“Ta avstamp i det som redan finns”
Blandade städer anses eftersträvansvärda. Men ändå fortsätter vi planera på ett sätt som inte stöder blandning av funktioner, skriver Unn Malm.
Strunta i omvägen att planspränga mark, uppmanar skribenten.
I planeringen av den blandade staden görs plats för företag och kulturverksamhet. Illustrationerna är fulla av människor och allt är nytt och under kontroll. De befintliga verksamheter som kanske fanns i området har ”planerats bort”.
I artikeln Den produktiva staden i Arkitekten nr 5/2019 skriver Daniel Koch om hur produktionen kan integreras i staden arkitektoniskt och organisatoriskt. Vad skulle till exempel hända om boende välkomnades in i företagens områden? Om man valde att strunta i omvägen att planspränga mark och flytta ut verksamheter, och i stället använde det som finns på plats? Då skulle resurser och tid sparas eftersom man inte behöver invänta att området är förhandlat och utflyttat. Det skulle också kunna ge utrymme för fler aktörer än de gängse.
I detaljplan tilldelas mark funktioner vilka länge har satts snävt. Företag planläggs på avskild mark. Några företag kan tillåtas i samband med boende, men med restriktion, i bottenvåning. Det gäller handel, kontor etcetera, inte industri, trots att merparten av den industri som finns i dag är ofarlig och inte måste avskiljas från resten av samhället.
Vill man använda en fastighet till annat än den planlagda funktionen är processen ansträngande, dyr och utfallet ovisst. Boverket gav 1991 i sina allmänna råd en vägledning som tillät tilläggsplan. Den användes bland annat i Stockholm för att upphäva förbud mot vindsinredning på flertalet fastigheter i taget genom tilläggsplaner per stadsdel.
I många år hade vindar inretts till bostäder i detaljplanestridigt läge vilket var en tids- och arbetskrävande process för alla. 2014 togs vägledningen bort, och sedan dess tillåts tomter bara att ha en detaljplan. Boverkets menar att nya detaljplaner kan vara mer flexibla och då mer hållbara. Så är det inte med äldre planer.
Motsvarande kan göras i företagsområden, genom att inventera och görs tilläggsplaner som tillåter bostäder och närservice. Viss infrastruktur finns ofta att bygga vidare på.
Kommuner bör få öppna för att lättare använda byggrätten med fler funktioner, men då i kontrollerad form, genom detaljplan.
Med Attefallshusen har staten ökat byggrätten generellt på tomter för småhus, oavsett vad kommunalt detaljplanearbete ansett lämpat. Bland annat vill man ge villaägare möjlighet att bidra till ett ökat bostadsutbud. Jag anser att ägare till företagsfastigheter borde få samma möjlighet. De kan dessutom ha större ytor att erbjuda. Bostadsmöjlighet kan ge markägare incitament att använda mark och byggnader effektivare och blanda in fler funktioner på sin tomt.
Kommuner bör få öppna för att lättare använda byggrätten med fler funktioner, men då i kontrollerad form, genom detaljplan. Företag som äger sin fastighet kunde bli nya aktörer för bostäder, som kan investera i byggande och bli deltagare i samhällsbygget. Men de blir inte tvingade, varken att flytta eller bygga.
Visst finns utmaningar och olämpliga lägen som bör falla bort vid inventering. Kanske behövs en annan styrning av områdens utformning och mer vägledning för byggaktörer.
Specifika villkor kan användas för att motverka oönskad utveckling eller ensidig spekulation. Rätt hanterade kan dessa utmaningar bidra till en nödvändig utveckling av metoder och ge vässade arbetssätt tillbaka till kommun och arkitekter.
