Har läst SOU 2015:88 – Gestaltad livsmiljö – ensamutredaren Christer Larssons arkitektur-, form- och designpolitiska program, som överlämnats till regeringen. Utredningen är estetisk sett illa skriven och hållen i en esoterisk utredningssvenska, som en kan ta till för att göra en oviktig fråga märkvärdig. Till exempel säger Christer ”Det är viktigt att politiken står i ett ständigt aktuellt förhållande till dessa utmaningar (vilka anges inte! min anm.) och därför föreslår jag en politik som är processuell, i rörelse.” och ”I detta betänkande presenterar jag min syn på vad arkitektur, form och design gör”. Vad är processuell politik i rörelse? Vad gör arkitektur? Med sådant språkbruk talar man högt över huvudet på både politiker och konst- och design-utövare. Vi i arkitekt- och designerkåren – Christers kollegor – uppfattar jag som jordnära och praktiska, och vi gillar klarspråk. Det gör sannolikt också de politiker som Christer möter i sitt jobb i Malmö stadsbyggnadsförvaltning. Skriv för oss alla, då begriper också regering och riksdag som ska fatta och besluta!
När vi arkitekter vart tjugonde år får en chans att offentligt lyfta väsentliga frågor, och fira lite och bli lyssnade på, då snubblar vi på tröskeln med hela gräddtårtan. Det här kunde ha varit vår chans. Det värsta är om det nu blir knäpptyst av besvikelse i yrkeskårerna som brinner för att gestalta, inte bara livsmiljöer, utan bruksföremål, grävmaskiner, hjärt-lungmaskiner; ja ni vet, sådant som ger svensk ingenjörskonst och tekniskt kunnande en extra dimension på produkt- och tjänsteexportmarknaden.
SOU 2015:88 utmynnar i:
1. Den gamla utredningen som snart är 20 år gammal – Framtidsformer – är när det kommer till kritan fortfarande ganska bra. Den var så tunn så att de flesta orkade läsa den och ledde till att statliga verk bildade sina ”skönhetsråd” och väsentliga utredningar kom igång.
2. Det ska inrättas ett Livsmiljöverk och en statlig tjänst som “riksarkitekt” (redan min dators ordlista blinkar rött!) Det låter som estetisk ingenjörskonst i mina öron.
3. Arkitektur- och designmuseet – Arkdes – ska läggas ner, så att det nu kan bli riktigt tyst kring svensk arkitektur och design. Impulser och friskt vatten utifrån stora världen till vår gestaltande ankdamm kommer att stängas av. Om vi ska exportera svensk form då måste den visas någonstans, det begriper ju alla!
4. Mer än en tiondel av sidorna i utredningen ägnas åt lagen om offentlig upphandling (LOU), som alla älskar att klaga på när det inte gått som man tänkt sig i en upphandling. LOU är en fråga som regeringen i sina direktiv inte bett om att få utredd i detta sammanhang. För övrigt avgörs den i huvudsak i EU. Det av oss arkitekter omhuldade tävlandet i arkitektur kunde kanske fått några sidor ytterligare i utredningen. Sveriges Arkitekter är väl inte främmande för att utveckla tävlingsformerna så att form och ekonomi kan bedömas i samverkan? Innovativ upphandling ryms till exempel inom LOU:s råmärken. Låt berörda parter utreda vidare.
Jag hade väntat mig att de folkliga och populära bostadsmässornas betydelse som arena för byggnads-, landskapskonst och design kunde ha nämnts. Stockholmutställningen 1930, H55, H99, BO 85 och 01 har trots allt stått för en utveckling av just dessa frågor som utredningen haft till uppgift att behandla. Inte minst den sistnämnda BO01 vet ju Christer Larsson själv vad den betytt för Malmö. Nu måste vi i de berörda gestaltande branscherna spotta i nävarna och själva göra något! Bra remissyttranden kan vända skutan och sätta ny kurs.
Jag erinrar mig en typisk two-liner från Blandaren:
– Vad är livskvalitet?
– Det är att vara nöjd ändå.