”Nominera och prisa projekt som visar vägen framåt!”
De planprojekt som lyfts fram som lyckade omvandlingar av befintliga miljöer bör visa på cirkulära förhållningssätt och en förvaltande arkitektur, inte nybyggnation av hög, tät bostadsexploatering baserad på rivning och gentrifiering.
Debattören är kritisk till att Fixfabriken i Göteborg är en av årets fyra nominerade till Planpriset.
Den stora samtidsfrågan för branschen är hur samhällsutveckling, arkitektur och byggande kan inriktas mot att omvandla och utveckla befintliga byggnader och miljöer. Tänkande, processer, kunskap och praktik behöver ställas om för att ta tillvara befintliga värden: arkitektoniska, materiella och sociala. Vi behöver överge den förhärskande förtätningslogiken som bygger på att riva och bygga nytt. Det kräver en förändring i hela branschen – från hur vi planerar och bygger till hur vi bedömer och belönar arkitektur. Sveriges Arkitekter har en viktig roll i detta skifte. Deras nomineringar och priser borde tilldelas projekt som bygger på cirkulära och hållbara lösningar, i linje med dagens krav på omställning till en mer hållbar utveckling.
Ett tydligt exempel på den rådande förtätningslogiken är bostadsområdet Fixfabriken i Göteborg, nominerat till Planpriset 2024. Planen togs fram för snart tio år sedan, och är en produkt av sin tid, men redan då fanns det anledning att funder över den massiva tätheten, de trånga gårdarna och byggnadshöjderna. Det fanns en historielöshet över planens förhållningssätt till den befintliga fabriksbyggnaden, en 1940-tals spanjolettfabrik i gult tegel, som till större delen revs. Detta ledde till att kulturaktörer, verksamheter och föreningar drevs bort.
Resultatet är ett nytt och storskaligt tegelkomplex som saknar tydlig koppling till den platsens historia och omgivning. Visst har området vissa kvaliteter, exempelvis i tegelfasadernas gestaltning och nya kopplingar genom området, men platsförankringen är bristfällig. De täta och höga kvartersvolymerna med sina dominerande, spetsiga sadeltak har föga gemensamt med angränsande riksintressanta kulturmiljöer: Kungsladugårds trevånings trähuskvarter med grönskande gårdar och alléer samt Sandarnas ljusa och luftiga funkisområde.
Jag önskar att Sveriges Arkitekter kunde agera utifrån sina egna råd och handlingsplaner.
Sveriges Arkitekter har tagit fram hållbarhetsråd som kartlägger hur arkitekter bäst bidrar till den brådskande omställningen till ett ekologiskt hållbart samhällsbyggande. Enligt råden ska arkitekter designa cirkulärt. Som exempel nämns att i första hand uppgradera befintliga byggnader och förlänga deras livslängd, som ett mer koldioxideffektivt alternativ till rivning och nybyggnation.
De har också en handlingsplan för kulturmiljön – Agera! – vilken syftar till att stärka arkitektkårens förmåga att skapa, förädla och förnya arkitektur i befintlig miljö. I handlingsplanen beskrivs det trängande behovet av en förflyttning från den resurs- och energikrävande nyproduktionen – starkt bidragande till klimatkrisen – till förvaltande av det befintliga fastighetsbeståndet: ”Genom att värna och vidareutveckla befintliga kulturmiljöer bidrar arkitekten till hållbara lösningar som ger ett ökat värde till dagens och morgondagens samhälle”.
Jag önskar att Sveriges Arkitekter kunde agera utifrån sina egna råd och handlingsplaner och se både möjligheten och nödvändigheten i att använda nomineringar och priser till att uppmärksamma goda exempel på en relevant och samtida arkitektur som kan visa vägen framåt i omställningen av branschen. Det kan göras genom att lyfta metoder, kunskap, processer och resultat som bidrar till både klimatmässigt, ekonomiskt och socialt hållbar planering och arkitektur. De planprojekt som lyfts fram som lyckade omvandlingar av befintliga miljöer bör snarare visa på cirkulära förhållningssätt och en förvaltande arkitektur, inte nybyggnation av hög, tät bostadsexploatering baserad på rivning och gentrifiering.
Anna Reuter Metelius är bebyggelseantikvarie och arkitekt.
