”Studierna i restaurering påverkar branschen”
I veckan visar studenter i arkitektur och restaureringskonst på Kungliga Konsthögskolan sina projekt i en vårutställning. Professor Lone-Pia Bach ser att utbildningarnas fokus på att utveckla befintliga byggnader också ger effekter i verkliga uppdrag.
En student skyndar förbi Lone-Pia Bach utanför Konsthögskolan för att lösa ett problem med uppbyggnaden av utställningen på Galleri Mejan som öppnar den 1 juni.
– Du ser, det lyser i ögonen på dem. Första terminen får de verktyg för att analysera sitt arbetssätt och sin omvärld kritiskt. Efter ett halvår börjar de se så här upprymda ut, säger Lone-Pia Bach.
Utbildningen Byggnadskonst har det senaste läsåret haft kurstiteln Post-acceleration och tar vid efter förra årets fokus på efterkrigstidens arkitektur, den period då större delen av den befintliga byggnadsmassan uppfördes.
– De senaste tre åren har vi stött på så många rivningshotade objekt. I den här kursen har vi utvecklat frågan om hur vi ska hantera de byggnader vi har, också den som inte har de främsta kvaliteterna. Utgångspunkten är att vi har byggt färdigt och nu behöver vårda och bygga om det befintliga, säger Lone-Pia Bach.
I höstas gjorde studenterna på Byggnadskonst flera resor för att se effekter av bland annat råvaruuttag och av vad rivningar innebär för samhällen och enskilda människor. Tillbaka i Stockholm tilldelades de tre studieobjekt som är aktuella genom att de är hotade, antingen av rivning eller av förvanskning. Det är verkliga studieobjekt, studenterna har kontakter med engagerade fastighetsägare och politiker och har redan lyckats påverka framtiden för flera av byggnaderna.
Lone-Pia Bach konstaterar att intresset för frågor om rivningar och bevarande av efterkrigstidens arkitektur har ökat i samhället, och hon tror att utbildningarna har spelat en roll i det.
– Vi ser att vårt arbete påverkar branschen. Vi har formulerat problemställningarna här på skolan och visat på alternativ. Nu ser vi att flera fastighetsägare börjar tänka om och se och förstå kvaliteterna i sina fastighetsbestånd.
Men Lone-Pia Bach ser också ett motstånd, även från arkitektkåren själv.
– Många arkitekter ser som sin roll att rita och tänka nytt. De förstår inte alltid att det är minst lika kreativt att ta avstamp i det redan byggda. Det handlar om att arbeta med ett levande kulturarv, inte att bevara det i samma form, säger hon.
När Lone-Pia Bach anställdes på Konsthögskolan 2020 startade hon temat Perspektiv, som ett paraply för utbildningarna inom Restaureringskonst, och sedan dess har hon utvecklat och förändrat vidareutbildningarna. Gemensamt är att de är forskningsinriktade och att studenterna ska analysera olika perspektiv inom byggsektorn och samhällets strävan mot en mer hållbar riktning. Nu pågår antagningarna till nästa läsår, och det är många sökande till varje plats.
– Men jag skulle önska att också de stora kontoren förstod värdet av att vidareutbilda sina anställda. Vi ser hur tidigare studenter kommer ut på sina arbetsplatser och påverkar kollegor. De inser att de kan ifrågasätta lokalprogram och exploateringsgrad och i stället föreslå något annat. Så sprids kunskapen också bland arkitekterna.
Om vårutställningarna på Galleri Mejan
Projekt från tre utbildningar på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm ställer ut sina projekt på Galleri Mejan 1–4 juni under temat Då – En resurs för framtiden:
Byggnadskonst: Post-acceleration – Framtiden är redan byggd
Restaureringskonst: Skönhet, hållbarhet och funktion
Restaureringskonst fördjupningskurs: Katalysator