ekologiska livsmiljöer, förlust av biologisk mångfald och svåra globala klimatförändringar som påverkar våra städer, säger Marta Bohlmark.
Vad hoppas ni ha bidragit med när projektet Massa är slutfört?
– Massorna blir ju något väldigt konkret och fysisk. Projektet har möjlighet att synliggöra och aktivera frågor kring de stora utmaningar vi står inför i dag kopplade till miljö- och klimatkrisen. Det är först när lösningar är integrerade i stadsplaneringen som de blir långsiktigt hållbara, säger Ania Öst.
Några tester på alternativa grundläggningar och artificiella rev som renar vatten och bidrar till biologisk mångfald är redan på gång.
– Om man på 1950 och 60-talet kunde omforma stadssilhuetten för rekreation, så kanske vi i vår tid kan gestalta stadens vattenrum till en rikare och mer resilient livsmiljö? säger Hanna Erixon Aalto.
