Stadsarkitekten som vill skissa från parkbänken

När Pål Dunér kom på anställningsintervjun för tjänsten som stadsarkitekt i Hjo pratade han mycket om hur han skulle vilja arbeta om han skulle få jobbet. Han vill möta invånarna direkt ute i staden och han vill kommunicera med enkla handskisser. Det har han provat tidigare, som konsulterande stadsarkitekt i Vetlanda.

– En dag kom några tonåringar fram när jag satt på en bänk och sa att de ville ha en skateboardrink. När de kom tillbaka hade jag ritat in en rink på torget. Den blev tyvärr aldrig byggd, men jag kom i kontakt med människor som aldrig skulle ha kommit till ett samrådsmöte, säger Pål Dunér.

Som ny stadsarkitekt i Hjo fick han en fristående roll, direkt underställd kommundirektören.

– Kommunen har sagt att de vill att jag ska kasta ett lasso långt in i framtiden. Det tycker jag är kanon! Jag blev eld och lågor när jag hörde det. Det var rena skönsången i mina öron, säger han.

Det första han gjorde på sin nya tjänst var att ta kontakt med stadens största byggfirma för att prata stadsrum och antikvariska kvaliteter.

– De visade sig vara en guldgruva av kunskap och de är måna om att både vårda traditioner och att titta framåt. Till och med byggarna kan det här i Hjo, och det är otroligt att jag ska säga ”till och med”, men jag har hört helt andra tongångar tidigare.

När han mötte parkchefen blev han överraskad igen då han fick se ett projekt för sammanhängande gröna stråk, ängar och att plantera fruktträd i staden.

– Det brukar vara större motstånd mot grönska. ”Vem ska plocka upp fallfrukten” kan man få höra. Själv drömmer jag om en stad där jag kan plocka upp ett äpple på väg till jobbet, säger Pål Dunér.

I en föreläsningsserie han startat för kommunanställda politiker och tjänstemän berättar han om stadens historia och arkitektur, och han har också blivit inbjuden att föreläsa för bland annat hembygdsföreningen.

– Jag vill skapa en gemensam intellektuell grund och kunskapsbank för arkitektur, och jag hoppas att det kan leda till ett bättre och mer öppet samtalsklimat.

Hjo är en utpräglad trästad och den tidigare stadsarkitekten Per-Göran Ylander arbetade mycket med att informera invånarna om kvaliteterna i träarkitekturen, så att den inte förvanskades.

– Han har bäddat för att det finns en så utbredd kunskap och vilja att inte förstöra staden. Sen behöver inte allt som byggs vara i trä, en stad behöver också få sina årsringar. Det är därför det är så viktigt att gå ut till platsen och ta diskussionen därifrån, säger Pål Dunér. 

Själv började han sin yrkesbana med en snickarutbildning och hade eget byggföretag i tio år innan han utbildade sig till arkitekt i Stockholm. Han drev sen ett arkitektföretag i många år, samtidigt som han undervisade på arkitekturskolorna i Stockholm, Lund och Göteborg. I kurserna parade han ihop teori med praktiskt utförande.

– En höjdpunkt var när jag hörde arkitektstudenter stå i regnet och gräva en lerig grund och diskutera Vitruvius. Så nära platsen skulle jag vilja att alla arkitekter jobbade.

En kurs på en hantverksskola i Eksjö år 2000 ledde till familj och att han köpte ett 38 meter högt vattentorn från 1899, som också gav namn till hans arkitektföretag Vattentornet. Han påbörjade en ombyggnad för att en gång flytta in i tornet med sin familj och sitt företag. Torsdagar har han fortfarande som fast dag för att mura, svetsa och bygga i tornet.

– Om jag behöver välja en identitet bland mina många sysslor så säger jag att jag är hantverkare. Det är grunden i allt. Och min bakgrund hjälper mig ofta i projekt, jag kan byggspråket. Jag slåss för de mjuka värdena, men jag förstår också de hårda.

En av de stora uppgifter han har framför sig som stadsarkitekt i Hjo är en omarbetning av översiktsplanen.

– Det var en av de saker jag tyckte lät spännande när jag sökte jobbet. Vi behöver ställa frågor om expansion och tillväxt och hur vi naggar i kanterna på det vi har, och få med det i översiktsplanen, säger Pål Dunér.

I slutet av mars bjöd han in till stadsvandring under Earth hour, när hela gatubelysningen släcktes ner. När det blir lite varmare i vår ska han sätta sig på olika platser i staden för att möta invånarna ute på gatorna, med sin gula skyddsväst med trycket ”stadsarkitekt”.

– Jag vill få in en lekfullhet i stadsplaneringen och jag tror att om man kan fånga upp invånarnas vilja, innan de ens har formulerat den själva, så kan vi få med deras idéer tidigt.