“Orättvisa krav ställs på utlandsfödda arkitekter”

Den höga arbetslösheten bland utländska arkitekter i Sverige beror på strukturell diskriminering inom arkitektbranschen, skriver Kayrokh Moattar.

Debatt

Kayrokh Moattar

Katja Grillner blir ny prefekt på Arkitekturskolan.

Diskrimineringen i den svenska arkitektbranschen är knappast en nyhet, särskilt inte efter de senaste undersökningarna gjorda av Saco, Arbetsförmedlingen och Arkitekten. Vi kan konstatera att arbetslösheten är hela 10 gånger större för utlandsfödda. Väl inne på arbetsmarknaden bemöts de av särbehandling och ett lönegap upp till 12 procent lägre än de svenskfödda.

Det är sunt förnuft att ta tillvara på de utlandsfödda som är arbetslösa, både ur ett humanitärt perspektiv och för att bota resursbristen i arbetsmarknaden. Det har tagits några initiativ med förberedande utbildningar och senast gick KTH ut med en två års utbildning för utländska arkitekter. KTH beskriver att “syftet är att du som har en avslutad utländsk utbildning till arkitekt, ska få kompletterande kunskaper som behövs för att du ska kunna utöva ditt yrke i Sverige”, och problemet anses vara kunskapsbrist motsvarande hela 120 högskolepoäng (lika mycket som en master!).

Men vad är antagandet att utlandsutbildade saknar kunskaper motsvarande 120 högskolepoäng egentligen baserat på? Vem avgör vilka som behöver en sådan komplettering? Inkluderar det också de som är utbildade i Storbritannien och Norge? Min känsla är att utbildningen huvudsakligen kommer att rikta sig mot arbetslösa arkitekter med examen från länder utanför Europa och Nordamerika.

På utbildningsplanen från KTH syns en tydlig dubbelstandard för vad som förväntas av en utländsk arkitekt kontra en svensk. Det är en lång lista av ämnen som är helt obefintliga i den svenska utbildningen, såsom Juridik och samhällskunskap, Karriär och arbete, Teknisk kommunikation, Projektarbete och entreprenörskap, Kommunikativt ledarskap, Riskbedömning och kvalitetssystem, Teknik, etik och hållbar utveckling.

Arkitektutbildningen på KTH är baserad på ett studiosystem som huvudsakligen går ut på att studenterna ska samla in kunskaperna inom studion och genom sina handledare. I princip saknas en studieplan med krav på specifika ämnen. De få teoretiska kurser som erbjuds utanför studios varierar år till år och innehållet beror helt på vad den enskilda läraren har för intentioner med respektive kurs.

Det är inte rimligt att de mest sårbara i branschen ska betraktas som en intäktskälla

Andra kurser som Engelska för arbetslivet går också att ifrågasätta, eftersom engelska enligt utländska arkitekters erfarenhet inte leder till jobb i vår bransch. Många upplever just det som en särbehandling, att de inte har fått jobb, hamnat i lägre positioner, eller fått lägre löner på grund av att de inte pratar svenska på en tillräckligt bra nivå. Gällande kursen Interkulturell kommunikation är det ännu mer märkligt att den kunskapen tydligen inte krävs i den svenska utbildningen.

Motsvarande utbildning på Chalmers är endast ett år och märkligt nog står KTH för samordningen. Det är ingen hemlighet att Arkitekturskolan har stora ekonomiska problem. Är detta kanske ett försök att hitta nya sätt att tjäna pengar? Det är inte rimligt att de mest sårbara i branschen ska betraktas som en intäktskälla. Jag befarar att utbildningen inte kommer att leda till jobb utan istället blir orsak till ökad diskriminering i branschen.

Problemen med diskriminering borde adresseras i praktiken och inte inom akademin. Arbetsgivarna behöver lära sig hur de ska ta tillvara på den potential som finns, exempelvis genom att berika svensk arkitektur med mångfald av kunskaper och bakgrund, samt utnyttja internationella kopplingar och språk för att exportera svensk arkitektur. Strukturell diskriminering inom arkitektbranschen orsakar den höga arbetslösheten bland utländska arkitekter, och det kan inte lösas genom att ställa olika krav för samma jobb!

