”Fel att nominera förtätning av Bergön till Planpriset”
När miljö, klimat, och jämlik delaktighet i planprocesser är vår tids stora utmaningar, är det svårt att förstå hur juryn kan nominera ett projekt om exploatering av en vacker skärgårdsö till Planpriset. Om det nu verkligen ska byggas nytt i skärgården, borde det göras i anslutning till befintlig bebyggelse.
Söderköpings kommun är med planeringsbesked för Bergön en av de fyra nominerade till Planpriset. Vinnaren utses på Arkitekturgalan den 9 april.
Den 5 Mars nominerade Sveriges Arkitekter fyra bidrag – efter utvärderingen av över 30 inlämnade förslag – till Planpriset 2023. Kriterierna för nomineringen var att ”Planeringen ska ha verkshöjd i gestaltning, hålla över tid, hantera vår tids samhällsutmaningar och den ska vara en förebild”.
Under vår ”samtids stora utmaningar“ är det näraliggande att anta att det handlar miljö, klimat, och jämlik delaktighet i planprocesser. Efter att ha tagit del av projektpresentationerna på Sveriges Arkitekters hemsida och de länkade planeringsunderlagen förblir det delvis oklart, vilka motiv som faktiskt var utslagsgivande för nomineringarna.
Särskilt överraskande framstår nomineringen av Söderköpings kommuns Planeringsbesked för projektet Bergön. Enligt juryns motivering visar kommunen och fastighetsägaren Håkan Mauritzons ”genomarbetade dokument hur Bergön kan bli en samlingspunkt i skärgården genom att tillföra en blandning av verksamheter, boende och service“.
I ett videoklipp på Sveriges Arkitekters hemsida presenteras hur Söderköpings kommun har tillämpat en princip som de beskriver som den ”omvända planeringstratten“, vilket i praktiken innebär att de tar projektet som utgångspunkt för planeringsprocessen istället för att låta de yttre förutsättningarna forma projektet. Det låter påhittigt och modigt så länge det faktiskt även verkligen resulterar i goda och övertygande exempel på hur vi kan möta vår ”samtids stora utmaningar“.
Särskilt mot bakgrund av de intensiva diskussionerna om miljö, energi- och resursförbrukning och ”fotavtryck“ väcker projektet fler frågor än det besvarar. En bärande tanke i projektet verkar exempelvis vara, att det är så viktigt att bebygga Bergön för boende och åretruntverksamhet, att man helt kan bortse från energi- och resursperspektivet på byggnation och infrastruktur (på en ö i ytterskärgården). Kan detta verkligen vara ett motiv av allmänintresse i vår gemensamma strävan efter ett uthålligare samhälle med en planerings- och byggnadskultur som håller över tid?
Trots den möjligen innovativa processidén med den ”omvända planeringstratten“ kvarstår frågan, varför juryn inte tittade närmare på det lokala rumsliga sammanhang som Bergön är en del av? Bland annat det näraliggande Arkösund, och längre söderut Tyrislöt, är redan sedan länge etablerade samlade bebyggelsesammanhang med befintlig infrastruktur på fastlandet. Där finns det (tills vidare?) kollektivtrafik, butiker och en infrastruktur för friluftsliv och båtliv i den till stora delar fortfarande orörda skärgårdsnaturen i norra Sankt Anna. En miljö vars största värde är, att den är just obebyggd och på så sätt står öppen för människor och djur och en miljö som har goda förutsättningar att hålla över en mycket lång tid framåt.
Detta måste inte utesluta att de gömda bunkrarna på Bergön kan bli till ett intressant utflyktsmål för turister som även kan omsättas i en affärsidé. Men det är inte övertygande att det skulle motivera att Bergön måste förtätas med mer bebyggelse.
Detta måste inte utesluta att de gömda bunkrarna på Bergön kan bli till ett intressant utflyktsmål för turister som även kan omsättas i en affärsidé. Men det är inte övertygande att det skulle motivera att Bergön måste förtätas med mer bebyggelse (106 hus varav ett hotell och ett vandrarhem på 13 ha) och bli otillgänglig för alla dem som möjligen inte har råd att köpa eller hyra in sig på Bergön i framtiden.
När det kommer till bebyggelsesammanhanget finns det av tradition redan bebyggelse på flera av de större öarna i närheten. Ur ett resurs- och planerarperspektiv är det är därför en näraliggande tanke, att om det nu verkligen ska byggas nytt i skärgården, så borde det göras i anslutning till befintlig bebyggelse, precis som det står i Söderköpings översiktsplan. Befintlig bebyggelse med infrastruktur finns till exempel på de näraliggande större öarna Aspöja och Lånjö.
Om vi som planerare och arkitekter menar allvar med de mål för en uthållig utveckling som vi så gärna vill uppnå med våra aktiviteter, då måste vi faktiskt även leverera just det. Uthålliga lösningar. Det är mycket svårt att föreställa sig, att Söderköpings kommuns och Aspöja fastigheter AB:s projekt för Bergön kan ge oss uthålliga svar på vår samtids stora utmaningar. Det är även rätt svårt att förstå hur juryn kunde se sina kriterier uppfyllda i projektet för Bergön – en mycket vacker plats i norra Sankt Anna skärgård – idag öppen för alla.
Nilsson Samuelsson är planarkitekt och stadsplanerare verksam i Dresden.
Pär Eliaeson är arkitekt i Stockholm.
