”Förbättra Medborgarplatsen!”
Medborgarplatsen är en viktig plats i Stockholm. Det finns mycket som kan förbättras, till exempel genom att få bort biltrafiken. Låt oss arkitekter ta upp debatten!
Medborgarplatsen är Södermalms centrum, en livlig plats i Stockholm med stor genomströmning. Ett ställe där man samlas inför demonstrationer och så vidare.
Många är nog överens om att det är en plats som inte är särskilt trivsam. Av någon anledning är den ändå inte föremål för mycket debatt. Vad är det då som gör att man inte känner sig bekväm här?
Kanske är det stökigheten med korvkiosker och uppgångar från underliggande garage? Kanske den spretiga osammanhängande inramningen av karaktärslösa byggnader? Det känns på något sätt som att man inte vet vart man ska ta vägen. Få byggnader bjuder in. Mycket trappor är det. Dels den höga trappan mot Söderhallarna dels de ännu högre trapporna till Medborgarhuset.
Biltrafiken på Götgatan förbättrar inte heller platsen. I stället känns bilarna stressande och försvårar framkomligheten för cyklister och gångtrafikanter som får tryckas ihop på smala cykelbanor och trottoarer. Bilister, cyklister och gångtrafikanter möts vid Götgatsbacken i en punkt där biltrafiken svänger ner i Noe arks gränd medan gång-och cykeltrafikanter fortsätter på Götgatan. En övertrafikerad och problematisk punkt.
Mycket behöver ses över på denna plats. Jag tror två saker hade kunnat förbättra platsen:
Den första är att få bort biltrafiken. Det finns möjlighet att utnyttja den befintliga vägen längs garaget under Medborgarplatsen. Man hade då kunnat leda ner biltrafiken redan från Folkungagatan under Medborgarhuset via garaget för att ansluta till Söderleden. Den bilfria gång och cykelvägen skulle då sträcka sig från Folkungagatan till Hornsgatan vid Slussen.
Den andra är att riva trapporna till Medborgarhuset. Medborgarhuset är ju platsens huvudbyggnad både rumsligt och innehållsmässigt, framför allt genom det fina biblioteket. Dagens entré sedan senaste ombyggnaden från öster är säkert ett tillskott till Götgatan men dränerar i stället Medborgarplatsen på liv.
Det naturliga vore att ha huvudentrén till biblioteket från Medborgarplatsen. Att avlägsna de befintliga norrvända trapporna och i stället öppna upp byggnaden med breda entréer skulle göra byggnaden mer tillgänglig och välkomnande och mindre auktoritär. Man kunde då också flytta ner fler viktiga funktioner från biblioteket till gatuplanet.
Detta är enbart två, om än kostsamma förslag. Jag hoppas att arkitektkåren kan ta initiativet till en diskussion om förbättring av denna viktiga plats i stället för att överlåta det till stadens politiker och tjänstemän.
Stefan Askhagen är arkitekt SAR/MSA.