Hon är vita dukens arkitekt
”Det var något magiskt som hände” säger Elzbieta Jasinska Brunnberg om hur hon blev arkitekten bakom den årliga arkitekturfilmfestivalen i Lund. Några år senare var det dags för hennes egen debut.
Elzbieta Jasinska Brunnberg är grundare av arkitekturfilmfestivalen i Lund, ArchFilmLund.
Det är 2008 och Lund är med i kampen om att bli Europas kulturhuvudstad 2014. Elzbieta Jasinska Brunnberg har blivit kallad till möte hos kommunens dåvarande kulturchef för att berätta om sin idé om en arkitekturfilmfestival. Det blev ett magiskt möte.
– Jag tyckte att jag kände igen adressen jag skulle till och när jag stod där insåg jag att det var samma lokal som Fojab haft sitt kontor i. Och när jag kliver in till kulturchefen sitter hon i samma rum och på samma plats som Klas gjorde.
Elzbieta Jasinska Brunnbergs man Klas Brunnberg var delägare i arkitektkontoret Fojab och ordförande för Sveriges Arkitekter när han avled 61 år gammal 2007.
– Nu kändes det som att han var involverad. Jag hade ärvt hans kontaktnät och ville ge något tillbaka av de år vi hade tillsammans, säger Elzbieta Jasinska Brunnberg.
Lund förlorade kampen om kulturhuvudstadsåret men 2009 hölls den första arkitekturfilmfestivalen i Lund, ArchFilmLund, och i Elzbieta Jasinska Brunnbergs regi har den återkommit varje höst sedan dess.
Festivalen är vid det här laget etablerad i filmvärlden. Över 70 bidrag från dokumentär– och spelfilmskapare från Europa och övriga världen har skickats in med hopp om att få vara med på årets festival som äger rum den 6 till 9 oktober. Elzbieta Jasinska Brunnberg har tillbringat många timmar hemma framför sin stora datorskärm, med att klicka på länkarna och se filmerna.
– Jag tittar på alla filmer, jag ser ofta tre eller fyra stycken om dagen. Jag väljer ut vilka filmer som ska visas på festivalen och det är jag tillsammans med styrelsen som väjer vilka som ska nomineras till ArchFilmLund Prize, förklarar hon.
ArchfilmLund drivs av en ideell förening. Stödet kommer delvis från Kultur Skåne men viktiga sponsorer är också till exempel flera arkitektkontor i regionen. Syftet med festivalen är att genom filmvisningar, panelsamtal och föredrag uppmärksamma och diskutera visioner för framtidens livsmiljöer.
Med film kan man bryta inställningen till arkitektur som något elitistiskt.
– Med film kan man bryta inställningen till arkitektur som något elitistiskt. Man kan närma sig stadens problem eller berätta om megaarkitekter och intressanta, spektakulära byggnader. Det blir en plattform där arkitekter och vanligt folk kan träffas. Filmfestivalen ger både nöje och kunskap, säger Elzbieta Jasinska Brunnberg.
Besöksantalet varierar från år till år och från dag till dag. Elzbieta Jasinska Brunnberg säger att man aldrig kan veta om publiken strömmar till.
– Till vissa filmer kommer fem personer, till andra tar biljetterna slut och det blir fullsatt. En gång fick en regissör som rest hela vägen till Sverige för att se sin film visas på festivalen sitta ensam i salongen.
Vad är då en bra arkitekturfilm? Den kan handla om vitt skilda saker men grundläggande är att man antingen använder sig av stadsmiljöer och arkitektur på ett medvetet sätt i en fiktiv berättelse eller att man gör en dokumentär om något som har med arkitektur att göra. För den som är novis på arkitekturfilm rekommenderar Elzbieta Jasinska Brunnberg att man ser något verk av filmskaparna Living Architectures. En av deras första prisbelönta filmer är dokumentären Koolhaas Houselife om kvinnan som städar i Maison à Bordeaux, den berömda privatbostaden ritad av Rem Koolhaas.
– Deras filmer är kanske de mest publika. De är inte högtravande utan visar på ett enkelt sätt hur arkitekturen uppfattas av de människor som vistas i den, säger Elzbieta Jasinska Brunnberg.
Faktum är att även hon själv kan titulera sig arkitekturfilmskapare numera.
– Efter att ha sett så mycket film insåg jag, 60 år gammal, att jag faktiskt gått på filmskola, säger hon.
Hon är särskilt intresserad av och engagerad i kulturarv och bevarandefrågor.
Elzbieta Jasinska Brunnberg och Peggy Eklöfs dokumentär Fyra drömmar och tusen rivningar handlar om eldsjälar som tagit sig an rivningshotade järnvägsbyggnader.
