”Kvällen då vår hbtq-bar stängdes”

Stockholms nattliv tystnar i takt med att barer och scener tvingas stänga, ofta på grund av konflikter med grannar kring ljudnivåer eller blockerad angöring. Baren Bitter pills är ett av de ställen som nyligen fått stänga. I samband med stängningen skrev DN: ”Larm om beväpnad man vid krog i Stockholm”.

Men Bitter pills var inte bara en bar, utan Stockholms sista lesbiska och queera bar. Att skriva att det var en vanlig krog osynliggör det faktum att det var just hbtq-personer som hotats. Enligt Folkhälsomyndigheten (2015) blir mer än dubbelt så stor andel unga hbtq-personer utsatta för kränkningar, våld och hot om våld, jämfört med andelen unga heterosexuella cispersoner.

Den kvällen sa vi att detta inte bara var en fest eller ett avsked utan ett manifest för det krympande queera rummet. Vi vet att många hbtq-platser stängts ner de senaste åren; Hallongrottan, Copacabana, Roxy med flera. Även Södergården, ett allaktivitetshus med en hbtq-fritidsgård vid Slussen, riskerar stängning då hyran skall ökas med en halv miljon kronor (Mitti, mars 2019). Hbtq-personer behöver, liksom andra minoriteter, trygga platser.

I många länder tvingas lesbiska scener att stänga, kanske på grund av att de har andra livsvanor, att lesbiska hushåll tjänar 15 procent mindre än heterosexuella hushåll i Sverige (Ahmed, med flera 2011) eller för att antal hatbrott i Sverige ökar och sexuell läggning toppar listan över hatbrott (Brå, 2017). Det faktum att hatbrott mot marginaliserade grupper ökar överallt utelämnas i medias rapportering, anser vi. Tyvärr är det inget nytt att vår historia osynliggörs.

Bitter pills sista kväll avbryts när en man i byggnaden mittemot tar fram ett vapen och siktar mot uteserveringen från sitt fönster. Är det en granne som är missnöjd över ljudnivån? Kort därefter kommer poliser och piketbilar. Vi pratar om Orlando där en homofob sköt ihjäl 49 hbtq-personer, om hatbrott och ojämlikheten i vem som har rätt till staden. Dagen efter är Bitter pills täckt av pappershjärtan och en hälsning: “Från en granne som gillar och uppskattar er mycket!”.

Vi behöver hitta tekniska lösningar när olika behov och intressen ställs mot varandra. En stad bör kunna rymma nattliv och samtidigt erbjuda tillfredsställande boendemiljöer.

Här är våra förslag:

• Ta hänsyn till behovet av ett levande nattliv i stadsplaneringsskedet: Vad behövs för att möjliggöra att barer/scener får finnas kvar i centralt läge? Hur kan vi säkerställa att bottenvåningar kan omvandlas till scener?
• Synliggör hbtq-personer och andra minoriteter i stadsplanerings- och byggprocessen: Har vi lyssnat på allas erfarenheter och behov genom exempelvis fokusgrupper?
• Främja byggteknik som ljudisolerar bottenvåningar: Hur kan ljudet isoleras mellan bottenvåning och våningar med bostäder? Dubbla eller trippla fönsterrutor, mekanisk ventilation och liknande kan vara några lösningar.
• Möjliggör nattlivet under byggskedet: Kan lokaler och andra utrymmen hyras ut till scener under etapper av byggskedet?
• Välj och utveckla tekniker för exteriörer och interiörer som förhindrar buller: Hur kan vi arbeta med ljudisolering i äldre byggnader genom att välja fler ljuddämpande material och inredning, så som absorbenter?

Bitter pills sista kväll blev ett manifest för allas rätt till nattliv, en påminnelse till oss att vår blotta existens är ett manifest. Vi tror på en byggbransch som bygger för alla och för att göra det behövs en ny balans. Vi har kompetensen – nu måste vi använda den.