”Läge för ny­start för bostads­­arkitekter”

Kommer ni ihåg de goda tiderna för bygg- och fastighetsbranschen under tiotalet? Räntan var noll, pengar nästan gratis. Stigande fastighetsvärden och priser på bostäder betraktades som en naturlag. Arkitektkontoren hade mycket att göra, arbetslösheten bland arkitekter var stundtals nära noll. Det kulminerade under pandemin när föräldrar och gymnasieungdomar, inte minst i välbeställda hushåll, tvingades sitta hemma hela dagarna. Efterfrågan, och därmed priset, på bostäder sköt i höjden.

Sedan dess har priset på bostadsrätter i Stockholm minskat med 20 procent i fast penningvärde. När pengar på banken börjat ge ränta har det funnits lättare sätt att få avkastning på kapital än att bygga hyresrätter. Kommersiella fastigheter har varit övervärderade och alla vet det, men fastighetsbolagen har klamrat sig fast vid uppblåsta fastighetsvärden för att överleva.

Arkitektkontoren har haft lite att göra. Arbetslösheten bland arkitekter har stigit snabbt och nyutexaminerade har haft svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Detta till trots är det en sak vi verkligen behöver: bostäder. För storstäderna är bostadsbristen det stora problemet, i synnerhet i Stockholm. Bostadspriser och hyror i Stockholm är fortfarande landets högsta. Ändå rasar bostadsbyggandet även här. 

Problemet är att både markpriser och byggkostnader fortfarande är höga. Höga markpriser beror på att fastighetsägare naturligtvis helst väntar med att sälja tills priserna åter stiger. Agerar privata fastighetsägare på det sättet är det inte så konstigt. Det bekymmersamma är att kommunerna, som har ansvaret för bostadsförsörjningen, gjort likadant. De har vägrat sänka markpriserna i väntan på att de åter ska stiga. Resultatet är att bostadsbyggandet fallit dramatiskt, även på kommunal mark.

Att sänka priset på kommunal mark så att det åter går att bygga bostäder är kommunernas, ingen annans, sak. Byggkostnaderna, däremot, kan inte kommunerna göra mycket åt. De är byggherrarnas ansvar. Bara de kan påverka dem.

Under de goda åren var byggkostnaderna inte ett problem. Så länge bostadspriserna steg låg fokus på försäljning. Arkitekternas viktigaste uppgift var att ta fram säljmaterial för politiker, tjänstemän och bostadsköpare. När projektet väl var sålt var arkitekterna inte längre så viktiga. Byggherrarna gjorde det lätt för sig och handlade upp totalentreprenader på bristfälliga handlingar. Att byggkostnaderna blev höga under de förhållandena var inte konstigt, men inte heller något större problem så länge priserna steg. 

Nu är det inte längre så. Byggherrarna måste ta sitt ansvar och få kontroll över byggkostnaderna. För det behöver de skickliga upphandlare – och arkitekter.

Det är dags att sluta fokusera på snygga bilder av hus som knappt går att bygga, som inte ser bra ut i verkligheten och bara göder Arkitekturupprorets och andras förakt mot vårt skrå. Vi måste dra oss till minnes vår främsta uppgift: att rita hus som går att bygga till rimliga kostnader och ser bra ut när de väl är klara. Inte ta fram bilder till säljmaterial.

Om byggherrarna behöver sänka byggkostnaderna är det arkitekternas ansvar att, tillsammans med andra projektörer, förse dem med de ritningar de behöver för att kunna göra det. 

Det är kanske inte alla som tycker det låter lockande att bidra till lägre byggkostnader. Innebär inte lägre byggkostnader sämre arkitektur? Låt oss vända på frågan: när pengar inte var ett problem och fokus låg på bilder, inte hur byggnaderna såg ut när de blivit klara, blev resultatet bättre arkitektur? Jag tror de flesta håller med om att så inte var fallet. 

Vår uppgift de närmaste åren är att ägna oss åt byggnadskonst, inte marknadsföring. Det viktigaste är trots allt hur byggnaderna ser ut när de är färdigställda, inte hur de ser ut i säljmaterialet. Byggnader står i hundratals år, försäljningsmaterialet kastas bort när huset är klart.

Ola Andersson och Herman Arfwedson är delägare på Andersson Arfwedson arkitekter. Jessica Löwgren är styrelseordförande i företaget.