Nystart på KTH

Upprop på Kungliga Tekniska Högskolan. Studenter som rör sig antingen tveksamt nyfiket eller vant upp i campusområdet. De bjuds på kaffe i pappmuggar. Välkomnas av de äldre studenterna. Förväntan i luften. Mörka tegelfasader i Erik Lallerstedts huvudbyggnad från 1917. Och så den nya Arkitekturskolan av Tham & Videgård Arkitekter som buktar fram försiktigt på Osquars backe med sin rödrostiga corténstål. Som om den alltid legat där.

Det är bara några timmar kvar innan den nya Arkitekturskolan ska bestå testet. 200 masterstudenter ska samtidigt samlas i entréhallen för att välja studior inför läsåret. Under förmiddagen ska tvåor och treor tas emot. Ettorna har redan börjat introduceras och idag ska de få platser på ritsalarna.

Promenaden med de ansvariga arkitekterna Bolle Tham och Martin Videgård börjar utvändigt. De vill visa hur byggnaden landar på platsen och förklara hur de tänkt och arbetat. Vi ser hur byggnadens volym framträder i gatan och hur den rundade volymen skapar nya rum utvändigt. I en trappa i det rätt trånga uterum som skapats här övar några studenter en dans. Stentrappan ser ut att bli en bra mötesplats.

Det svåraste med den triangulära tomten säger de var att det var en så pass trång plats. En gård mitt på KTH mitt bland anrika byggnader. En annan utmaning var att anpassa byggnaden efter ett förändrat program när antalet studenter växte. Skolan har fått växa både på höjden och djupet genom att grävas ner mer i marken för att allt ska få plats.

– Hela huset är en konsekvens av den här platsen. Dess form är resultat av den triangulära gården där vi har ritat in ett maximalt footprint. Byggnadens form springer ur platsen och skapar rundade väggar, konvexa och konkava. Det har varit bra under resans gång att kunna stretcha och dra i de här kurvorna när programmet har förändras, säger Martin Videgård.

Under vår promenad runt skolan berättar de huset som en fristående byggnad i ett sammanhang, och de jämför med hur de enskilda institutionerna samverkar inom högskolan. De beskriver hur de har arbetat med rörelsevägarna, både mellan och inom byggnaden, så att man hittar det man ska men också av en slump träffar på andra institutioner. Hur de rundade byggnadens hörn så att den framstod som mindre än den är, samtidigt som gränder och passager bildades. Och hur de valde corténstål som rostar till rött, som ett sätt att förhålla sig till det handslagna teglet, och ramar runt fönstren för att skapa skuggor och en rustik känsla.

– Vi försöker i alla projekt uppnå en kvalitet och materialkänsla som kan mäta sig med hur det blev för hundra år sen, förklarar Bolle Tham.

När Tham & Videgård Arkitekter vann det parallella uppdraget för Arkitekturskolan 2007 gällde det studielokaler för 370 studenter. Idag ska byggnaden rymma 550. Under resans gång fick arkitekterna därför bland annat lägga till ett tredje ritsalsplan genom att lägga till en takvåning för administration och personal.

Några till synes hemtama studenter genar över det lilla torget som bildats bakom byggnaden. Medan den gamla arkitekturskolan hade sitt garage i markplan och var sluten som en borg ska den nya vara öppen och enkel att komma in i från flera håll. Från den övre gården finns också en smitväg in i skolan, genom en trappa till en nedsänkt liten gård. Platsen fanns med i programmet som yta för studenterna om de behöver arbeta utomhus. Efterhand som programmet utökats har arkitekterna fått minska på ytan som också fungerar som ljusgård för verkstäderna byggda under mark. Idag står maskinerna stilla men snart får studenterna använda en stor uppdaterad maskinpark.

Är det något de tagit med sig från gamla Arkitekturskolan så är det denna innergård. Men här är den betydligt mindre. Annars är förutsättningarna så annorlunda att de inte varit särskilt nostalgiska.

