”Om du inte tafsar så behöver du inte ta åt dig”

I Arkitekten nr 3 2018 reagerar Jakob Ryngen på föregående nummers intervju med Cajsa Winge angående byggbranschens metoo-upprop. Tyvärr verkar all hans upprördhet bygga på ett missförstånd. Istället för att lyssna tar han illa vid sig. Han ställer frågan: ”Är inte […] Cajsa Winges egen generalisering [om män] en form av övergrepp?” Svaret på den frågan är nej. Att kvinnor inom en bransch organiserar sig i ett försök att belysa och förebygga sexuella övergrepp och sexism är något positivt. Det är inte en attack på Jakob Ryngen personligen.

När kvinnor talar om män som grupp är det för att det nästan uteslutande är män som begår sexuella övergrepp. Som ett exempel kan nämnas att 98 procent av de som misstänktes för sexualbrott år 2016 var män (Brå). Om jag säger att jag är trött på att män tafsar på mig i kollektivtrafiken, så är det inte för att varenda man i hela världen har tagit mig på rumpan, utan för att varenda person som har rört vid mig utan min tillåtelse och i syfte att förnedra mig har varit en man. Om du inte tafsar på folk i kollektivtrafiken så behöver du inte ta åt dig. Så enkelt är det. Det är ingen kvinna som har något intresse av att du som man ska tycka synd om dig själv när det talas om män som grupp. Det kan du sluta med direkt.

Att inte alla män diskriminerar eller begår övergrepp på kvinnor ändrar inte det faktum att det finns alldeles för många män som gör det. Inte heller ändrar det faktumet att alla cis-män* drar fördel av att leva i ett samhälle som värderar dem högre än deras kvinnliga och icke-binära medmänniskor. Men istället för att lyssna till kvinnor som berättar om sina upplevelser och vad män kan göra för att hjälpa till, klagar Jakob Ryngen på en upplevd generalisering och försöker istället vända konversationen till att handla om hans känslor. Det är ohjälpsamt, oproduktivt och barnsligt.

Sexism tar sig inte endast uttryck i sexuella övergrepp. Löneskillnader och sexuella trakasserier är inte samma sak, nej. Men de är båda en del av ett vitt spektrum av diskriminerande behandling som många, om inte alla, kvinnor kan vittna om. Jakob Ryngen verkar tro att det är förminskande för våldsutsatta kvinnor att säga att löneskillnader, liksom sexuella övergrepp, beror på sexism. Så är inte fallet. Båda företeelser är en del av samma problematik. De har båda sin grund i en mångårig tradition av nedvärdering av kvinnor, kvinnors arbete och kvinnors kroppar. Cajsa Winge har inte påstått att få en lägre lön är lika traumatiskt som att utnyttjas sexuellt eller att det påverkar en persons liv på samma sätt. Det betyder inte att löneskillnader mellan män och kvinnor inte är ett problem. Att Jakob Ryngen sedan påstår att löneskillnader inte nödvändigtvis är diskriminering utan ”att inte maximera sin lön till varje pris kan vara självvalt”, det är så dumt att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Män är en del av problemet, och ni behövs för att råda bot på det. Ja, även män som inte begår just sexuella övergrepp eller medvetet diskriminerar. Det finns alldeles för många män som inte behandlar sina kvinnliga kollegor (eller kvinnor överhuvudtaget) med grundläggande respekt. Därför är det också svårt att som kvinna få dessa män att lyssna och ta det vi har att säga på allvar. Det är just därför andra män behöver ta upp den här problematiken, vilket är vad Cajsa Winge menar att #killmiddag kan ha som funktion. Det är bortom mig hur man kan förolämpas av en uppmaning att stödja sina kvinnliga kollegor och aktivt försöka bidra till en hälsosammare, mer jämställd arbetsmiljö.

Det behövs att män säger ifrån när ni märker av en sexistisk jargong och opassande beteenden, att ni står upp för era kvinnliga kollegor och visar att ni står på vår sida. Förstärk våra röster, tysta inte ner oss.

*Cis-person: Någon vars biologiska kön överensstämmer med deras juridiska, sociala och upplevda kön.