Gå till innehållet
Gå till startsidan

Sveriges Arkitekters bransch- och medlemstidning

”Vi är certifierade huskramare sedan 2006”

Apropå huskramare förtjänar vi certifierade sakkunniga för kulturvärden, KUL, att uppmärksammas. Vi är en hel yrkesgren inom byggsektorn som grundar sig i ett varsamt synsätt.

I numret av Arkitekten med temat kampen mot rivningar (1.2023), lyfts rivningskritiska arkitekter fram som huskramare. Här ges exempel på befintliga byggnader som räddats genom opinionsbildning och protester. Artiklarna pekar också på hur väsentligt ombyggnad är för sysselsättningen i kristider, kulturvärden som finns i byggnaderna och vilka miljömässiga och resursmässiga samhällsvinster som kan erhållas. 

Att artiklarna lyfter fram ett sådant engagemang inom arkitektkåren är viktigt, men vad som också förtjänar att uppmärksammas i sammanhanget är att ett sådant varsamt synsätt sedan länge är grunden för en hel yrkesgren inom byggsektorn.

Certifierade sakkunniga för kulturvärden, förkortat KUL, är specialister på befintliga byggnader och identifierar kvaliteter och värden som ska bevaras till framtida generationer. I Plan- och bygglagen finns också krav på hantering och skydd av befintlig bebyggelse och Boverket inrättade 2006 ett certifieringssystem för denna yrkeskategori, liknande de som finns för kategorierna brand, tillgänglighet och kontrollansvariga. KUL-certifierade kan vara arkitekter men är oftast bebyggelseantikvarier med konsultanställningar. En förteckning på sakkunniga KUL finns på certifieringsorganets RISE:s hemsida, ri.se. 

Plan och bygglagen kräver KUL-medverkan vid ombyggnad av kulturskyddade eller ”särskilt värdefulla byggnader”. Inget officiellt utpekande behövs för att en byggnad ska betraktas som sådan men ofta finns riktlinjer i kommunernas kulturmiljöprogram. Boverket har som generellt råd att all bebyggelse uppförd fram till 1920-talet kan betraktas som särskilt värdefull. Ansvaret för att lagen följs ligger på fastighetsägaren som måste ta reda på vad som gäller i det enskilda fallet.

Att ge en rejäl kram till en byggnad gör att kunskapen om dess historia och kulturhistoriska kvaliteter blir synliga och kan bevaras och uppskattas.

Att ge en rejäl kram till en byggnad gör att kunskapen om dess historia och kulturhistoriska kvaliteter blir synliga och kan bevaras och uppskattas. Engagemanget hos de som jobbar som KUL-sakkunniga är vanligtvis mycket stort. Det är ofta personer med lång yrkeslivserfarenhet och som har utbildningar med högre studier från konsthögskolans restaureringslinje. Stor kännedom om arkitekturhistoria, äldre byggnadstekniker och material gör denna yrkesgrupp smått unik i byggbranschen. Där kan kunskaper om ”mjuka” kulturhistoriska värden också vara en resurs att ta vara på som kan spara både tid och pengar. 

På byggarbetsplatserna finns stora behov av kunskap när en byggnad ska ändras. Sakkunniga deltar i projekten under hela processen fram till färdigt bygge vilket innebär att kunskap om kulturvärden även kan förmedlas till hantverkare. Detta medför ofta att yrkeskunskapen hos de medverkande utvecklas, vilket upplevs som positivt och motiverande.

Ibland inträffar det tyvärr att kravet på sakkunnig medverkan istället ställs alltför sent i processen. Kramen förvandlas då lätt till ett krampaktigt fastklamrande, som kan bli både dyrt och jobbigt för alla parter. Plan- och bygglagens varsamhetskrav gäller ju för alla byggnader och det är något som bör stämma till eftertanke. Kulturvärden finns i många olika skepnader och dess karaktärsdrag behöver sina uttolkare för att bli synliga.

Begreppen cirkulärt och hållbart byggande kommer inom kort att få en allt större betydelse inom branschen. Att bygga om i stället för att riva och bygga nytt måste vara ett oslagbart alternativ för att uppfylla framtidens allt tuffare miljökrav. Det finns alltså flera goda skäl till att krama hus och samtidigt bidra till ett hållbart samhälle.

Claes Reichmann är certifierad KUL.

Mer att läsa