”Trygga arkitekters material för framtiden!”
Skydd av vårt kulturarv vid höjd beredskap och krig stiger på den politiska dagordningen. Men samtidigt riskerar omistligt material i form av arkitekters skisser, ritningar och modeller att hamna på återvinningsstationen. Det här är ett upprop för ökat offentligt intresse och stöd för att bevara arkitekters arbete för framtiden.
Böcker är något som redan, till skillnad från arkitekters skisser, ritningar och modeller, regelmässigt bevarats, konstaterar debattören. Bilden är från Carolina Rediviva i Uppsala.
Parallellt med att frågan om bevarandet av vårt kulturarv stiger på den politiska dagordningen riskerar en viktig del i kulturarvet, av stor betydelse för våra livsmiljöer, att gå samhället förlorad. Det här är bekymmersamt. Ska vi skydda vårt kulturarv här och nu så behöver även arkitekters omistliga arbeten uppmärksammas av det nyinrättade Rådet till skydd av kulturarv och av arkivmyndigheterna i övrigt och inkluderas i den beredskapsplanering som nu görs för höjd beredskap och krig. Bara då kan ovärderligt material om våra livsmiljöer tryggas för framtiden.
I Sverige rustas nu för tidigare otänkbara scenarier och den politiska beredskapsplaneringen för skydd av kulturarv vid höjd beredskap och krig har hamnat i angeläget fokus. Regeringen beslutade i förra veckan att inrätta ett Nationellt råd för skydd av kulturarv på Riksantikvarieämbetet. Strax innan fick Riksarkivet ett regeringsuppdrag att identifiera information som är att betrakta som samhällsviktig och därmed särskilt skyddsvärd och viktig att bevara.
Besluten visar att man tagit intryck av krigets brutala framfart i Ukraina och vad som där görs för att återuppbygga och modernisera, samtidigt som kriget alltjämt pågår. På den internationella arkitekturkonferensen i Köpenhamn i höstas diskuterades återuppbyggnaden av byggnader i Ukraina. Mer än en tiondel av alla byggnader är förstörda, vissa områden är i stort sett jämnade med marken. Men Ukraina imponerar med sina ansträngningar att återuppbygga de livsmiljöer som gått förlorade. Det gäller infrastruktur i stort, men det gäller även byggnader, både bostäder och de offentliga rummen där människor trivs och vill vara. Snabb återuppbyggnad förutsätter att bland annat skisser, ritningar och modeller, med mera, finns väl bevarade.
Sedan många år är det dessvärre bara enstaka arkitekters skisser, ritningar och modeller som får plats i de offentliga arkiven. Frågan måste ställas om det inte vore önskvärt att det bevaras mer material från arkitekter för att snabbt kunna återskapa människors livsmiljöer?
Synen på kulturarv är inte oväsentlig för vad som bevaras – och just detta är viktigt. I Sverige bevaras mycket och många är inblandade: Kungliga biblioteket bevarar sådant som ges ut i Sverige, Riksarkivet bevarar myndigheternas arkiv, Krigsarkivet, stadsarkiv, regionarkiv, kyrkliga arkiv, föreningsarkiv, företagsarkiv, ljud- och bildarkiv, Centrum för näringslivshistoria, Arkdes, en rad andra museer, med flera. Sedan många år är det dessvärre bara enstaka arkitekters skisser, ritningar och modeller som får plats i de offentliga arkiven. Frågan måste ställas om det inte vore önskvärt att det bevaras mer material från arkitekter för att snabbt kunna återskapa människors livsmiljöer, om även Sverige skulle drabbas av kris eller krig?
Det tycks som om just arkitekters skisser, ritningar och modeller, med mera, kanske i alltför stor utsträckning saknar hemvist. I motsats till författare eller musiker, vars verk tryggt bevaras i olika offentliga arkiv, så bevaras inte arkitekters material på samma sätt. De offentliga arkiven tycks sakna utrymme, har fått minskade anslag eller behöver finansiering för att ta emot arkitekters ofta skrymmande material. Det saknas ett tydligt uppdrag och intresse för just detta och det är bekymmersamt. Här skulle behövas en förändring. Det kan inte vila på arkitekterna själva att ensamma axla ansvaret att bevara sina material för eftervärlden. Ett av de mer unika arkiven öppet för besökare är idag Celsingarkivet, ett arkiv som helt vilar på privat finansiering och grundades 1980 av Birgitta Celsing, eldsjäl och änka efter arkitekt Peter Celsing.
Så parallellt med att frågan om kulturarv stiger på den politiska dagordningen så riskerar en viktig del i kulturarvet som är av stor betydelse för våra livsmiljöer att gå samhället förlorad. Många arkitekter har påverkats av konjunkturnedgången och allt fler krympt sina kontor eller flyttat hem verksamheten. Saknas möjlighet att spara material så riskerar värdefullt material att hamna på någon av landets återvinningsstationer.
Så ett tydligt medskick till Rådet till skydd av kulturarv och andra berörda myndigheter:
Arkitekters skisser, ritningar och modeller, med mera, måste ges mer uppmärksamhet och stöd för att tryggas för framtiden!
Ingrid Eiken är före detta generaldirektör på Statens fastighetsverk (2018 till februari 2024).
