”Hälsan är den nya hållbarheten”

Under kolerautbrottet i London i mitten av 1800-talet upptäcktes det att sjukdomen smittade genom vattnet. Det ledde till nya och ombyggda avloppssystem, vilket gav bredare gator. Och med tuberkulosen på 1920- och 30-talet kom sanatorierna, med sina rena ljusa lokaler och närhet till naturen. Något som påverkade kommande generationers arkitektur.

– När det finns en pandemi men ingen medicin eller vaccin, då blir vårt beteende och den byggda miljön avgörande, och där är vi nu, säger Cristiana Caira.

Hon är områdesansvarig för vårdarkitektur på Whites Göteborgskontor och sedan februari även konstnärlig professor vid Centrum för vårdens arkitektur på Chalmers. Tjänsten är på halvtid och tanken är att hon ska fungera som en bro mellan akademi och praktik.

Enligt Cristiana Caira är hälsan den nya hållbarheten, en aspekt som i framtiden kommer genomsyra allt. Att vårdsystemet i Sverige och Europa redan är inne i en omfattande omvandling hör till bilden. Orsaken är att befolkningen blir äldre samt att fler lever med kroniska sjukdomar och överlever sjukdomar och operationer.

– Sammantaget ser vi att behovet av vård bara kommer att öka. Samtidigt finns en ekonomisk ram där vi inte har tillgång till mer resurser.

Det här gör att de flesta europeiska länder inklusive Sverige nu ställer om till enklare vård i hemmiljöer eller i primärvården samtidigt som vården som drivs på sjukhus blir mer specialiserad och högteknologisk.

– Det här blir en ny era för vården och jag tror att covid kommer att pusha på det. I Sverige har vi framförallt satsat på dyra sjukhus med hög standard, och det är inget fel i sig, men nu smittas människor på äldreboenden. Det visar att vi måste se till att vården fungerar på ett säkert sätt på alla platser.

Kanske kommer den nya eran innebära nya standardmått i våra sovrum, mått som gör det möjligt för vårdpersonal att arbeta där. Kanske behöver skolgårdarna växa i storlek, kanske behöver närheten till grönområden slås fast.

För Cristiana Caira är det ingen tvekan om att en god utformning av den byggda miljön med hälsan i fokus är avgörande för att vi ska kunna fortsätta arbeta, gå i skolan, röra på oss och ha sociala kontakter under en epidemi som corona.

– Att det går att röra sig utomhus spelar roll för hur vi människor mår, både psykiskt och fysiskt. Den här pandemin och den sociala distansering den tvingar oss till visar hur viktigt det är med tillgång till kvalitativa ytor i staden där vi kan träffas och träna.

Cristiana Cairas intresse för stora arkitektoniska projekt i stadsmiljöer väcktes under studietiden. Hon läste till arkitekt i Rom och tyska Aachen, där hon erbjöds en doktorandtjänst i arkitekturhistoria. Men istället följde hon kärleken till Sverige där hon hoppades få arbeta som praktiserande arkitekt med projekt som kunde bidra till samhället.

En månad efter examen fick hon jobb på White i Göteborg. Det första team hon ingick i ritade ett nytt sjukhus på Malta och efter fyra månader med sina seniora kollegor hade hon både lärt sig svenska språket och fått intresse för sjukhusplanering.

Sedan dess har hon bland annat varit ansvarig arkitekt för mor- och barnenheten vid Panzisjukhuset i Kongo, som drivs av nobelpristagaren Denis Mukwege, Simon Bolivar-sjukhuset i Bogota, som servar invånarna i en av stadens största favelor, samt varit gestaltningsansvarig för nyritade Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg.

–  Jag drivs av nyfikenhet, vill alltid gå vidare, förstå andras infallsvinklar och bidra till förbättring. Särskilt arbetet i utvecklingsländer, där standarden inte alltid är lika hög som här, har motiverat mig att engagera mig ännu mer. Att få vara med och bidra till verksamheter som räddar liv varje dag, för mig finns det inget större.

Att rita med hälsan i fokus kräver intresse för medicin, tekniska installationer, den senaste forskningen och för hur vården är organiserad. Det gäller också att vara tålmodig och ha en stor dos lyhördhet.

– Jag tror på samarbete mellan ledning, personal, arkitekt och patienter, det är så de flesta projekt i Sverige drivs och det är så vi jobbar utomlands. Att få ihop den här otroligt täta dialogen med forskningen, det är här arkitektens förmåga att sammanfatta och hitta kreativa lösningar kommer in. Det är komplexa processer, och just det som är så spännande med mitt yrke.

Under våren som gått har Cristiana Caira varit i kontakt med några regioner runt om i Sverige för att höra efter om de behöver arkitektstöd i anpassningen av sjukhusen under coronakrisen. Svaret hon fått är att omställningen till covidavdelning varit så pass enkel att regionernas egna lokalplanerare klarat av det.

– Det här visar att många befintliga vårdavdelningar är tillräckligt flexibla. Problemet för vården här har framförallt varit bemanningen. Har du lite personal är det lättare att övervaka en jättestor sal, och när det gäller covid fungerar det eftersom alla har samma smitta.

Just den flexibilitet som coronapandemin krävt av de svenska sjukhusen är också vad hon tror främst kommer att påverka deras framtida utformning.

– Vi kommer att behöva planera sjukhus med ännu större elasticitet, de ska kunna användas som dagvårdsavdelning, intensivvårdsavdelning, eller någonting mittemellan. I ett projekt jag jobbar med just nu i Karlstad planerar man rum för olika vårdnivåer ungefär i samma storlek och på samma våningsplan, vilket gör att man inte ens behöver flytta väggar. Det har inte gjorts förut på samma sätt och är väldigt innovativt.

Men människors hälsa avgörs som sagt inte bara i sjukhussalar. Att berörda professioner, som arkitektkåren, nu tänker framåt är därför avgörande, menar Cristiana Caira.

– Hur står vi oss om vi möts av en ny pandemi? Nästa gång kan det vara barn som drabbas – och inte äldreboenden utan skolor som vi pratar om. Den här pandemin tvingar oss att se över hur vi utformar hela vår miljö.