– Jag tycker att man i Sverige inte har samma respekt för sina befintliga miljöer som i andra länder i Europa. Kanske har det att göra med att Sverige kommit undan två världskrig, säger hon.
Just nu arbetar hon med en dokumentär om ombyggnaden av Skissernas museum i Lund. Förra året var det premiär för hennes och kollegan Peggy Eklöfs film om de svenska järnvägsbyggnadernas öde. Filmen med titeln Fyra drömmar och tusen rivningar visades på festivaler i Cannes, Milano, Venedig och New York.
– Det är så det fungerar, man riktar in sig på att få sin film visad på festivaler. Så småningom har ganska många människor sett filmen. Och om det sker ett under köper SVT in den, säger Elzbieta Jasinska Brunnberg.
När vi ses har hon just kommit till Stockholm för att lämna tillbaka sina två barnbarn som hon haft hos sig i en vecka. Innan hon reser tillbaka till Lund och fortsätter med de sista förberedelserna inför årets arkitekturfilmfestival, ska hon till Sundsvall där hon ska visa arkitekturfilm vid ett seminarium om stadens framtid. Det blir en en enminutersfilm om människors likgiltighet inför klimatförändringarna, en kort dokumentär om ett cykelbud i New York och en lite längre animerad film om när New York och Shanghai flyttar och möts på planeten Mars.
Samtidigt gror en ny filmidé i hennes eget huvud, om de franska arkitekterna som sedan förra hösten på plats i Calais samarbetar med migranter, konstnärer, fotografer och forskare för att bygga bostäder i projektet Reinventing Calais.
– Man kan göra film om allt. Och allt kan berättas på alltifrån en minut till en och en halv timme, säger Elzbieta Jasinska Brunnberg.
Fakta Elzbieta Jasinska Brunnberg
Född: 1947 i Polen, flyttade för att komma undan kommunismen med dåvarande man och två barn till Sverige 1970.
Utbildning: Arkitektstudier i Gdansk och Warszawa, konsthistoria i Sverige.
Jobb: Kulturkritiker och skribent, filmfestivaldirektör och dokumentärfilmproducent.
Favoritfilm: The Man Who Cried av Sally Potter, från år 2000.
Citerar gärna: Bjarke Ingels som sagt att det är viktigt att rita och bygga byggnader med sikt på att de skall finnas för all framtid. Och att det inte är fråga om material utan om att skapa hus som människor älskar. ”Det man älskar, vårdar man.”
Filmer som har Sverigepremiär i samband med ArchFilmLund 6–9 oktober 2016:
The Land of Many Palaces, av Adam James Smith, Song Ting, USA 2015. 90 min.
Filmen fokuserar på den storskaliga process som pågår över hela Kina sedan regeringen offentliggjorde planerna att under de kommande 25 åren flytta 250 miljoner bönder till de nybyggda städerna.
Shanghai Space, av Nanna Frank Møller, Danmark 2015. 60 min.
Filmen skildrar stadens expansion via fotografen Xixian Xus som vandrar med sin kamera och dokumenterar den pågående expansionen som för alltid förändrar miljoner människors liv. Man får möta ett äldre par som är tvungna att hitta ett nytt boende då deras kvarter ska jämnas med marken.
Frei Otto Spanning the Future, av Joshua V. Hassel, USA 2016. 60 min.
Filmen tar sig an arkitekten och konstruktören Frei Otto som tilldelades Pritzker–priset 2015. Hans porträtt tecknas genom hans egna ord och genom berättelser av kända arkitekter som samarbetat med honom och påverkats av hans syn på arkitektens ansvar, däribland Zaha Hadid och Patrick Schumacher.
Up and Down Galata, av Cagan Duran, Turkiet, 2015. 80 min.
Filmen tar upp berättelser från de skeenden som bokhandeln Librarie de Pera i stadsdelen Galata i Istanbul bevittnat, från stadsdelens ursprungliga kosmopolitiska kultur fram till 1955 års pogrom som riktade sig mot ej muslimska invånare och affärsmän och till dagen då bokhandeln definitivt stängdes 2013 till följd av stadsdelens gentrifiering.
The Art of Recovery, av Peter Young, Nya Zealand, 2015. 90 min
Filmen berättar om invånarnas initiativ för att förvandla det av den stora jordbävningen förstörda området kring Christ Church till en plats för konst och kreativitet. Peter Young dokumenterade under ett år aktiviteter och personer som verkade på platsen och klippte sedan materialet till en dokumentärfilm om hur det kreativa arbetet fungerade som terapi för den svårt drabbade staden.
Totalt visas 40 filmer under de tre dagarna. Mer info på www.archfilmlund.se.
