”Ta ekosystemtjänsterna på allvar”
Människors välfärd borde vara en självklar utgångspunkt för en planering som syftar till hållbar utveckling, skriver Tim Delshammar.
Sverige har inte lyckats uppnå miljömålen om den biologiska mångfaldens och ekosystemtjänsternas värden som skulle varit uppfyllda 2018.
Det var i år – 2018 – som värdet av ekosystemtjänster skulle vara allmänt känt och integrerat i ekonomiska ställningstaganden, politiska avväganden och andra beslut i samhället. Men Naturvårdsverket konstaterade redan i mars i sin uppföljning av de svenska miljömålen att vi inte är där och inte kommer att komma dit under året. Därför är det viktigt att reflektera över varför det har gått snett och vilka möjligheter svenska arkitekter och planerare har att ta ansvar för en hållbar samhällsplanering.
Ekosystemtjänster handlar om människors välfärd. Det borde vara en självklar utgångspunkt för en planering som syftar till hållbar utveckling. I stadsplanering handlar det till exempel om frågor som att ge människor tillgång till parker och grönområden för rekreation. Det kan också handla om att förebygga översvämningar.
Problemet med verktyg i samhällsplanering är att de bara fungerar om beslutsfattare ställer sig bakom de mål som verktygen syftar till.
Många har försökt utveckla verktyg för ekosystemtjänster (googla!). Problemet med verktyg i samhällsplanering är att de bara fungerar om beslutsfattare ställer sig bakom de mål som verktygen syftar till. Det går knappast att få politiker, fastighetsägare eller exploatörer att i längden acceptera verktyg som kommer i konflikt med deras överordnade mål. Är beslutfattare å andra sidan positiva så är frågan om verktygen egentligen gör någon skillnad. Kanske är de mest ett sätt att bekräfta att planerare och beslutsfattare är överens.
Det finns en stor tilltro till ekonomisk värdering av ekosystemtjänster. Tyvärr ger en ekonomisk värdering inte självklart en sann bild eftersom värdet av en vara eller tjänst är situationsberoende. Ekonomisk värdering kan därför bara användas för att ta fram en mycket grov bild av det ekonomiska värdet av ekosystemtjänster. Även om en ekonomisk värdering kunde ge en entydigt sann bild av värdet så är det inte självklart hur den kunskapen ska omsättas i beslut. Det ekonomiska värdet av ekosystemtjänster måste i så fall sättas i relation till andra värden och kostnader som ligger till grund för beslut.
Hur kommer vi vidare?
Naturvårdsverkets definition av ekosystemtjänster är ”alla produkter och tjänster som naturens ekosystem ger människan och som bidrar till vår välfärd och livskvalitet”. Det handlar alltså om ”produkter och tjänster” och ”välfärd och livskvalitet”. Men de flesta försök att integrera ekosystemtjänster handlar om att mäta produkter och tjänster, inte om att mäta hur de bidrar till välfärd och livskvalitet. Om vi mätte andra delar av välfärdssektorn på samma sätt så skulle välfärden öka med fler dagisplatser, vårdplatser, bostäder eller apotek oberoende av vilket behov eller efterfrågan det finns. Men det är ju inte så enkelt.
Det viktigaste steget för att integrera ekosystemtjänster i fysisk planering är att inventera behovet av de produkter och tjänster som naturens ekosystem ger människan och som bidrar till vår välfärd och livskvalitet. För att kunna göra en sådan inventering krävs ett politiskt, personligt eller affärsmässigt ställningstagande till vad som krävs för välfärd och livskvalitet. Det finns inga naturlagar som kan tala om för oss hur mycket ekosystemtjänster som behövs. Inom fysisk planering är behovet av ekosystemtjänster en politisk fråga.
Arkitekter och planerare har alltså ett ansvar för att se till så att det finns ett politiskt förankrat underlag som beskriver behovet av ekosystemtjänster. Behovet måste ses i ett större sammanhang, till exempel hela stadsdelar. Det är inte meningsfullt att analysera behovet av ekosystemtjänster i enskilda mindre projekt.
Att fokusera på behovet kan innebära både att ekosystemtjänster får en större och en mindre roll i planeringen. Det kan finnas fall där behovet av ekosystemtjänster är väl tillgodosett och därför inte så viktigt. Det finns alldeles säkert många fall där behovet av ekosystemtjänster är mycket större än utbudet. Det gäller till exempel behovet av rekreativa miljöer i många innerstadsmiljöer. Det gäller också behovet av att hantera stora mängder nederbörd för att undvika översvämningar i utsatta områden.
Frågan om vad vi behöver för ett gott liv i framtiden är mycket mer radikal, utmanande och relevant än de ansatser till planering med ekosystemtjänster som har gjorts hittills. Ekosystemtjänster är ett medel för människors välfärd, inte ett mål i sig. Att bara prata om ekosystemtjänster utan att prata om människors behov ligger väldigt nära greenwashing.
