”Skapa en skola tillgänglig för alla”

Antalet elever som identifieras ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (autism, adhd med flera) ökar konstant. Samtidigt har värderingarna kring utbildning av elever med särskilda behov skiftat från att erbjuda elever med funktionsnedsättning olika särlösningar till att så många elever som möjligt så långt det är möjligt ska inkluderas och erbjudas undervisning i sin lokala skola. Elever som tidigare undervisades i specialgrupper eller på specialskolor inkluderas nu i ”vanliga” klasser.

I dagsläget beräknas två elever i varje klass ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Tyvärr så möts dessa elever ofta av bristande kunskap och otillgängliga lärmiljöer med konsekvens att många går ut skolan med ofullständiga betyg eller helt enkelt slutar gå till skolan. Enligt en undersökning gjord av Autism- och aspergerförbundet stannar var varannan elev med autism hemma från skolan. 58 % av de som stannar hemma anger bristande anpassning i skolmiljön som ett av skälen till frånvaro.

Den 1 januari 2015 skärptes diskrimineringslagen som numera klassar bristande tillgänglighet i skolan både i undervisning och lokaler som diskriminering. Detta ställer krav på oss skolhusarkitekter. Vi behöver lära oss mer om hur vi anpassar lokalerna för elever med NPF och hur vi ritar skolhus där byggnadens utformning inte utgör ett hinder för lärande. Vi behöver också stödja våra beställare genom att lyfta frågan om tillgänglighet för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) tidigt i processen. Kan vi tillgänglighetsanpassa för rullstolsburna och synnedsatta så kan vi även tillgänglighetsanpassa för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

En NPF-hjärna är en fascinerande spegel av allas våra behov av en fysisk miljö som stöder den aktivitet som vi människor ska utföra i rummet. En person med autism eller adhd har en begränsad förmåga att sortera intryck och stimuli och för att personen ska kunna koncentrera sig på sitt lärande behöver miljön anpassas för att begränsa syn- och hörselintryck. Planlösningen och kommunikationsstråken bör vara tydliga och barngruppernas storlek i alla rum begränsade. Hur många matsalar i svenska skolor skulle klassas som tillgängliga för en elev med NPF?

Behoven hos en elev med NPF är inte på något sätt annorlunda eller ovanliga, de är bara förstärkta variationer av ett allmänmänskligt behov av förutsägbarhet och struktur i den fysiska miljön. Skillnaden är att en neurotypisk elev kan klara sin skolgång i en mindre anpassad lärmiljö medan en elev med NPF inte kan det.

Goda exempel finns; från enskilda rektorer som på eget bevåg anpassar undervisning och lokaler (Källbrinkskolan, Huddinge) till Norrtälje kommun som är första kommun i Sverige att storsatsa på en total översyn och NPF-anpassning av samtliga skolor och förskolor. Specialpedagogiska skolmyndigheten har tagit fram ett värderingsverktyg för tillgängliga utbildningslokaler och riksförbundet Attention har genom ”Min skola”-projektet kartlagt och utvecklat handfasta råd till skolor och huvudmän. Med tanke på att det finns 4 846 befintliga grundskolor i Sverige och att det inom en 10-årsperiod beräknas byggas 1 000 till så har vi skolhusarkitekter ett digert men spännande arbete framför oss.

Vi har mycket att lära av elever med NPF. Jag är övertygad om att förståelsen för hur till exempel en autistisk hjärna uppfattar sin omgivning är en nyckel till utformningen av moderna lärmiljöer. NPF-perspektivet bör ingå som en pusselbit av alla pusselbitar vi pusslar ihop när vi ritar framtidens skola. Vi arkitekter måste skaffa oss mer kunskap så vi tar rätt beslut när vi diskuterar ytffektivitet och flexibilitet i skolan.

Som Skolverket skriver; ”inkludering är att helheten ska anpassa sig till delarna”. Ritar vi skolor för de elever som har störst behov så gagnar det i förlängningen alla elever.