– Det är så helt andra förutsättningar här, säger Bolle Tham.  Eftersom vi flyttar upp till KTH kan vi samnyttja fler lokaler med andra institutioner. Och vi har byggt upp huset utifrån förutsättningarna på just den här platsen.

Jo en annan sak har de kanske tagit med sig, säger de. Att det syns i de färdiga rummen hur huset är byggt och att det är en pedagogisk poäng. Även om dagens byggteknik och nya krav tenderar att klä in konstruktionen på ett annat sätt än i den gamla skolan. Stommen i den nya är helt platsgjuten och syns på insidan av fasaden och i trapphusen. Väggar som inte är bärande är klädda i en träpanel som man kan arbeta med, spika och nita på.

– På en arkitekturskola kommer det hända och det ska få bli lite stökigt. Det här ska vara en verkstad på samma sätt som det gamla huset. Det ser väldigt annorlunda ut men den ganska tillåtande informella karaktären ville vi ha här också, säger Martin Videgård.

Istället för att utforma byggnaden enligt någon specifik pedagogik har de skapat generalitet som uppmuntrar till flöden och möten. Alla rum ska kunna nyttjas på flera olika sätt, undervisning i ateljérummen eller kontor i ritsalarna.

– Det enda man kan vara säker på är att den pedagogiska idé man byggt huset för inte kommer att gälla tio år senare, säger Bolle Tham. Det kommer en ny organisation, fler eller färre studenter eller en annan gruppindelning.

Vi tar trapporna till den översta ritsalen medan arkitekterna beskriver de två identiska trapphusen som två ryggrader i byggnaden. Det är ett djupt och kompakt hus och det gör det också möjligt att ha stora fönster i ritsalarna och samtidigt leva upp till dagens energikrav. Djupa och låga nischer i fönstren till skillnad mot den gamla skolans ökänt höga bröstningar.

I ritsalen håller nu förstaårsstudenterna på att installera sig och välja platser efter två veckors introduktionsutbildning. Idag börjar undervisningen på allvar. Neiwan Alsayigh börjar första året på utbildningen och nu är han uppe och känner på ritborden. Han berättar om introduktionsveckorna innan de kom hit till skolan. De har besökt arkitektkontor och byggt hus av bambu och snöre eller wellpapp och plastfolie ute i Stora Skuggan på Djurgården enligt gammal tradition.

– Det här är overkligt. Det har varit min drömutbildning i tre år. En kreativ utbildning där man kan bryta normer. I våras gjorde jag högskoleprovet och kom in här i Stockholm som var mitt förstaval!

Ylva Borg är också förväntansfull. Hon har gått två förberedande konstskolor innan hon började här och hon uppskattar att det finns en konstnär i varje lärargrupp. Att söka sig hit var ett beslut som mognade fram. Nu ser hon fram emot att börja jobba i de nya lokalerna.

– Det är en öppen byggnad men med integritet. Det är rofyllt men det finns möjlighet att snegla på andras arbeten.

På samma våningsplan kommer också delar av 4–5:orna blandas in och de olika årskullarna kunna mötas i ett gemensamt pentry och mötesrum. Trots att programmet vuxit och det nu ska gå över 500 studenter här ska alla få en egen plats, något som är ganska ovanligt internationellt. De som får den största förändringen i nya arkitekturskolan är troligen lärarna som sitter på den översta våningen. De små kontorsrummen är i stort sett borta, istället sitter lärarna i kontorslandskap, både av effektivitetsskäl och för att samarbeta, med några studierum som undantag.

Ettorna får besök av Per Fransson som är ny ansvarig för grundskoleutbildningen.

– Nu ligger vi mitt på campus och det blir ett test att se hur öppna vi kan vara mot övriga KTH och mot staden. Det var svårare i den förra skolan. Nu är det nystart i ny byggnad med nytt läge. Det är ett bra tillfälle för att börja direkt fysisk samverkan med andra institutioner.

Nere i den stora entréhallen är många studenter nu på väg in för att höra sina välkomstföreläsningar. Arkitekterna har ökat ytan på entrérummet med tanken att den också ska kunna rymma utställningar och större föreläsningar. Annars är ytan relativt oprogrammerad och skulle kunna rymma till exempel kafé och bibliotek i framtiden.

