“Det attraktiva är inte alltid användbart”
Arkitekter ska inte bidra till att pracka på konsumenterna ofunktionella lyxkök, skriver Carl-Johan Rosén.
Köksbassäng utan separat vask – kanske vackert men knappast funktionellt, menar skribenten.
När jag tidigare i år kom i kontakt med ett företag vars produkter tillhör det mest exklusiva på marknaden tvingades jag att fundera över och försöka bena ut begreppet form och funktion. Det kroppsliga, fysiska, det vi benämner form uppträder alltid i två funktionella aspekter. En aspekt är synlig, den “ideologiska” funktionen, den som genom material och form knyter an till olika historiska eller sociala idékomplex och till olika värderingar. Den andra aspekten, den “praktiska” funktionen är osynlig. Det innebär att vi måste “dramatisera” formen för att förstå dess användbarhet. Detta är en ständigt pågående process när man projekterar eller designar, trots det hade jag aldrig tidigare förstått hur denna osynlighet döljer formens förrädiska förförelsekonst för de som inte är insatta i dramatiserandets praktik.
Privatpersoner köper kök utifrån vad de ser och är inte sällan okunniga om hur den praktiska och osynliga funktionen är beskaffad.
Är man som konsument inte införstådd med de två aspekterna och utgår ifrån att det som ser attraktivt ut när det presenteras i exklusiva kataloger också är användbart, är risken stor att man blir lurad. Privatpersoner köper kök utifrån vad de ser och är inte sällan okunniga om hur den praktiska och osynliga funktionen är beskaffad.
Hemmets forskningsinstitut formulerade redan på 40-talet ett antal praktiskt funktionella råd som fortfarande har giltighet i utformandet av kök. Trots detta säljs många exklusiva kök med bassänger som saknar vask. I ett praktiskt funktionellt perspektiv ger frånvaron av vasken upphov till besvär om bassängen är fylld och man vill spola rent eller tömma ut något. Den gamla folkhemsdiskbänken av pressad plåt med förhöjd kant är fortfarande betydligt mer praktiskt funktionell än den marmorbänk med en profil som vandrar neråt mot golvet som det fashionabla företaget säljer.
I ett ideologiskt funktionellt perspektiv utstrålar den bearbetade marmorbänken exklusivitet och ett avancerat hantverkskunnande, men i ett praktiskt funktionellt perspektiv ter sig marmorbänken rent ut sagt korkad. När dessa praktiskt ofunktionella kök dessutom är oerhört dyra ter det sig än mer märkligt att det finns köpare. Är köparna av de dyrbara och opraktiska köken medvetna om vad de får? Vart tog kunskaperna om det praktiskt funktionella vägen?
Arkitekter har ett stort ansvar. Det kan inte vara försvarligt att medverka i uppförandet av dessa superexklusiva miljöer som framställs som attraktiva trots att de praktiskt och funktionellt är undermåliga.
Det finns bara en värld. Vi måste alla ge oss i kast med både det synliga och det osynliga.
