Hon gjorde tändstickstavlor med Bodens fästning
En tändstickstavla som föreställer Bodens fästning, som i Karl-Bertil Jonssons jul? Det är faktiskt inte det lättaste att göra, eftersom det handlar om en serie underjordiska byggnader. Men det har inte hindrat Elisabet Hesseborn, som nu har gjort två stycken.
Elisabet Hesseborn är kulturmiljöspecialist som också skapar tändstickstavlor.
“Det var förbanne mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerades! Vill du ha ett fikon?”
Det är vad byrådirektör HK Bergdahl utbrister när han får reda på att hans julklapp kommit bort i posten, på grund av Karl Bertil Jonssons Robin Hood-aktiga tilltag i Tage Danielssons julklassiker som går på tv varje år. Den försvunna julklappen var från farbror Arthur och ska föreställa en tändstickstavla över Bodens fästning.
Till saken hör kanske att Bodens fästning långt in på 1990-talet var ett militärt skyddsobjekt och att det var väldigt förbjudet att överhuvudtaget försöka avbilda den. Men också att det inte är en fästning så som man brukar tänka sig sådana, utan framför allt ett system av enorma bergsfort utsprängda under jord.
Elisabet Hesseborn är kulturmiljöspecialist och kommunikatör på Statens fastighetsverk och berättar att pyssel med tändstickstavlor var en ganska vanlig hobby under 1940-talet. I takt med folkhemsbygget med lagstadgad semester och åtta timmars arbetsdag blev det någonting som inte minst män började fördriva tiden med, och motiven var ofta specifikt svenska: en tjädertupp, en älg eller en känd byggnad som till exempel Vadstena kloster.
– Så på det sättet vore det inte så märkligt om man skulle välja Bodens fästning som motiv. Det var det absolut största fästningsbygget i början av 1900-talet, en gigantisk satsning, som genererade stor stolthet och som sade något om den svenska självbilden.
Elisabet Hesseborn under arbetet med sin senaste tändstickstavla av Bodens fästning.
Men själva poängen med Bodens fästning är alltså att man byggde den för att den inte skulle synas. Det är en så kallad ”gördelfästning” som består av fem olika, till stor del autonoma, bergsfort, som ligger i en ring kring centrala Boden, nedsprängda i berget. 600 000 ton sten fick fraktas bort i skottkärror när försvarsanläggningen byggdes i början av det förra seklet. Inne i bergrummen byggdes bland annat sov- och matsalar, maskinrum, stridsledningsrum, sjukvårdsavdelningar och verkstäder. Varje rum skulle kunna inrymma 500 soldater. Med tiden ökade kraven på en mer mobil krigsföring och när 2000-talet närmade sig hade fästningen börjat betraktas som omodern.
En sista salva sköts från fästningen på årets sista dag 1997 och efter det utgick Bodens fästning från krigsorganisationen och avhemligades. En tid efteråt började Elisabet Hesseborn, som i hela sitt liv byggt modeller och miniatyrer, fundera på att faktiskt göra en tändstickstavla med Bodens fästning. Den gjordes som en födelsedagspresent till en av hennes kollegor, Statens fastighetsverks specialist på befästningar, som fick den 2004 (och som, till skillnad från HK Bergendahl, blev mycket glad för den).
– Då fanns fortfarande inte några officiella fotografier av fästningen att hitta, så jag smög omkring inne i hans rum och tittade i hans pärmar innan jag gjorde den för att få en uppfattning om hur det kunde se ut, säger Elisabet Hesseborn.
Motivet blev den gången en av flera kanonkupoler i stål, något som trots allt finns ovan mark, och det omgivande landskapet.
Elisabet Hesseborns första tändstickstavla med Bodens fästing som motiv.
Sedan det tidiga 2000-talet har det hänt en del med fästningen. Ett av bergsforten har blivit museum, och från att tidigare varit något extremt hemligt och gömt pågår det nu ett arbete för att göra platsen så tillgänglig som möjligt för den som är nyfiken. Som en del i det var Hesseborn själv på platsen för några år sedan, och fick då en helt annan bild av hur den byggda miljön där ser ut. Hon blev inte minst fascinerad av de så kallade stormgravarna, djupa schakt nedsprängda i berget runt omkring forten för att hindra en anfallande fiende att nå fram till fortets hjässa.
– Men man kan också gå där nere på dess botten. Det är häftigt att ha de höga, höga väggarna runt sig. Det fanns så många olika ytor som möter varandra, det var skrovligt berg, rostiga plåtar och betong. Då tänkte jag, jag ska göra en ny tändstickstavla med det här som motiv! Med tanke på all sten som sprängdes bort vid byggandet så är stormgravarna själva essensen av fästningen för mig.
