”Vi kan inte bara rita hus åt bostadsadeln”
Arkitekter måste rita hyresrätter som vanligt folk har råd att bo i, skriver Peter Santesson.
Nybyggda bostäder vid Liljeholmskajen i Stockholm.
Att bostadsrätter är ouppnåeliga för de flesta som inte redan äger en bostad är allmänt känt. De flesta av oss har också insett att den senaste byggboomen bara riktat sig till en enda kategori, nämligen den övre medelklassen, en marknad som nu är mättad. Men att knappt hälften av stockholmarna har råd att hyra en nyproducerad tvåa (DN 4/4) är inte acceptabelt.
Vi kan skrika oss hesa om fördelarna med mångfald, men om våra städer stänger ute alla utom de som redan är rika kommer samhället att vittra. Om vi menar allvar med att vara samhällsbyggare, är detta vårt ansvar.
Vi måste våga ifrågasätta etablerade sanningar hos våra byggpartners men också inom vår egen profession.
Vi måste därför i grunden förstå de mekanismer som driver upp hyrorna till ohållbara nivåer, vare sig det gäller markkostnader, byggkostnader eller projekteringskostnader. Vi måste våga ifrågasätta etablerade sanningar hos våra byggpartners men också inom vår egen profession. Kanske måste vi etablera helt nya samarbetsformer för att nå en bestående förändring.
Det talas mycket om social hållbarhet i dagens samhällsbyggande. Att skifta fokus från byggnaderna till de människor som vi bygger för är bra. Det skapar förutsättningar för det finmaskiga nät av mänskliga relationer som vi inte kan fungera utan. Men det mest fundamentala i social hållbarhet är att ha en bostad alls. Låt oss börja där, och skapa god bostadsarkitektur som vanligt folk har råd att bo i.
