“Sveriges Arkitekter misslyckas i Nobelcentertävlingen”

Nu vill Nobelstiftelsen samla sin verksamhet i en ny byggnad i centrala Stockholm och flytta prisutdelningen dit.

Elva internationella kändisarkitekter har inbjudits tävla om uppdraget. Tävlingen har inte godkänts av Sveriges Arkitekters tävlingsnämnd.

Nobel Center ska bli en ny, unik offentlig byggnad, placerad i ett synligt och känsligt läge. Den blir granne med Nationalmuseums baksida och väl synlig från flera av Stockholms centrala vattenrum. Det är fråga om en mycket betydelsefull och prestigefylld arkitektuppgift.

Huset blir ett i raden av offentliga byggnader i Stockholm, som tillkommit med hjälp av arkitekturtävlingar. Tidigare sådana är bland annat Riksdagshuset, Rådhuset och Skogskyrkogården. Svenska arkitekter har hittills för det mesta varit väl representerade som tävlande och gjort avgörande insatser.

Det nya centret bör självklart få en arkitektonisk kvalitet värdig ändamålet – därför är det naturligt att ordna en arkitekturtävling. Tre danska kontor, 3XN, BIG och Lene Tranberg, David Chipperfield, Storbritannien, Lacaton & Vassal, Frankrike, Meili & Peter, Schweiz, OMA, Holland, SANAA, Japan, Snøhetta, Norge samt Johan Celsing och Gert Wingårdh, Sverige, är inbjudna att tävla.

Det finns tydligen inga andra svenska arkitekter med de kvalifikationer som krävs för att utforma en betydande offentlig byggnad. Några kriterier som styrt urvalet har inte offentliggjorts. Litet märkligt i detta internationella starchitectsammanhang är till exempel att ingen av de yngre finska arkitekterna, med internationellt uppmärksammade offentliga byggnader på sina meritlistor, finns med bland de inbjudna.

Arkitektur- och stadsplanetävlingar är en unik process för att få fram goda förslag till lösningar på svåra planeringsuppgifter. Tävlingarna är också en möjlighet för arkitekter att konkretisera och utveckla sitt yrkeskunnande inom en särskild uppgift, en form av fort- och vidareutbildning.

Ända sedan 1800-talet har arkitekterna genom sina yrkesorganisationer medverkat till att arkitekturtävlingar arrangerats på ett godtagbart sätt, för de deltagande arkitekterna, för tävlingsarrangören och för allmänheten. Tävlingsnämnden representerar i vid mening alla medlemmar i Sveriges Arkitekter. Den har till uppgift att bevaka att tävlingarna läggs upp och genomförs på ett sätt som är ändamålsenligt och rättvist för deltagare och övriga intressenter, med utgångspunkt från tävlingsreglerna.

Nämndens primära uppgift är granskning och godkännande av program, upplägg och utseende av fackdomare. Utöver detta gör Sveriges Arkitekters tävlingskansli arvoderade insatser i både programskrivning och genomförande. Det medför naturligtvis en viss beroendekoppling till tävlingsarrangörerna.

Nämnden underkänner eller godkänner ett tävlingsarrangemang, med utgångspunkt från reglerna och med bedömning av vad som är okej med hänsyn till grundläggande praktiska och ekonomiska förutsättningar. Om nämnden efter noggrann prövning inte anser sig kunna godkänna ett arrangemang, är det rimligt att man rekommenderar medlemmarna att avstå från deltagande.

Den icke godkända Nobeltävlingens upplägg är på flera sätt ett misslyckande för Sveriges Arkitekter. Att endast två svenska arkitekter får delta innebär ett tydligt misstroende mot svenska arkitekters yrkesförmåga. Tävlingsnämnden har hittills inte yttrat sig över tävlingens upplägg eller gett en tydlig motivering för sitt underkännande.

Situationen både kan och borde tolkas som att Sveriges Arkitekter bojkottar tävlingen. Som det nu är verkar nämnden tyst acceptera att två medlemmar ändå ställer upp.

Det naturliga i en organisation som förväntas präglas av en överenskommen yrkesetik och sammanhållning kring gemensamma regler borde vara, att medlemmarna under de aktuella omständigheterna avstår från deltagande i en icke godkänd tävling.

De senaste årens turer i Sveriges Arkitekters tävlingsverksamheter ger inga bra vibbar. Tävlingen om Stockholms stadsbiblioteks tillbyggnad blev till ett av de pinsammare debaclen i vår tävlingshistoria. Frågan om Slussens framtida utformning har föregåtts av ett antal sanktionerade tävlingar, som hittills inte resulterat i något annat än ett allmänt förvirrat planeringsläge.

Sveriges Arkitekters tävlingsnämnd och tävlingskansli bör fundera på vad man har för ansvar i att dessa och andra arkitekturtävlingar under senare år misslyckats. Varför rinner de så ofta ut i sanden, varför blir det mödosamt tänkta inte av? Hur kan man, som arkitekternas gemensamma organ för tävlingar, inta en mer offensiv och tydlig attityd? Om inte tävlingsuppgift, program, omfattning och villkor bedöms rimliga bör Sveriges Arkitekter avstå från att engagera sig och tydligt rekommendera medlemmarna att göra detsamma.

Nobelcentertävlingen handlar om utformningen av en stor byggnad med ett komplicerat program. Vi är många som hoppas att den också ska bli en ny arkitektonisk klenod. Mina inre bilder av de elva inbjudnas sentida verk pekar mot att resultatet säkert blir arkitektoniskt spännande. Men det finns också en risk att det nya Nobelcentret kommer att karaktäriseras av den typ av heroisk samtida modernism, som kan återfinnas litet var som helst i världen – en egentligen “hemlös” arkitektur.

För att få mer av svensk förankring och en bredd på tävlingsresultaten borde åtminstone hälften av de tävlande varit svenska arkitekter. Som tävlingen nu genomförs blir den till ytterligare ett steg i försvagningen av de svenska arkitekternas möjligheter att delta i utvecklingen av ny arkitektur och av att mogna professionellt i internationell konkurrens. Sveriges Arkitekter är till för både medlemmarnas och arkitekturens bästa.

Mats T Beckman SAR/MSA

Mats T Beckman är arkitekt och tekn lic. Han var tidigare chefsarkitekt på Luftfartsverket, generalsekreterare för SAR, forskare på KTH och KBS samt projektör på arkitektkontor.