”Ofattbart att bygga p-hus på denna plats”
I Kalmar planeras för ett parkeringshus mitt i riksintresset. Hur kan kommunal handläggning skruvas förbi såväl lag som professionell bedömning, frågar sig Staffan Strindberg.
Kalmars centrum utgör ett riksintresse men det hindrar inte kommunen från att planera för ett parkeringshus mitt bland den historiska bebyggelsen. Kommunen har tidigare prutat på kraven på parkeringar för ny bebyggelse i stadens centrala delar, något som blev förödande då parkeringsbehovet i detaljplanen för universitetsbygget aldrig uppfylldes. Nu finns därför planer på att bygga ett parkeringshus fem meter från ravelinen prins Karl (en utstickande del av försvarsmuren), i den del av befästningsverket som tydligast beskriver den befästa staden. Det föreslagna nybygget konkurrerar i skala med ravelinen.
Åtgärden strider mot befintliga planer. Platsen är allmän platsmark och i planen framhålls att man ska ta hänsyn och hålla monumentala byggnader fria. Målen i översiktsplanen och den fördjupade översiktsplanen är att bland annat att lyfta fram befästningsstaden. Området är av riksintresse och förändringar bör hanteras varsamt.
I mars 2018 skickas så ett grannbrev ut. Av utsända handlingar framgår inte att det berörda området är allmän plats och att en parkeringsbyggnad strider mot gällande plan. Däremot räknar man upp vad som tillåts byggas. Ett parkeringshus finns inte med.
Två yttrande lämnas. Ett från länsmuseet och från en sakägare. Båda avstyrker och framhåller att åtgärden är olämplig och planstridig.
Fyra dagar före nämndens möte i juni skriver samhällsbyggnadskontoret ett yttrande med förslag till beslut: Positivt förhandsbesked meddelas. I yttrandet står inte att parkeringsbyggnaden strider mot detaljplan eftersom området är allmän plats. Under Planförutsättningar skriver man: ”För den berörda ytan finns ingen särskild bestämmelse utan en ofärgad yta som övriga gator och allmänna platser i stadsplanen”.
Under Skäl till beslut: ”Framförda synpunkter har inte har visat att nybyggnad inte bör komma till stånd på platsen”, att ”kulturvärdena bedöms ej påverkas negativt av förslaget” och att ”de olika riksintressena bedöms inte påverkas eller skadas av föreslagen ny bebyggelse”. ”Vid en sammanvägd bedömning av åtgärden anser samhällsbyggnadskontoret att åtgärden uppfyller gällande krav i PBL, varvid ett positivt förhandsbesked skall ges.”
Beslutet överklagades av den sakägare som tidigare påpekat att åtgärden är planstridig. I juli går länsmuseets chef ut i tidningen med en kraftig markering mot planerna på ett parkeringshus och hotar att lämna samarbetet med Kalmar kommun. ”Det handlar om yrkesheder och civilkurage”
Varför driver kommunen frågan vidare när länsstyrelsen meddelat att man inte kommer att lämna tillstånd enligt kulturminneslagen? Skulle man lyckas runda länsstyrelsen så leder det till inhibition och åtalsanmälan när man sätter spaden i backen.
Det är befogat att fråga sig hur stort politiskt tryck som utövats på de tjänstemän som ska se till att lagstiftning följs och att alla sökanden ska behandlas lika. Yttrandets förslag, att lämna positivt förhandsbesked, är helt oförståeligt. Det strider helt mot checklistan för förhandsbesked. Inte ett ord om att länsstyrelsen inte kommer att ge tillstånd enligt kulturminneslagen.
Den övergripande frågan är väl hur en kommunal handläggning kan skruvas förbi såväl lag som professionell bedömning, för att uppnå vad politiken önskar. Är det så här det ser ut i landets kommuner?
Jag citerar samhällsbyggnadsnämndens ordförande, som i tidningen Barometern, 15/8, redovisar sin bild av det föreslagna parkeringshuset: ”Det är inte frågan om ett parkeringshus i flera plan. Konstruktionen kommer att vara cirka 2,8–3 meter hög i ett öppet plan. Därtill ett midjehögt räcke för säkerhetens skull som till exempel kan vara i glas. Konstruktionen blir därmed ungefär lika hög om en normalstor carport med platt tak”.
Det är obegripligt att man kan betrakta volymen av en parkeringsanläggning för 240 bilplatser i två plan på detta sätt.