”Vill vi skapa städer där allt övervakas?”
Två framåtblickande stadsutvecklingsprojekt väcker frågor om urholkningen av den personliga integriteten i samband med utforskandet av nya former för urbanitet, skriver Zlatan Bosnic.
Toyota woven city i Japan planeras för att bli ett fullt uppkopplat samhälle.
Det första projektet där varningsklockorna ringer är ett stadsdelsprojekt, Quayside i Toronto, som realiseras i samarbete mellan den offentliga byrån Waterfront och det privata företaget Sidewalk labs som ägs av Alphabet, ett systerföretag till Google. Det andra, som ligger i ett gammalt industriområde i närheten av vulkanen Fuji i Japan, är Toyota woven city som ska realiseras av Toyota motor corporation i samarbete med arkitektkontoret BIG.
Båda projekten syftar till att utforska nya former av urbanitet genom framåtblickande stadsplaneringskoncept med digitala och fysiska innovationer. De nya lösningar och koder som ska prövas kan bli en prototyp till utbyggnaden av framtida städer.
I de nya städerna vill man med integrering av artificiell intelligens förbättra effektiviteten i byggverksamhet, energiproduktion, fabriksbaserad träbyggnation, avancerade mobilitetsnätverk, uppvärmning av cykelbanor, adaptiva trafiksignaler med mera.
Alla individer som bor i, arbetar eller besöker respektive område ska registreras.
Det är utmärkt och hoppingivande, och det är intressanta och välkomnande experiment i ansträngningen att hitta nya möjligheter och metoder att bygga hållbara städer. Projektsatsningarna kan ses som ett signum för en ”ny urban revolution”.
Men idéerna är ändå delvis problematiska och kantas av kontroverser och kritik. Den första oron rör datasekretessen – man vill genomföra en historiskt aldrig tidigare skådad övervakning av allt som sker. Alla individer som bor i, arbetar eller besöker respektive område ska registreras. Det råder oklarhet om projektets syfte, och om vem som kommer att hantera den stora mängd av information som ska samlas och sparas.
Framstegen borde inte få ske på bekostnad av en ännu större urholkning av den personliga integriteten. Dessutom tangerar projektkoncept om ett ”levande laboratorium” även ännu en viktig samhällsfråga: Hur ska integriteten kunna upprätthållas i ett samhälle där allting bevakas och mäts?
Det är oklart vem som egentligen formulerar och bestämmer målen: Är det utvecklingsföretagen eller samhället? Allt verkar rättfärdigas av en ideologi där egna analyser härleder det mål som samma analyser strävar mot. Det finns risk för:
- Fragmentering (uppkomst av ett delat samhälle).
- Homogenisering (social urholkning).
- Segregering (elitistiska rum bildas för utvalda).
Paradoxalt nog baseras projektidéerna just på de principer som idag genererar flest konflikter inom urbana miljöer. I Quayside och Toyota woven city verkar man ha förväxlat medel med mål, och upprättar lösningar som skapats endast utifrån en fragmentarisk analys av den betraktade verkligheten. Frågan om vad som egentligen driver hållbar stadsutveckling lämnas obesvarad.