Kommentarer

11 Nov 2017 av Paul Sister

Det finns en subtil och latent form av diskriminering i den svenska akademiska världen. Den är så subtil att de flesta vägrar erkänna att den finns. Eller upplevs den faktiskt som helt normal, den smiter iväg utan att den märks. Det är snarare kulturalism än rasism. Faktum är att vi utlänningar ofta bedöms för vår kulturella bakgrund och inte för våra kompetenser. Vi behöver en tvåårig kurs i ”svensk kultur” för att utöva vårt yrke i Sverige. Det kallas för kompletterande kurs inom arkitektur. Det är förolämpande för oss och för arkitekturen. Vi ska lära oss tänka, agera och bemöta den andra som en svenskkunnig skulle göra helt enkelt. Man vågar inte erkänna att det är detta som krävs från oss, istället försöker man beskriva utbildningens syfte så politiskt korrekt som det går. Har vi brister på kunskaper om regelverk, lagstiftning, är det för att vi är utlänningar. Är man en svensk nyutexaminerad som har samma brister är det helt acceptabelt att det ska ingå i den inlärningsprocessen som alla behöver gå igenom i början av vårt arbetsliv. Man kräver fårn oss ansträngningar, däremot är man mer tolerant om det handlar om en svenskutbildad ugn arkitekt. Vi måste prestera 200% för att förtjäna förtroende från chefen, kollegor och tveksamma beställare. I mitt arbetsliv har jag alldrig sett en ung arkitekt utbildad i sverige som kan något om PBL, BBR, AMA... Att kunna, tolka och hanterar reglerna kräver däremot flera år yreserfarenhet. Gör vi fel, med stor sannolikhet pekar man på vår kulturella bakgrund. ”Såhär gör vi inte i Sverige!” Om våra tidningar skriver att folk som Marta Kuzma, Berndt Arell, David Elliot, mfl har misslyckats på grund av att de har saknat viss inskolning om hur det fungerar på svenska arbetsplatser är det uppenbart att problemet inte handlar om kompetenser utan om att lära sig den svenska uppförandekod. Om en museichef presenterar ett utställningsprogram som bara ger utrymme för men, pekar man på att chefen inte är svensk. Om en välrenommerad fastighetsutvecklare (svensk)anlitar sju mänliga arkitekter, beror detta på något annat. Återigen går det illa för en person med utländsk bakgrund, pekar man på den kulturella bakgrunden och inte på att den personen är helt enkelt inkompetent istället. Tänkesättet är samma som ligger till grund för diskriminering mellan men och kvinnor eller mellan heterosexuella och homosexuella. Att utgår ifrån en irrelevant faktor för att bedöma personens kompetens och yrkesrelaterade kvalitéer. När börjar ni värdera oss för våra kompetenser istället?

21 Nov 2017 av Kayrokh Moattar

Tack för din kommentar! Angående kulturalism eller rasism ska jag tillägga att rasism är inte bara när en uttrycker sig som rasist. Problemet ligger strukturellt i samhället och det tyder ett privilegium för människor som är födda innanför ramarna för det som anses vara normativt, samt innebar det ett disadvantage för övriga. Det kan vara vithetsnormen, patriarkatet, heteronormativitet etc. Den osynliga och tysta diskrimineringen är mycket vanligare och mer förekommande än den synliga varianten och drabbar oss alla, ibland i båda positioner! Resultatet är den subtila dynamiken som är så tydlig för de utsatta och oförståelig om en är privilegierad.

17 Nov 2017 av Johan Andersson

Först och främst, det är helt fritt att söka och att hoppa av utbildningar. Ingen krävs eller tvingas till någonting. Bygghandlingar är legala dokument, som ofta(alltid) kräver en slipstext med föreskrifter på svenska. Varför detta kan skapa mer arbetsbelastning för övriga i ett projekt om någon inte behärskar språket är självklart. Lobba isådantfall för att engelska föreskrifter ska vara likvärdiga svenska. Är det konstigt att en yrkesförberedande kurs, innehåller mer praktiska ämnen som behövs i yrket än en akademisk utbildning? Kursen riktar sig emot arkitekter som redan har den akademiska grunden, men saknar relevant erfarenhet av att arbeta i Sverige. Kritik mot branschen behövs, men nu skjuter du budbäraren tycker jag.

21 Nov 2017 av Kayrokh Moattar

Tack för din kommentar! Jag gör en analogi för att svara din första argument: Det är helt frivilligt att tacka ja till jobb för lägre lön pga ens hudfärg också, men det betyder inte inte att det är ok att sätta lägre lön pga ens etnicitet. Den dynamiken kommer man tyvärr inte förstå om man själv inte är utsatt, särskilt om man är född med privilegium. Yrkesförberedande kurs med praktiska ämnen förstår jag också, men om så krävs för att komma in i arbetsmarknaden så borde det krävas av alla, även de nyutexade svenska arkitekter. Annars ett språkkurs för att skriva slipstext tar inte 2 år att läsa. Det är den dubbelstandarden som ifrågasätts.