”Vart tog de allmänna arkitekttävling­arna om hus vägen?” 

För femton år sedan och tillbaka i tiden var allmänna tävlingar för byggnader som bibliotek, konstmuseer och konserthus betydligt vanligare. Många deltog, och ofta var det yngre arkitekter eller mer oetablerade kontor som vann. För vissa blev det starten på en ny praktik.

Idag handlar tävlingsuppgifterna i de allmänna tävlingarna främst om objekt som busskurer, kiosker, gångbroar med mera. Självklart är all gestaltning värdefull för vår livsmiljö, men varför tävlas det så sällan om hus? Hus är trots allt vad byggnadsarkitekter utbildas för att gestalta.

De få tävlingar om byggnader som hålls idag inleds nästan alltid med prekvalificering, där referensprojekt och team med erfarna konsulter är avgörande. Trots att det formellt är öppet för alla att delta, är det i praktiken svårt för yngre arkitekter att kvalificera sig. Mönstret blir att endast kontor med mest erfarenhet, bäst referenser och namnkunniga teammedlemmar tar sig vidare. Processen blir självförstärkande då de redan etablerade får meriter som ökar deras möjligheter i nästa tävling.

Prekvalificeringssystemet fungerar alltså bäst för dem som redan är etablerade. Hur går det då för de yngre arkitekterna? För unga verksamheter utan många referenser eller ett brett kontaktnät blir det svårt att hitta attraktiva samarbetspartners och att bli utvalda i prekvalificeringen.

Sveriges Arkitekter försvarar systemet med att ”den upplevs som beprövad och trygg av arrangörerna” och att den syftar till att välja tävlande som kan leverera bra förslag och genomföra projekteringen. Men det är inte vågat att påstå att även unga och oetablerade arkitekter kan ta fram bra förslag. Tidigare löstes kravet på projektering efter allmänna tävlingar genom att vinnaren, om den saknade kompetensen, samarbetade med en erfaren part. 

När en viktig väg till synlighet och genombrott nästan stängts helt för unga arkitekter, riskerar vi att få ett glapp i nystartandet av arkitektföretag. Färre arkitekter får chansen att visa sin skicklighet i ett offentligt sammanhang. Avsaknaden av allmänna tävlingar om byggnader kan dessutom förstärka en likriktning inom svensk arkitektur där stora och etablerade aktörer dominerar. Istället för att vara en arena för vågade idéer kan tävlingarna komma att präglas av beprövade lösningar och etablerade relationer.

Sveriges Arkitekter menar att arrangören själv väljer tävlingsform, även om rekommendationer ges. Tävlingar om publika byggnader arrangeras ofta av offentliga myndigheter, och här bör Sveriges Arkitekter ha både goda relationer och inflytande. Om målet är en god gestaltad livsmiljö, hög verkshöjd och ett dynamiskt arkitektoniskt klimat där arkitektur på svensk mark kan stå sig över tid, behöver tävlingssystemet förändras för att inkludera fler arkitekter och fler spännande förslag.

Henrik Wangsten lyfter i ett debattinlägg från 3 maj 2023 tävlingen om en kyrka i Trondheim, där deltagandet var öppet för alla. I första fasen skulle endast enkla ritningar lämnas in, vilket gjorde det möjligt att bedöma de bästa idéerna utan påverkan från påkostade presentationer. Därefter valdes de fem bästa förslagen ut till fas två, där kraven på kompetens och tvärdisciplinära team tillkom. För alla tävlanden som kommit så långt blir de hanterbara.

Sammanfattningsvis är det viktigt att utveckla alternativ till de tävlingsformer som Sveriges Arkitekter idag är en del av. Alternativ som inte bara kan höja den arkitektoniska nivån i landet, utan också skapa möjligheter för nya aktörer och unga arkitekter att få synlighet och möjlighet att komma i gång.

Henrik Tilja är arkitekt SAR/MSA.