“Tydliga regler skapar förutsägbarhet och goda arkitektoniska lösningar”
REPLIK. Mitt inlägg är ett rop från verkstadsgolvet. Från oss som drabbas av domstolars teoretiska värld där tolkning av lagtexter tycks ha utvecklats till en konstart, skriver Christer Wennerholm i ett svar till Carl-Gustaf Hagander.
Är det några som är nödgade att behärska lagregler och lagtexter så är det vi som brottas med problemen dagligen. Det gäller att vara uppdaterad eftersom nya rättsfall kullkastar ordningen allteftersom. Problemen med olika kommuners bedömning av regelverket före 2011 är en vindpust jämfört med dagens oberäkneliga virvelvind.
Mark- och miljödomstolarna infördes 2011. Dess uppgift var att bygga vidare på den rättspraxis som utvecklats under de dryga 20 år som PBL/PBF har gällt. Uppgiften kan inte vara att kullkasta det gamla och skapa nytt. Då uppkommer dessa otroliga orättvisor som jag beskrev i mitt inlägg. Hus som byggs idag med exakt samma detaljplan och samma lagtext tvingas till en helt annan utformning än före 2011. Är det acceptabelt? Så kraftiga förändringar måste ske genom lagändringar. Konsekvenser utredas. Ändringsförslag skickas ut på remiss. För- och nackdelar värderas. Idag räcker det att ett tekniskt råd och några jurister ger sin egen uppfattning i ett domslut baserat på ett enskilt fall – så skapas plötsligt en ändrad praxis för hela skalan av byggnader.
En återgång till tydliga, enkla och gärna på matematisk grund baserade regler reducerar domstolarnas utrymme för fortsatt godtycklig omtolkning av ett demokratiskt framtaget regelverk. Det skapar förutsebarhet i tillämpningen och vi kan då räkna oss fram till husets struktur och skapa goda arkitektoniska lösningar.
