”Sämre bostäder för unga bidrar till ökad stress”
Tysta kvalitéer som inte går att mäta i siffror påverkar på djupet hur vi mår. Därför måste också bostäder för unga ha grundläggande värden, skriver Cecilia Tarandi från Arkitektstudenterna KTH.
För unga är bostaden ett första steg ut i vuxenvärlden – en möjlighet att forma sitt liv efter egna drömmar och intressen. Det är ett viktigt steg, som på grund av bostadsbristen är oerhört svårt att ta idag. Enligt Boverkets utredning från 2015 är det dessutom unga som drabbas hårdast eftersom de varken har ekonomiska medel eller tillräckligt med kötid för att hävda sig i konkurrensen om de få bostäder som finns tillgängliga.
För att möta behovet krävs enligt Boverket 700 000 nya bostäder under en tioårsperiod. Risken är att ett kortsiktigt förhållningssätt till arkitektur tar över, vilket kan få negativa effekter på samhället och människorna som lever där. En metod för att få fler bostäder för unga har från Boverkets sida varit sänkta krav för mindre bostäder. De kan nu byggas på platser som tidigare ansetts oacceptabla på grund av bullernivåer och på sätt som inte stämmer överens med den tidigare bilden av en god bostad. Buller genererar stress och brist på ljus bidrar till trötthet och minskar känslan av välbefinnande. Det är inte den miljö som vi vill att unga ska formas av.
I artikeln Många myter om bostadsfrågan (Karin Grundström, Arkitekten, nr 4/2016) sägs det att ”Den tidigare tanken om ”en god bostad för alla” har förbytts till frågan ”hur pass liten, mörk och bullrig bostad kan (unga) boende acceptera – och under hur lång tidsperiod?”. Vad är det för samhälle vi skapar om mindre, mörkare och bullrigare är det enda alternativet för den som är ung? Livsviktiga kvalitéer riskerar att åsidosättas när vi tvingas bygga snabbt och tätt.
Bostaden är inte bara ett antal kvadratmeter. Det är plats för skratt och gråt, allt som hör livet till. Plats för att andas.
Det är så lätt att stirra sig blind på det som går att mäta. Men det du upplever och känner varje dag är inte siffror. Inte att rummet är 20 kvadratmeter. Det är hur ljuset faller genom fönstret, hur du rör dig genom rummen. Det är känslan av foten mot golvet och handen mot väggen. Det är hur långt blicken når. Sådana tysta kvalitéer som inte går att mäta i siffror men som påverkar på djupet hur vi mår. Det är så lätt att glömma.
Fler bostäder för unga behövs men det innebär inte att arkitekturen får försvinna i processen. Dagens unga får inte bli en stressad och deprimerad generation i mörka, trånga och bullriga lägenheter. Unga behöver också ljus.
I sommar är Arkitektstudenterna från Sveriges Arkitekter på plats i Almedalen för att hålla i ett panelsamtal om bostadsbyggande för unga. Rubriken för samtalet är Får alla unga plats i bo(stads)byggandet?. Vi vill med det här samtalet delta i debatten om bostadsbyggande med särskilt fokus på unga och samtidigt lyfta vikten av kvalitet, kontext och offentliga rum. Kom gärna och lyssna!