– Barnperspektivet är ett av de viktigaste perspektiven. Man måste planera så att det inte blir den typen av problematik som framgår i artikeln och det är ytterst en fråga för kommunerna. Det är viktigt att landskapsarkitekterna med sin yrkeskompetens berättar hur de ser på frågan, jag tycker att det är en bra väckarklocka!
När jag intervjuade dig sist sa du att det är lyx att fundera över problem med den täta staden när så många står utan bostad. Det går ju att tolka som att du tycker att det är lyx att fundera på hur vi planerar?
– Det jag sa gäller fortfarande. Vi ska förtäta våra städer på ett klimatsmart och socialt hållbart sätt. Det är en viktig väg framåt. Men när det gäller barns utrymme är det inget som jag tycker att man ska tumma på. Verkligen, en planering som är bra för barn är också bra för vuxna. Och jag menar att det går att bygga både tätt och en bra gestaltad livsmiljö.
Landskapsarkitekterna förespråkade att Boverkets nya allmänna råd för barns friytor skulle ha reglerade minimiarealer. Nu blev det inte så. Vad tycker du om det?
– Boverket är en oberoende myndighet och ska jobba utifrån flera perspektiv. De formulerade råden utifrån de remissvar de fått till sig när de skickat ut detta.
Varför tror du att till exempel Stockholm säger tvärnej till reglering?
– Det måste man fråga dem som skrivit remissvaren. Från mitt perspektiv gör regeringen en jättesatsning i kommande budget på att förbättra och rusta upp utemiljön bland annat på förskolor. Vi satsar en halv miljard 2016 och 330 miljoner 2017 och 2018.
Så pengar kan gå till nybyggda gårdar som blivit torftiga?
– Ja, landskapsarkitekterna har varit med om att ta fram miljöer som blivit resultatet av snäva ramar. Det behöver hanteras. När det gäller de nya miljöer som ska byggas, då är det viktigt att vi gör rätt från början. Boverkets arbete att se över barns och ungas utemiljöer bereds nu på departementet. Vi tittar på vad vi kan göra för att barnperspektivet faktiskt får det utrymme det behöver.
