”Ge kommunerna verktyg för cirkularitet!”

Återbruk har skjutit upp som bygg- och fastighetsbranschens räddning på dagens slit- och slängmodell, där det konventionella i dag är att riva för att bygga – och bygga för att riva. En process som leder till ett avfallsberg som uppgick till 14,6 miljoner ton år 2020.

Den bäst återbrukade byggnaden är dock den som inte rivs eller demonteras. Därför är inte återbruk en räddning utan ett steg på vägen. Det var därför jag (Robin Rushdi Al-sálehi) initierade kampanjen Krama byggnaden!, som nu inspirerat till motioner i Riksdagen från bland annat Miljöpartiet. 

Att all form av byggnation i grunden är en ohållbar aktivitet utifrån ett resursperspektiv framgår av bland annat Trafikverkets fyrstegsprincip, EU:s avfallstrappa och Fastighetstrappan som jag själv tagit fram. I vår del av världen måste vi därför anamma förhållningssättet att den mest hållbara byggnaden är den som inte behöver byggas och alltså måste vi göra allt för att de befintliga ska användas resurseffektivt.

För att komma vidare med de cirkulära processerna behöver därför några åtgärder komma på plats:

• Vi måste stärka underhållsplikten hos fastighetsägare så att inte byggnader tillåts förfalla. Detta för att inte återbruk ska kunna utnyttjas och byggnader blir till materialbanker.
• Alla fastighetsägare måste börja ifrågasätta sina rivnings- och byggnationsplaner, även om de vunnit laga kraft. Frågan man måste ställa är om planerna faktiskt är i linje med de miljö- och klimatambitioner vi har och inte ursäkta sig med att “beslut tagits för flera år sedan” eller av någon annan.
• Vi behöver en nationell karta över planerade, pågående och genomförda rivningar och byggnationer. Det är uppgifter som finns hos kommunerna idag. Utifrån detta kan hållbarhetsdata sammanställas för att få en nulägesanalys, där vi kan utläsa vad vi har råd att riva, vad som kan återbrukas utifrån materialinventeringarna som är lagstadgat att genomföra, miljöinventeringar som visar vad som måste slängas, vad som måste bevaras i framtiden för att hålla oss inom Parisavtalet och, sist men inte minst, vad vi får bygga, helst då av återanvända, återbrukade och återvunna resurser.
• Vi behöver en lagförändring där rivningsloven som ges ut enligt plan- och bygglagen byts ut mot demonteringslov. Högförädlade byggnadsdelar, som inte klassas som miljöfarliga eller oanvändbara, ska inte få malas ner eller deponeras, utan måste återbrukas.

Om det ovanstående genomförs kan kommuner helt plötsligt bli den aktör som kan sluta cirkeln för den cirkulära ekonomi, något som hela bygg- och fastighetsbranschen pratar om och önskar sig. Detta kommer leda till att vi kan skapa parallella processer som kan främja en standardiserad återbruksskedja av aktörer i branschen. Då kan vi alltså börja “bygga hus av hus”.

Steg på vägen mot en sådan utveckling redovisas i slutrapporten från det Vinnova-finansierade forskningsprojektet Återhus, som Codesign varit delaktiga i.

Låt oss ge kommunerna möjligheten att sluta cirkeln för en cirkulär ekonomi!

Robin Rushdi Al-sálehi är grundare av Vakansa och affärsutvecklare på Codesign. Peter Ullstad är arkitekt SAR/MSA och vd Codesign.