Musik som inspirerar

Tool – Lateralus (2001)

Fibonnacis talföljd, och det tätt sammankopplade gyllene snittet, brukar ses som en grund för att ett konstverk eller arkitektur ska upplevas som harmoniska. Här är det ett annat sinnes tur att njuta av den italienska matematikerns formel.

“Black then white are all I see in my infancy. Red and yellow then came to be, reaching out to me. Lets me see” sjunger Tool-sångaren Maynard på titelspårets första vers och låter stavelserna klättra upp och ner längs Fibonnacis formel som bygger på att varje tal är summan av de två föregående, 0–1–1–2–3–5–8. Förutom titelspåret är albumet Lateralus en tät väv av komplexa arrangemang som tillsammans bildar en harmonisk helhet.

Nas – Illmatic (1994)

Hiphop-albumet Illmatic är ett oförlåtande tidsdokument över det New York som Nas, Nasir bin Olu Dara Jones, då knappt fyllda 20 år växte upp i. Skivan är inte längre än 40 minuter, men hinner på den tiden teckna en bild av livet i New York, och framför allt Queensbridge, som få romaner eller filmer är i närheten av. I N.Y. state of mind rappar Nas: “I never sleep, ’cause sleep is the cousin of death. Beyond the walls of intelligence, life is defined. I think of crime when I’m in the New York State of Mind”. Drömmarnas stad har och har alltid haft många sidor.

Anna von Hausswolff – Dead Magic (2018)

Anna von Hausswolff, har läst till arkitekt på Chalmers och berättade i början av sin karriär för Svenska dagbladet att hon alltid anpassar varje konsert efter lokalen hon spelar i. Den senaste skivan Dead magic, 2018, har hyllats unisont av kritiker världen över. På albumet hör vi Anna von Hausswolff sjunga och spela på sin orgel som besatt; musiken känns sakral och hednisk på samma gång. Det är nästan som att hon rest tillbaka i tiden och hämtat tonerna och stämningarna från ett medeltida Sverige och sedan reste tillbaka för att paketera om det till något som passar Youtube-generationen. Det kanske inte är så förvånande att en tidigare arkitektstudent tror på återbruk.