“Slarva inte bort barnens naturmark”

Sverige finns fantastiska möjligheter att ta tillvara naturmark när vi bygger förskolor och skolor. Forskning visar att naturlig växtlighet och löst material ger bäst förutsättningar för barnens lek. Men kampen om utrymmet i de största städerna gör att alldeles för dåliga och otillräckliga utemiljöer godtas i nya förskolor och skolor. Det synsättet verkar dessutom färga av sig till platser med helt andra förutsättningar. Vi menar att en oersättlig resurs ofta slarvas bort helt i onödan. Idén om ”den täta urbana staden” och rationell produktion och drift tar över i beställares, planerares och exploatörers huvuden, och man glömmer att tänka i barnets ögonhöjd.

Ingenting kan slå naturmark som lekmiljö! Även själva marken har stort värde med sina växter och småkryp. ”Nära” till skogen räcker inte. Natur ska finnas strax utanför dörren, innanför staketet. Då kan den ingå i barnens fantasivärldar, som de utvecklar på egna villkor utan vuxenstyrning. Ett risigt busksnår kan bli ett stall i deras ögon. Barnen blir lugna och samarbetar fint i naturliga miljöer, vilket blir än viktigare när barnen nu ofta vistas i skolan och förskolan större delen av sin vakna tid.

För oss som projekterat många skol- och förskolemiljöer är vår viktigaste insats ofta att flytta ut staketet så att den närbelägna backen eller skogsdungen blir en del av gården. Både anläggning och skötsel blir billigast om man utnyttjar den naturmark som finns etablerad på platsen. Det kräver förstås eftertanke och organisation i både planerings-, projekterings- och byggskedet. Hos alla som på olika sätt arbetar med skol- och förskoleutveckling behövs bättre förståelse för och perspektiv på vad en bra utemiljö för barn är.

Det viktiga är helhetsresultatet. Redan på översiktliga planstadier måste man ha koll på var lämplig terräng för barns utemiljö finns. Frågan bör tas om hand parallellt och integrerat med att bebyggelsen planeras, projekteras och byggs. Allt kunnande som finns om barns utemiljö och naturmarkens betydelse måste tas på allvar. Inte minst måste beställare och kommunernas ansvariga vilja åstadkomma det till synes enkla och självklara: ta tillvara naturens och platsens värden där de finns!

Vi hoppas att Boverkets allmänna råd om barns och ungas utemiljö och Boverkets och Moviums vägledning om detta får genomslag!