”Mötesplats som fokuserar på ljuskonst, musik och högläsning”
I arkitekten Elise Cervins verk De aderton samspelar ljus, ljud och böcker. Idén fick hon under sin masterutbildning på KTH – i december står hennes installation längst fram bland paviljongerna som ingår i ljusfestivalen under Nobelveckan.
– Jag vill aktivera platsen med litteratur som tolkas genom ljus, ljud och rumslighet, säger hon.
Ett tåg av tio lysande paviljonger möter besökarna vid Klara mälarstrand på väg mot Stadshuset under ljusfestivalen Nobel week lights i Stockholm. I täten står Elise Cervins paviljong, med sittplatser vid inbyggda hyllor fyllda av litteratur, böcker skrivna av de arton kvinnor som hittills fått Nobelpriset i litteratur, av totalt 121 pristagare. Mellan träplankor i väggar och golv silar ljuset ut, som en metafor för att man behöver läsa mellan raderna för att ta till sig ett litterärt verk på djupet. Paviljongerna står längs med kajen nedanför Tegelbacken, en plats som många passerar dagligen på cykel.
– Det är en fantastisk plats, men få stannar till här. Genom att skapa utrymme för platsaktivering kan fler få en relation till platsen. Här gör jag det genom att skapa en social mötesplats som fokuserar på litteratur, ljuskonst, musik och högläsning i det offentliga rummet, säger Elise Cervin.
Under en vecka kan besökare slå sig ner i hennes paviljong och läsa böckerna av de kvinnliga Nobelpristagarna, samtidigt som de omsluts av ett rumsligt ljus- och ljudkonstverk, och ser ut över Riddarfjärden.
Det är ett sätt att arbeta med aktivering av platser, genom kultur, som Elise Cervin arbetat med i flera år. För tre år sen vann hon en idétävling, anordnad av Oyster, en grupp landskapsarkitekter inom Sveriges Arkitekter, med ett förslag om ett socialt stadsrum för film som adresserade ensamhet i staden. Hon fortsatte arbeta med frågorna under ett utbytesår på det tekniska universitet i Delft i Nederländerna.
– Mitt hjärta bultar särskilt för att skapa platser som inkluderar olika människor och som väcker engagemang kring de gemensamma rummen, säger Elise Cervin.
Det var när hon gick sitt första masterår på Arkitekturskolan KTH, och samtidigt jobbade deltid för ljusfestivalen Nobel week lights, som hon fick idén att skapa ett verk till årets festival.
Jag ville skapa en rumslig ljusinstallation som skulle vara lika relevant dag som natt, en konstruktion som inte försvinner i dagsljus.
– Jag insåg att i Sverige behöver vi aktivera publika platser på ett annat sätt under vintern, när det är som mörkast. Jag ville skapa en rumslig ljusinstallation som skulle vara lika relevant dag som natt, en konstruktion som inte försvinner i dagsljus, och som kan bidra till ökad social hållbarhet i stadens publika rum, säger Elise Cervin.
Hon pitchade idén om verket De aderton för ljusfestivalen i våras och samarbetet med Arkitekturskolan KTH inleddes i höstas. Där har studenter i studion DKV67, som leds av Per Fransson och Fredrik Stenberg, arbetat efter tematiken genom att inspireras av nio av de kvinnliga nobelpristagarna i litteratur, och under hösten har de byggt paviljongerna på KTH:s campus.
Hon producerar projektet genom sitt företag Tonrum, och en stor del av arbetet har handlat om att hitta sponsorer.
Ett samarbete med Södermalms stadsdelsförvaltning innebär att hennes paviljong ska flyttas till Medborgarplatsen efter nyår. Det blir då del av ett vintertorg och Stockholm stads koncept Levande Stockholm, medan övriga strukturer ska placeras ut på KTH:s campus.
Elise Cervin har också samarbetat nära ljusdesigner Razan Albunayah och Iris Molendijk för att omsätta sitt koncept till ljuskonst, och hon involverade tidigt kompositören och ljudkonstnären Johan Stohne om att förmedla en stämning av mystik i ljudlandskapet.
– Ljudet förstärker både ljuskonsten och den rumsliga upplevelsen och det var en tydlig del av mitt koncept, säger Elise Cervin.
När hon började studera arkitektur hade hon erfarenhet både av att arbeta med filmproduktion och av musik, hon spelar fortfarande piano och dragspel i ett band som spelar fransk jazz.
– Jag valde arkitektutbildningen för att jag både vill skapa bättre livsmiljöer och vara en kulturentreprenör. Som arkitekt har jag en speciell infallsvinkel i arbetet med konst, som handlar om att skapa rum och platser. I mitt arbete med De aderton får alla delar plats.