”Våga ta betalt för förfoganderätten”
Konjunkturen är stark och arkitekters förhandlingsposition bättre än på länge. Missa då inte att ställa krav om ersättning för förfoganderätten, råder juristen Rebecca Gulding.
Beställaren har endast en rätt att använda och kopiera uppdragsresultatet för det med uppdraget avsedda ändamålet.
En positiv effekt av det rådande goda konjunkturläget är att arkitektkontorens timpriser börjar nå rimliga nivåer igen. En annan är att arkitekter har ett ypperligt tillfälle att se över och utveckla sina ersättningsmodeller för att hitta nya sätt att ta betalt för värdet man skapar, i vart fall när det gäller erbjudanden om uppdrag för icke-offentliga beställare. Ett område som det i dessa sammanhang lönar sig att ha koll på är förfoganderätten.
Enligt ABK 09 (Allmänna Bestämmelser för konsultuppdrag inom arkitekt- och ingenjörs-verksamhet av år 2009) kapitel 7 gäller som utgångspunkt att konsulten, efter avslutat uppdrag, har äganderätten till uppdragsresultatet, dvs. till producerade originalhandlingar liksom till de datafiler som handlingarna framställts ur. Beställaren har endast en rätt att använda och kopiera uppdragsresultatet för det med uppdraget avsedda ändamålet, dvs. en begränsad nyttjanderätt.
Vad uppdragsresultatet och det avsedda ändamålet är styrs av vad parterna angett i sitt avtal. Det avtalade uppdragsresultatet, alltså vad arkitekten ska åstadkomma inom ramen för uppdraget, skulle kunna vara en manual som redovisar ett inredningskoncept för en kunds nya huvudkontor. Det avsedda ändamålet skulle i avtalet kunna anges vara kundens huvudkontor i Göteborg.
Skulle reglerna i ABK 09 kapitel 7 gälla utan förändringar har beställaren i exemplet ovan endast rätt att använda arkitektens manual för Göteborgskontoret. Vill beställaren använda manualen även för andra kontor måste arkitektens medgivande inhämtas. Arkitekten har då också möjlighet att begära ersättning för denna utökade nyttjanderätt.
Eftersom okunskapen i detta ämne är utbredd bland arkitekter och konsulter, har den här typen av villkor accepterats under lång tid.
Om uppdragsresultatet enligt avtalet ska användas av kunden för ett begränsat ändamål, exempelvis Göteborgskontoret, är värdet av uppdragsresultatet sannolikt väsentligt lägre än om det ska användas av kunden på femtio olika kontor. Då är det väl också rimligt att arkitekten i det sistnämnda fallet har rätt till en större ekonomisk ersättning?
Den som varit i arkitektbranschen ett tag vet dock att beställare av arkitekttjänster länge tagit för vana att avtala bort de nämnda centrala reglerna i ABK 09 kapitel 7. Formuleringarna varierar, men kontentan är att beställaren ser till att få överta hela förfoganderätten till uppdragsresultatet, det vill säga både äganderätt och total nyttjanderätt, efter leverans utan att konsulten får någon ytterligare ersättning.
Eftersom okunskapen i detta ämne är utbredd bland arkitekter och konsulter, har den här typen av villkor accepterats under lång tid. Konsekvensen är dessvärre att det nästan bildats en branschpraxis som innebär att konsulter i princip aldrig får rätt till ersättning vid överlåtelse av äganderätt, eller utökad nyttjanderätt, till sina uppdragsresultat.
Om någon försigkommen arkitekt ändå vågar begära ersättning får hen en oförstående blick från beställaren som undrar ”Vad menar du? Så här gör vi alltid.”. Här måste vi i konsultledet börja våga hävda vår rätt och föra en dialog med våra kunder om vilket värde som ligger i det vi skapar. Jag säger ”vi” eftersom jag, i egenskap av bolagsjurist på ett arkitektkontor, i allra högsta grad både kan och vill vara delaktig i detta arbete.
För att åstadkomma en förändring krävs dock gemensamma krafter där alla tar ansvar. Vi behöver vara pålästa när det gäller regelverket och vi måste kunna förklara det för potentiella kunder. Vi måste också våga prata om både värden och ”kronor och ören”. Vi behöver stå rakryggade redan i förhandlingsskedet och säga: ”Visst kan vi ta fram en inredningsmanual med ett nytt koncept till ert Göteborgskontor, men er rätt att använda manualen är begränsad till Göteborgskontoret. Vill ni även ha rätt att nyttja manualen på era övriga kontor i landet vill vi att det skrivs in i avtalet att vi då har rätt till ersättning för den utökande nyttjanderätten med förslagsvis 10 000 kr per kontor.”
Jag sticker inte under stol med att detta inte blir lätt att förändra. Ärligt talat har vi en massiv färja att vända runt. Men samtidigt kommer det aldrig bli lättare än nu. Min uppmaning är att våga stå upp för det värde ni skapar.
