”Vems intressen väger tyngst i Sveriges Arkitekter?”

Sveriges Arkitekter är en medlemsstyrd och demokratisk organisation, med stämman som högsta beslutande organ. Sägs det.

Efter stämman möttes vi av den spektakulära nyheten att styrelsen låter utreda ett av stämmans beslut. Beslutet gäller antagandet av en motion om att förbundet ska agera i enlighet med Internationella domstolens (ICJ) utlåtande gällande Israels ockupation och krigföring i Palestina.

Motståndet mot den aktuella motionen har inte gjorts inför eller under stämman som sig bör – utan först efter, som en protest mot ett redan fattat beslut. Enligt styrelsen är anledningen till utredningen att oroade medlemmar hört av sig och att beslutet “rört upp många känslor”. Mot beslutet startades även en namninsamling (som givits plats i Arkitekten), men styrelsen hävdar att den inte påverkat deras agerande.

I en situation där medlemmar oroas vore det rimligt att prioritera transparens och kommunikation för att undvika ryktesspridning och klargöra vad motionen faktiskt innebär, samt upplysa om hur den demokratiska processen går till i förbundet. Att däremot använda oro och specifika medlemmars känslor för att gå emot ett beslut taget av stämman är ett slag i ansiktet på demokratin. Namninsamlingen mot medlemmarnas beslut innehåller dessutom anmärkningsvärt många personer på maktpositioner – chefer, arbetsgivare, styrelseledamöter. Det är inte långt bort att undra om just dessa medlemmars röster anses viktigare att lyssna på än andras.

Som en anledning att utreda motionen anges att den kan strida mot förbundets stadgar. I Sveriges arkitekters stadgar § 2 står att organisationens ändamål är: 1.2. att hävda betydelsen av ett kvalificerat arkitektarbete genom att främja byggnads-, inrednings- och landskapsarkitekturens samt planeringens samhällsbetydelse.

Förbundet har i enlighet med denna samhällsbetydelse tagit tydlig ställning för Ukrainas byggda miljö och kulturarv, exempelvis genom ett program för återuppbyggnad. Israels våldsamma politik mot palestinierna bedrivs i hög grad med planering och arkitektur som vapen, vilket gör frågan än mer aktuell för vårt förbund.

I Sveriges Arkitekters etiska program står: Arkitekten ska i sin yrkesutövning ständigt värna om människans och planetens behov och verka för god arkitektur och omsorgsfull planering av miljön. Detta förutsätter att arkitekten vidgar och fördjupar sina yrkeskunskaper och tillämpar såväl beprövad erfarenhet som forskningens resultat.

Just forskning kring förstörelse av kulturmiljö (från ICCROM) visar att människor har mycket större benägenhet att flytta tillbaka till sina områden och hem om man snabbt bygger upp centrala minnesmärken: kyrkor, moskéer, skolor. Att arbeta för motionens verkställande går inte bara i linje med förbundets syfte utan även dess etiska program med tydliga mål. Facklig solidaritet är ett medel för att uppnå dessa mål.

Att en motion som denna kan anses kontroversiell är anmärkningsvärt, då innehållet gäller mycket tydliga och samstämmiga fördömanden av ockupationen och varningar om pågående folkmord från instanser såsom Internationella domstolen, FN, Amnesty, Human rights watch med flera. Att kalla ett ställningstagande för folkrätten för polariserande sakpolitik är lika absurt som idén om att en fackförening kan vara opolitisk.

Motståndet mot motionen uppvisar ett högst tveksamt förhållande till medlemsdemokratin inom Sveriges Arkitekter. Det synliggör även förbundets tudelade uppgift som både fack och bransch-/intresseorganisation. Vi frågar oss om Sveriges Arkitekter kan vara relevanta och trovärdiga som fackförbund, undrar vems intresse som väger tyngst och för vem man kan rucka på den demokratiska ordningen.

Ellen Mendel är arkitekt SAR/MSA, Rebecka Engvall arkitekt SAR/MSA, Anders Gustafsson arkitekt SAR/MSA, Kerstin Serin arkitekt MSA, Moa Paulin arkitekt SAR/MSA och Hanieh Heidarabadi arkitekt SAR/MSA.