En stark trend

Jan Loftén var glad när han steg upp på scenen på Arkitekturgalan för att ta emot Guldstolen för bästa produkt. Och ganska överraskad.

Han och hans kollegor hade förstås diskuterat möjligheten att de skulle vinna. Men de trodde att deras utegym Glänta låg lite utanför kategorin. Det är ju inte en möbel.

Jan Lofténs svarta sneakers och vida brallor med uppvik avslöjade direkt hans bakgrund. Han är skejtare sedan barnsben.

Moderatorn Måns Nilsson frågade lite vasst angående gymmet:

– Hur reagerar barn? Säger de ”shit, vilken fattig lekplats”?

– Det kanske de har sagt, men jag tror inte det, för de är ganska dyra, svarade Jan Loftén och fick alla att skratta.

Inte blev det mindre roligt av att han höll på att glömma själva priset när han gick av scenen.

Guldstolen kan man se som en sorts kulmen på en resa som började för sex-sju år sedan då arbetet med Glänta började, berättar Jan Loftén över telefon några veckor efter prisutdelningen.

Han har åkt på en rejäl förkylning.

– Den har gått ner i luftvägarna. Det är lite segt. Risken är att jag får en hostattack när vi pratar, säger han och skrockar åt eländet.

Jan Loftén började sin kreativa bana med att designa kläder för skejtare under ett eget klädmärke. Han tog upp beställningar på tävlingar han besökte, åkte hem och sydde upp plaggen och levererade dem vid nästa tävling.

– Jag upptäckte att jag tyckte om att formge saker och fick bråttom att skaffa mig en utbildning. Men jag fick försöka tre gånger innan jag kom in på Konstfack.

Efter utbildningen frilansade han och jobbade med både större och mindre projekt. Allt från att utveckla förarsäten för Scania till att designa bestick åt Boda Nova och göra offentliga utsmyckningar till Huddinge kommun.

När företaget Nord skateparks, som bygger skejtparker, för sex-sju år sedan ville bredda verksamheten och utveckla utegym kontaktade de Jan Loftén.

– De kom till mig för att jag är både skejtare och formgivare. Och för att vi kände varandra från skejtvärlden, säger han.

Det var en bra grund för samarbetet.

– Vi hade lätt för att kommunicera och de trodde på de idéer jag hade om utegym.

Han hade tittat på de som fanns och ville ge Glänta ett lekfullare uttryck.

– Jag ville försöka twista till det till något helt annat än de utomhusgym som dominerade då och även finns kvar i dag, exempelvis stockgymmen. Jag funderade på varför de ser ut som någon form av militärträning och ville skapa något som inte skräms så mycket.

Men Jan Loftén visste inget om träning och vilka övningar man kör på ett utegym.

Det var då Magdalena Kowalczyk kom in i bilden, en träningsexpert med ett brinnande intresse för folkhälsa. Tillsammans började de utveckla den serie utegymprodukter som skulle bli Glänta.

– Vi har bland annat jobbat jättemycket med dimensionerna på de delar man ska hålla i. Trägymmen har ofta så grova handtag att de lämpar sig bäst för stora män. Vi har arbetat med att få ner dimensionerna så att de passar fler, säger Jan Loftén.

En kommun som var tidigt ute med att köpa in utegym från Glänta är Hässleholm.

– Vi har nog haft vårt i fyra-fem år. Det ersatte ett kinesiskt utegym i orange som vi hade tidigare. Vi tyckte att Glänta passade in bättre in i det aktuella området som ligger naturskönt. Och vi attraherades av designen som vi tycker är hållbar på flera sätt, säger Henrik Samevik, fritidschef på Hässleholms kommun.

Eftersom det redan funnits ett gym på platsen var inga landskapsarkitekter inblandade i processen, berättar han.

– Däremot var Glänta och Magdalena Kowalczyk delaktiga i utformningen. Hon kom med bra tips angående placering, belysning och vilka redskap vi skulle välja för att få en bra helhet.

Henrik Samevik är övertygad om att utegymmen är här för att stanna. Enligt Hässleholms statistik används gymmet av 30–45 personer dagligen.

– Det är en bra siffra. Det används också av olika föreningar. Folk vill själva bestämma när, var och hur de tränar. De vill träna på udda tider och udda platser och inte vara låsta till speciella öppettider. Det är kommunernas ansvar att se till att förutsättningarna för den typen av träning finns, säger han.

