”Bara staten och kyrkan som har 500 år av kontinuerlig verksamhet bakom sig”
Kulturmiljön är viktig för att det är den som är kopplingen mellan det som står i historieböckerna och oss själva här och nu, säger restaureringsarkitekten Lisa Roos Jacobsen. Nu är hon på nytt jobb – som chef på kulturmiljöenheten på Statens fastighetsverk.
Lisa Roos Jacobsen tillträdde som chef för kulturmiljöenheten på Statens fastighetsverk i början av sommaren.
Vad är det Statens fastighetsverk gör?
– De förvaltar en del av statens egna fastigheter, och de ska förvalta dem ”för evinnerlig tid”. Först och främst handlar det om fastigheter som har höga kulturhistoriska värden, som är omistliga, till exempel slott, befästningsanläggningar, museer och vissa universitetsbyggnader.
Varför är det viktigt?
– Jag ser stora värden i det. Staten ska representera oss – den svenska befolkningen – och ta ett ansvar för att det som är gemensamt ägt av oss också består. Då måste det också få kosta lite resurser. Det är bara staten och kyrkan som har 500 år av kontinuerlig verksamhet bakom sig, och staten har förhoppningsvis även 500 år framför sig.
– De här miljöerna är kopplingen mellan det som står i historieböckerna och oss. Det är viktigt för vår gemensamma identitet. De har utgjort fonden för så många generationer av liv, och påminner om beslut som fattats och händelser som påverkat människor både nära och långt bort. Det är viktigt att de miljöerna består och också brukas. De ska inte övergå till att bli museala objekt, utan det ska fortsätta att finnas liv i dem.
Varför har du fått det här uppdraget?
– Det är egentligen de som anställde mig som ska svara på den frågan, men jag tror att det har att göra med att jag varit chef för en grupp med olika kompetenser – arkitekter och byggnadsarkivarier med flera på AIX, och att jag känner till SFV:s objekt och verksamhet då jag arbetat med flera av dem som konsult under många år.
Det är väldigt spännande att se allt från andra sidan bordet om man säger så, ur ett förvaltar- och beställarperspektiv.
Hur är jobbet?
– Det är väldigt spännande att se allt från andra sidan bordet om man säger så, ur ett förvaltar- och beställarperspektiv. Det finns människor här som kommer från väldigt många olika håll, det finns många specialistkompetenser under ett och samma tak. Det innebär naturligtvis en omställning för mig att gå från ett arbete som konsult till ett som tjänsteman.
– Det innebär andra arbetssätt som jag kalibreras mot. Det är ett formellt sätt att arbeta som är en nödvändighet hos en myndighet, men inte är det på ett arkitektkontor. Den största förändringen för mig är att jag nu har möjligheten att fokusera på ledarskapsfrågorna och chefsarbetet på heltid, det är mycket tillfredsställande.
Kan du berätta lite om din bakgrund?
– Jag pluggade på arkitektskola i Århus i Danmark och utbildade mig till restaureringsarkitekt. Efter examen jobbade jag på Irland i två år innan jag flyttade hem till Sverige. Efter ett par år på Erséus arkitekter fick jag börja jobba med kulturhistoriskt värdefulla byggnader och då kände jag att jag hade hittat hem.
– 2015 började jag på AIX Arkitekter och kunde fortsätta jobba på samma spår där. Med tiden blev jag också chef. Det var en tjänst som var delad så att jag både var uppdragsansvarig arkitekt och samtidigt hade mitt chefsuppdrag. Det var en bra arbetsplats och jag hade fantastiskt roligt där, men – eller kanske ska jag säga och – det var också splittrande att ha de båda rollerna parallellt. Statens fastighetsverk är landets största beställare av den typen av uppdrag som jag hade inriktat mig på, och jag har länge gått och spanat på den myndigheten som en möjlig framtida arbetsplats.
Då har jag två frågor. Först: Varför har du jobbat så mycket med restaurering och kulturmiljö?
– Jag har alltid dragits till den typen av miljöer. Jag har ett starkt historiskt intresse och tycker att de är stämningsfulla, estetiskt tilltalande och intressanta. Man får också jobba väldigt konkret med material- och detaljfrågor i uppdragen, och mitt intryck är att man sällan når fram till dem om man jobbar med till exempel nyproduktionsuppdrag.
– Så det handlar om mångfacetterade miljöer, och inte sällan kommer man också nära mycket intressanta verksamheter. Så det känns dubbelt meningsfullt att som arkitekt både försöka ta hand om husen och ge de människor som verkar där goda förutsättningar.
Andra frågan: Hur kommer det sig att du gått och spanat efter ett jobb på Statens fastighetsverk?
– Det är för att jag har träffat så mycket kunniga och intressanta personer därifrån. Jag har många kvinnliga förebilder som har jobbat på SFV.
Några av Lisa Roos Jacobsens favoritbyggnader i SFV:s bestånd
Utan inbördes ordning:
- Drottningholm, hela byggnadsminnet. En glittrande juvel med så många facetter!
- Gamla kronobageriet i Stockholm. En tidig industribyggnad som idag är Scenkonstmuseum. En tidig industribyggnad som transformerades av Kjell Abramson under 1970-talet. Har hur mycket karaktär som helst.
- Råseglarhuset ute på Skeppsholmen. Där finns en spillra av varvs- och skeppsbyggarverksamheten kvar.
- Västra stallet i kvarteret Krubban i Stockholm. Det har aldrig anpassats i sin helhet till någon ny verksamhet efter att militären lämnade det 1927.
- Wij herrgård i Ockelbo. Mitt livs uppdrag, som jag fick lämna när jag bytte jobb. Det är i säkra händer hos AIX, men oj vad jag saknar att få tänka på allt från kalkputs till profiler på snickerier.