Skolans prefekt Anders Johansson håller ett välkomsttal till årets tvåor. Han berättar för studenterna om byggnaden, om studiehandboken, hemsidan och studentbaren. Senare utvecklar han öppenheten både inom skolan och gentemot övriga campus.

– Den största skillnaden är att man ser folk i huset på ett bättre sätt. Det ska bli intressant att se hur många och vilka som verkligen är här under en dag. Kommer det kännas fullt eller tomt? Det vet vi inte än. Vi ska också öka öppenheten mot allmänheten och andra institutioner. Bjuda in tydligare till våra föreläsningar.

Han saknar ännu ingenting från den gamla skolan. Allt är så annorlunda. Och han tror att den gamla byggnaden påverkade studenterna mycket. Där blandades modeller och ritningar med kaffebryggare, brödrostar och nudelpaket. Nu ska det bli mer ordning, säger Anders Johansson.

– Det var slitet med dålig ventilation och en brand förstörde ateljédelen. Det gav ett intryck av förfall som jag tror avspeglades på verksamheten. Schemaläggning och kommunikation fungerade inte och dessutom hade vi ett överintag ett år som gjorde det trångt. Nu när vi tar klivet in i nya lokaler ska vi koncentrera oss på att få verksamheten riktigt bra. Jag tror det kommer att betyda mycket.

En annan fråga är att studenterna har upplevt en press att arbeta väldigt många timmar per dygn. Det här är något Anders Johansson och hans kollegor pratade mycket om inför flytten till nya skolan.

– Vi har pratat om att stänga skolan kvällar och helger för att få studenterna att arbeta normala arbetsdagar, men vi kom fram till att ha skolan öppen eftersom vissa kan behöva jobba här andra tider. Däremot behöver vi signalera till studenterna att de ska arbeta rimliga tider. Det är en viktig pedagogisk fråga.

Han tror att arkitekturen kan stödja pedagogiken på ett positivt sätt genom att olika årskurser träffar varandra naturligt i ritsalen och inte sitter åtskilda. Och lärarna får lättare att prata med varandra i de öppna kontorslokalerna. Han är nöjd, men tycker det är synd att kaféet försvann.

– Det var en kärna i verksamheten i gamla skolan. Vi ska se om vi kan få kaféet att börja läcka in till oss. Och vi har inte löst allt, hur entréhallen ska möbleras och hur alla ska sitta. Det kommer ta lite tid innan det sätter sig.

Arkitekterna har beskrivit byggnaden som ett pedagogiskt instrument. Som en fullskalemodell som studenterna förhåller sig till vare sig de vill eller inte. Och det verkar som att byggnadens rätt ovanliga rumsstruktur blir en utmaning för studenterna att förhålla sig till och tolka. Emil Kedbrandt som nu börjar i 3:an har redan gått vilse flera gånger. Ändå är han väldigt nöjd med byggnaden.

– Den har överträffat mina förväntningar. Det känns luftigare än jag trodde. Det jag kanske kommer sakna från förra skolan är att det var ett hus man kunde använda som slagpåse. Det kanske inte är lika accepterat här.

Efter lunch börjar allt fler studenter sippra in på bottenvåningen. Nu ska 4:or och 5:or välja sina studior och först få en presentation av lärarna. En av dem är Carmen Izquierdo, som också var handläggande arkitekt för nya Arkitekturskolan hos Tham & Videgård Arkitekter under sju år. Nu ska hon leda en studio tillsammans med Johan Celsing. Hon studerar entrérummet och iakttar hur studenterna använder det. Beskrivningar av alla studior sitter uppnålade i entréhallen och studenterna cirkulerar stillsamt och funderar. Vissa har besökt byggnaden tidigare eller har gått på den gamla skolan på andra sidan Valhallavägen. Men för många är det här en helt ny plats. När presentationerna börjar pressar studenterna på i en av föreläsningssalarna anpassad för 150 personer. Det råder en lugn nyfikenhet. Det är trångt men förväntansfullt.