Emelie Dackheden är landskapsarkitekt på Studio Sueca i Malmö som har både offentliga och privata uppdragsgivare. Hon och hennes kollega Emma Larsson jobbar mycket med skolgårdar där det är naturligt att planera in rörelse och aktivitet. De har även placerat in utegym, bland annat från Glänta, på mer allmänna platser.

– Vi arkitekter kan försöka bidra till folkhälsan. Men det måste ju också finnas ett intresse hos enskilda individer att interagera med det vi ritat in och inte bara gå förbi, säger hon.

Även om hon tycker att utegym är bra är hon tveksam till om de når alla.

– Jag vet inte om de bidrar till att locka ut de som är helt inaktiva. Det känns som om de mer vänder sig till dem som redan rör på sig regelbundet. Det kan ju kännas lite läskigt när man inte vet hur man ska göra med de olika redskapen, om det inte finns skyltar som förklarar. Då är det kanske lättare att snöra på sig ett par skor och börja jogga i stället.

Hon tycker att utbudet av utegym vuxit de senaste åren.

– Vissa ser nästan ut som inomhusgym. Men vill man att det ska se ut som om man är inomhus när man är utomhus? Och för många år sedan var det ganska svårt att hitta något som var lite mer dämpat i färgerna och inte skrikgult, men så är det inte längre. Sedan finns det seniorgym, men då blir det väldigt nischat, säger Emelie Dackheden.

– Sedan behövs det kanske inte ett utegym för att man ska röra på sig. Mycket annat av det vi arbetar med i landskapet, som helt enkla stigar, kan också aktivera människor.

I Stockholm finns det gott om utegym från olika producenter, bland andra Glänta. Exakt hur många det rör sig om vågar Per Qvist, landskapsarkitekt och chef för enheten landskap norr på exploateringskontoret, inte säga. Priset på olika gym skiljer sig förstås åt.

– Viktigast är att se på kostnaden under gymmets livstid.

När landskapsarkitekterna på hans enhet startar ett nytt projekt föreslår de en lämplig plats och ramarna för vad som ska finnas där och hur det ska se ut.

– Sedan är det våra upphandlade landskapsarkitektkonsulter som sitter med pennan och gör själva planeringen i detalj. Men vi har naturligtvis mycket synpunkter och diskussioner och tar det slutliga beslutet.

Hans uppfattning är antalet gym ökat de senaste åren.

– De är mer vanligt förekommande i våra projekt. Vi ser även att det kommer många medborgarförslag på temat, att medborgare tycker att det skulle vara trevligt med ett utegym i en viss park eller vid entrén till ett särskilt naturreservat, säger Per Qvist.

Kan det bli för många gym? Han tror inte det.

– Om vi inte skötte vår uppgift skulle det finnas en risk för det. Men vi har en bra kontroll och samordning inom staden. Om vi ser att det finns ett närliggande utegym när vi arbetar med ett nytt projekt lägger vi inte in ett gym i det nya projektet. Vi måste hushålla både med pengar och utrymme.

Olika områden kan attrahera olika personligheter.

– Det kan vara lite olika grupper som använder ett utegym beroende på hur det är lokaliserat. Vissa kanske vill sköta sin träning lite mer avskilt där de inte blir så observerade. Medan andra vill visa upp sig när de tränar och tycker att det är en kvalitet att folk passerar.

Det viktigaste är att tänka på hela stadsväven, att det finns trevliga promenadstråk, menar Per Qvist.

– Om vägen till gymmet är otrevlig kommer man inte att gå dit, hur bra det än är. Kanske är den generella utemiljön med stigar, promenadstråk och parker viktigare för folkhälsan än utegym, som i större utsträckning används av de redan frälsta, säger Per Qvist.

För den 58-årige Jan Loftén är det tufft att behöva ta det lugnt på grund av en förkylning. Jobbet kan nog vänta. Men betongen ropar efter honom.

Han vill ut och rulla bräda.

– Jag och mina gubbkompisar skejtar minst två gånger i veckan, säger han.

För honom är det frihet. Han vill se på Glänta på samma sätt.

– För mig är det något demokratiskt. Det behövs inga dyra kort. Man kan träna när man vill.