Drömläge för hållbar arkitektur
Att bygga miljövänligt kostar. Medan hållbar livsstil blivit detsamma som miljömys för de rika diskuteras den sociala hållbarheten allt mer. Arkitekten tar pulsen på det uthålliga samhället.
Begreppet ”hållbarhet” etablerades i början av 1990-talet. Då stod det för en vision där dagens människor tillgodoser sina behov utan att riskera framtida generationers existens. I dag tar det plats i mäklarprosan intill uttryck som ”drömläge”, ”attraktiv” och ”stadsnära”. I alla fall att döma av ett aktuellt projekt där tre forskare under att antal år undersökt tolkningen av ordet hållbarhet i relation till Norra Djurgårdsstaden intill Frihamnen i Stockholm, ett stadsutvecklingsprojekt med hög svansföring vad gäller miljöfrågor (om nu någon missat det).
Undersökningen gick ut på att över tid dokumentera vilka uttryck som använts tillsammans med uttrycket hållbarhet från projekteringsfasen och fram till i dag. Resultatet kan tyckas lite nerslående: Snarare än att entydigt peka mot en mer miljömässigt hållbar framtid fylls uttrycket med olika värden beroende på vem som använder det. Att bygga uthålligt är av allt att döma ännu ingen tydlig arkitektonisk eller byggnadsteknisk praktik. Stadsplanerare, arkitekter, byggföretag, mäklare, alla har de sin tolkning – och i takt med att de första husen i den nya stadsdelen blivit färdiga för inflyttning börjar nu mäklarnas hållbarhetstolkning få större betydelse. Här lyfter man fram det goda, miljövänliga livet tio minuter från Stockholms city – med sedum på taken, laddstolpar på gatan och avfallskvarn i slasken. Miljömys för den som klarar av kvadratmeterpriser på 70 000 kronor.
– Hållbarhet framstår som något som de som har råd kan hålla på med. De andra, de fattiga, har sina gamla bilar, bor i sina miljöfarliga bostäder och lever inte ett lika hållbart liv, för att dra det till sin spets. Och det är ju ganska långt från den breda definition av ”hållbar utveckling” som Brundtlandkommissionen introducerade i slutet av 1980-talet, säger Anette Hallin vid Mälardalens högskola, en av forskarna bakom studien.
Att lösa miljömässig hållbarhet med ingenjörskonst blir dyrt. Det är inget ”vanliga” människor har råd med. Därmed riskerar, som Anette Hallin påpekar, en annan dimension av hållbarhet att gå om intet. I Brundtlandkommissionens rapport*, som var tidig med att använda hållbarhet som begrepp, talade man om tre sorters hållbarhet: ekonomisk, miljömässig och social. Den ekonomiska tenderar – inte så förvånande – att prioriteras högst. Därefter kan man ta itu med den miljömässiga hållbarheten, som i Norra Djurgårdsstaden. I våra alltmer bostadssegregerade stadsområden kommer den sociala hållbarheten, i form av trygghet, tillhörighet och lika villkor, på skam. Den miljömässiga hållbarheten tycks snarast spä på det hela, eftersom miljövänligt byggande kostar. Men det håller på att förändras, säger Tina Karrbom Gustavsson på Institutionen för fastigheter och byggande, KTH, som också varit med och genomfört studien.
– Just nu är social hållbarhet hett, det är vad beställare och utförare funderar mycket på just nu. Vad innebär det? Hur kan vi vara med? Naturligtvis med tanken hur man kan tjäna pengar på det!
– Ekonomisk hållbarhet vet vi vad det är, till exempel livscykelkostnad, ekologisk hållbarhet vet vi vad det är, CO2-utsläpp med mera. Men vad är social hållbarhet? Och hur mäts det?
Vägledning kan man kanske få till exempel hos Stockholms läns landsting, som nyligen presenterat en ”SKB,” en social konsekvensbeskrivning i samband med planeringen av Spårväg Syd, av en spårvägslinje mellan Älvsjö och Flemingsberg. Och redan 2011 presenterade Göteborgs Stad en social konsekvensbeskrivning av bygget av en ny bro över Göta Älv. Sociala konsekvensbeskrivningar kan jämföras med de miljökonsekvensbeskrivningar som bifogas de flesta större exploateringsprojekt. Av allt att döma något vi kommer att se mer av i framtiden. I den budgetproposition som gick om intet i december fanns ju för övrigt planer på en ekologisk såväl som social upprustning av miljonprogrammen – om än den sociala delen var relativt löst formulerad.
* Brundtlandkommissionens rapport redogjorde för sambandet mellan ekonomisk utveckling och miljöförstöring och enade världens miljörörelser genom att etablera begreppet hållbar utveckling globalt. Rapporten skrevs på uppdrag av Förenta nationerna 1987.
